<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501</id><updated>2012-01-26T20:43:08.182-08:00</updated><category term='catatan cikgu'/><category term='Hari guru 2010'/><category term='cerita cikgu'/><category term='recipe'/><category term='Catatan Peristiwa'/><category term='resipi'/><category term='Lembaran Lama'/><category term='Sajak-sajak penyair tersohor'/><category term='jotting down'/><category term='catatan'/><category term='sajak'/><category term='catatan waktu senggang'/><category term='kenangan'/><category term='cheese cake'/><title type='text'>Rupa Tinta</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>93</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-183325461346138359</id><published>2012-01-26T18:54:00.000-08:00</published><updated>2012-01-26T18:54:14.652-08:00</updated><title type='text'>Angka</title><content type='html'>Arwah ayah suka angka 6 dan 9. Plet nombor keretanya DD6999 dan yang terkemudian DH 5999 (tapi yang ini tidak kekal).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6 angka kelahiran saya. 6 Januari lalu saya menerima banyak ucap selamat hari lahir - ya, zaman FB, begitulah!&amp;nbsp;Sehari selepasnya, saya mengujarkan pada dinding FB rasa gembira saya (dan terima kasih) kerana menerima begitu banyak ucapan.&amp;nbsp;Saya tidak nyatakan, apa yang saya simpan di dalam hati, yang saya pendamkan diam-diam, adalah kegundahan saya. Saya gundah kerana menerima kabar sahabat saya yang diuji kanser tiga tahun yang lalu, kini semakin kritikal. Seorang lagi sahabat baik pula dimasukkan ke hospital kerana stroke (Alhamdulillah, beberapa hari lepas dia telah boleh berjalan semula).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada 9 Januari, sahabat saya koma. Kali ini saya tidak lagi dapat membenam pedih dengan senyum tawa. Lebih-lebih lagi kerana kami telah terpisah sempadan geografi. Dan pada jam 2 pagi, saya dikejutkan dering telefon bimbit. Tertera nama adik ipar sahabat saya itu. Tidak ada orang yang akan menghubungi orang lain pada waktu begini jika tidak membawa kabar tertentu. Benar, sahabat baik saya , Zizalina Abu Bakar, telah berangkat pulang ke daerah keabadian, beberapa minit yang lalu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hanya doa mengingi perjalananmu sahabat...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sehingga kini, mata saya masih basah jika terkenangkannya. Dua kali sudah saya cuba menulis tentangnya, tapi saya terhalang oleh sebak. Saya tidak pasti apakah tulisan ini mampu saya habiskan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6 dan 9. Angka kegemaran arwah ayah kini menjadi angka suka dan luka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Al Fatihah untuk orang tuaku, dan sahabat yang mendahului kami.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-183325461346138359?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/183325461346138359/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2012/01/angka.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/183325461346138359'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/183325461346138359'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2012/01/angka.html' title='Angka'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4715669073686137904</id><published>2012-01-02T18:45:00.000-08:00</published><updated>2012-01-02T18:45:58.858-08:00</updated><title type='text'>warna</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-0EselaquN_0/TwJnaXfpE9I/AAAAAAAAA1I/snivUt4z3VM/s1600/R6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="239" src="http://3.bp.blogspot.com/-0EselaquN_0/TwJnaXfpE9I/AAAAAAAAA1I/snivUt4z3VM/s320/R6.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;Alhamdulillah....terlaksana sasaran lima buah catan mengisi cuti hujung tahun, walaupun kesemua catan tersebut masih memerlukan sentuhan dan kemasan akhir.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;Wanita tidak mungkin memisahkan dirinya dengan tuntutan tradisional. Tuntutan ini sebenarnya datang dari dalam diri wanita itu sendiri yang berasa puas jika dapat menyediakan hidangan serta menyiapkan keperluan rumah tangga. Tapi dalam menekuni warna, saya akui tuntutan tradisional ini sesekali terabai jua...Terima kasih dan syukur saya kerana mereka yang mengelilingi saya faham, bahkan suka melihat saya kembali bermain warna.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-uZUDmSCvq2Y/TwJnpZoysNI/AAAAAAAAA1U/XOEy73Mw2bQ/s1600/R5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="239" src="http://2.bp.blogspot.com/-uZUDmSCvq2Y/TwJnpZoysNI/AAAAAAAAA1U/XOEy73Mw2bQ/s320/R5.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;Dengan beberapa catan yang terdahulu, dan bara bernyala untuk terus berkarya, mungkinkan buat saya mengangankan sebuah pameran....&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Teringat pula sekumpulan sajak yang sudah saya serahkan kepada seorang rakan dengan hasrat yang hingga kini masih tertangguh untuk sebuah antologi...&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hmmm.....&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4715669073686137904?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4715669073686137904/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2012/01/warna.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4715669073686137904'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4715669073686137904'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2012/01/warna.html' title='warna'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-0EselaquN_0/TwJnaXfpE9I/AAAAAAAAA1I/snivUt4z3VM/s72-c/R6.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-1724890483960347344</id><published>2011-11-24T06:42:00.000-08:00</published><updated>2011-11-24T06:42:44.747-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Sajak-sajak penyair tersohor'/><title type='text'>'Catitan Harian' (A Latiff Mohidin)</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-PlVT8eX1eS0/Ts5UbR8ohII/AAAAAAAAA00/Tpkc3ccTjRA/s1600/wayang+pak+dalang.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-PlVT8eX1eS0/Ts5UbR8ohII/AAAAAAAAA00/Tpkc3ccTjRA/s320/wayang+pak+dalang.jpg" width="303" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Saya telah dipukau oleh sajak A Latiff Mohidin sejak di bangku sekolah. Sewaktu mula-mula membaca sajak ini, saya berasa begitu kagum kerana peristiwa yang biasa berlaku dalam kehidupan harian kita menjadi begitu indah dalam ungkapan beliau. Namun apabila diulang baca sajak ini beberapa tahun kemudiannya dalam usia yang kian menginjak, saya terasa sepi mendatangi hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;Catitan Harian&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;hari ini&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;banyak sekali&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;perkara penting&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;berlaku dalam hidupku:&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; kalendar p. ramlee jatuh&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; dari dinding&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; s&lt;i&gt;ikat hijauku hilang&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; seekor cicak bertelur&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; di sudut almari&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; temanku diam-diam&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; melipat kainnya&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; ke dalam beg&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;A Latiff Mohidin&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;dari antologi&lt;b&gt; Wayang Pak Dalang&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-1724890483960347344?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/1724890483960347344/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/11/catitan-harian-latiff-mohidin.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/1724890483960347344'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/1724890483960347344'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/11/catitan-harian-latiff-mohidin.html' title='&apos;Catitan Harian&apos; (A Latiff Mohidin)'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-PlVT8eX1eS0/Ts5UbR8ohII/AAAAAAAAA00/Tpkc3ccTjRA/s72-c/wayang+pak+dalang.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6471470501550297606</id><published>2011-11-12T20:09:00.000-08:00</published><updated>2011-11-12T20:09:36.762-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sajak'/><title type='text'>Kembali ke Gema Dikir</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Terima kasih editor ruangan Puisi Mingguan Malaysia kerana menyiarkan sajak saya.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Sajak ini sebenarnya ditulis dua tahun lepas (lama dah....). Terhasil setelah sahabat pelukis, Mohd Noor, membawa kami melawat rumah bekas pensyarah kami, Najib Nor di Pangkal Meleret, Kelantan. Pensyarah kami sudah bersara, tetapi jiwa seninya tidak. Jiwa seninya menjelmakan rumah pusaka menjadi tempat kegiatan kesenian. Malam itu kebetulan ada persembahan dikir laba. Lalu saya teringat sebuah artikel tentang dirinya dan kegiatan seninya dalam sebuah majalah. Kepada wartawan yang menemubualnya, dia menceritakan kenangannya ketika zaman kanak-kanak - bagaimana dia terpesona dengan persembahan makyong dan lain-lainnya, yang sentiasa meriah di tempat kelahirannya pada ketika itu.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-pA2CtGpM4yg/Tr88jWJi3ZI/AAAAAAAAAxU/W8DWWwIgYaA/s1600/IMG_0001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="157" src="http://3.bp.blogspot.com/-pA2CtGpM4yg/Tr88jWJi3ZI/AAAAAAAAAxU/W8DWWwIgYaA/s320/IMG_0001.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;Kembali ke Gema Dikir&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Usia telah membawa&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Kaukembali ke daerah lama&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Mencari jejak-jejak purba&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;terhapus oleh jalar kota&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Menyirati desa.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Angin kampungmu telah kehilangan&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Irama masa silam&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Kaurindu&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Pada malam gempita&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Oleh dikir laba&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Berembun dini&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Dipukau asyik Pakyong&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Melentik jemari.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Usia telah mengalih arah&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Membawa kau ke daerah pusaka&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Di rumah tua&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Kauadun lenggok warna&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Dan loncat garis&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Menjadi dinding pamer galeri&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Serta bangsal arca di sebelah kiri.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Kau kembalikan&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Gema dikir&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Bersilir kecipak air&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;Di taman kecil.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Mingguan Malaysia&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;13 Nov 2011&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6471470501550297606?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6471470501550297606/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/11/kembali-ke-gema-dikir.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6471470501550297606'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6471470501550297606'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/11/kembali-ke-gema-dikir.html' title='Kembali ke Gema Dikir'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-pA2CtGpM4yg/Tr88jWJi3ZI/AAAAAAAAAxU/W8DWWwIgYaA/s72-c/IMG_0001.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-7771904181842199415</id><published>2011-11-06T20:21:00.000-08:00</published><updated>2011-11-06T20:21:27.080-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='resipi'/><title type='text'>Sekadar Berkongsi....</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-he48mJ1XMqc/TrdV73i9nDI/AAAAAAAAAws/2kbak-YtMt4/s1600/DSC02091.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="180" src="http://4.bp.blogspot.com/-he48mJ1XMqc/TrdV73i9nDI/AAAAAAAAAws/2kbak-YtMt4/s320/DSC02091.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Sudah lama tak buat kek ini sebab anak-anak tak suka. Tapi itu cerita waktu anak-anak masih kecil. Banyak masakan saya yang semasa mereka kecil dulu menjadi kegemaran setelah masing-masing sudah besar (hmm..patutla dulu asyik-asyik masak ayam kicap, kek coklat...ayam kicap, kek coklat...!).&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Pagi ini tergerak hendak buat sesuatu pada apel hijau yang ada di dalam peti sejuk (yang asalnya hendak dibuat salad buah-buahan - digandingkan dengan strawberi, tetapi strawberinya lebih dulu dihabiskan!).&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Puas membelek buku resipi dan google, akhirnya saya berbalik kepada resipi yang sudah saya mesrai, disalin di dalam sebuah diari lama....&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Saya kongsi resipinya di sini:&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Kek Apel&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;2 biji apel, dikupas, dihiris nipis, kemudian dimasak bersama sedikit air dan secamca besar gula pasir (oppss, beserta 3 kuntum bunga cengkih)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;180 gm butter&lt;/li&gt;&lt;li&gt;165 gm gula (saya jadikan 125gm sahaja, kerana tak suka kalau terlalu manis)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;200gm tepung berserbuk penaik&lt;/li&gt;&lt;li&gt;3 biji telur&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;div&gt;Caranya - ikuti saja langkah membuat kek sebagaimana biasa. Hirisan apel yang dimasak sehingga lembut itu dimasukkan paling akhir.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Hidangkan panas-panas dengan teh Earl Gray.....hmmm....&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-7771904181842199415?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/7771904181842199415/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/11/sekadar-berkongsi.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7771904181842199415'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7771904181842199415'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/11/sekadar-berkongsi.html' title='Sekadar Berkongsi....'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-he48mJ1XMqc/TrdV73i9nDI/AAAAAAAAAws/2kbak-YtMt4/s72-c/DSC02091.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6750451729139027713</id><published>2011-10-30T09:25:00.000-07:00</published><updated>2011-10-30T09:25:14.256-07:00</updated><title type='text'>Teh dan Strawberi</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-GH80Wdx7-sk/Tq1y72-4wNI/AAAAAAAAAv8/nJWObRqTHuI/s1600/DSC01892.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="180" src="http://2.bp.blogspot.com/-GH80Wdx7-sk/Tq1y72-4wNI/AAAAAAAAAv8/nJWObRqTHuI/s320/DSC01892.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Barangkali sejak dulu hingga kini tarikan Cameron Highland yang kekal hanyalah teh dan strawberinya.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-MqmR2E_xfI0/Tq1zlgojWaI/AAAAAAAAAwE/dMSHSvk2ds8/s1600/DSC01895+-+Copy.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="180" src="http://3.bp.blogspot.com/-MqmR2E_xfI0/Tq1zlgojWaI/AAAAAAAAAwE/dMSHSvk2ds8/s320/DSC01895+-+Copy.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Pertama kali saya jejakkan kaki di sana adalah pada tahun 1981 atau 82. Saya terkesan sungguh dengan keindahan alamnya. Arwah emak, pencinta bunga-bungaan, bukan main lagi memborong segala macam pokok hiasan berbunga. Hawanya? Sehingga matahari terpacakpun masih dirasakan kedinginannya.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Saya ke sana lagi sekitar empat, lima tahun selepas itu. Kesan yang sama masih dirasai.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Tetapi sejak beberapa tahun kebelakangan ini, apa yang pernah saya nikmati dulu telah tiada. Banyak bangunan terbina sehingga pemandangan bukit bukau di kiri kanan jalan hampir tidak dapat dilihat lagi. Hawanya - hanya dingin pada waktu malam sehingga awal pagi. Jam sembilan atau sepuluh pagi sudah tidak perlu jaket lagi!&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Mmmm....kecewa bukan? Ya, kecewa juga, tapi tidaklah sampai terlupa membeli teh pelbagai perisa, juga strawberi beserta produk buahnya.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Inilah hasilnya! Puding kastad strawberi!&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&amp;nbsp; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-_MKgiQsbqME/Tq1z-4LPfzI/AAAAAAAAAwM/z5VVHsFAHZA/s1600/DSC01897+-+Copy.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"&gt;&lt;img border="0" height="180" src="http://2.bp.blogspot.com/-_MKgiQsbqME/Tq1z-4LPfzI/AAAAAAAAAwM/z5VVHsFAHZA/s320/DSC01897+-+Copy.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6750451729139027713?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6750451729139027713/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/teh-dan-strawberi.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6750451729139027713'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6750451729139027713'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/teh-dan-strawberi.html' title='Teh dan Strawberi'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-GH80Wdx7-sk/Tq1y72-4wNI/AAAAAAAAAv8/nJWObRqTHuI/s72-c/DSC01892.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-7537563350478390555</id><published>2011-10-27T10:53:00.000-07:00</published><updated>2011-10-27T10:53:57.293-07:00</updated><title type='text'>Segala-galanya kau biarkan......</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-7MSMToODUJk/TqmKnnXoV0I/AAAAAAAAAvU/QnS1Xl97Yb8/s1600/DSC01853.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="180" src="http://4.bp.blogspot.com/-7MSMToODUJk/TqmKnnXoV0I/AAAAAAAAAvU/QnS1Xl97Yb8/s320/DSC01853.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Jalar akarmu adalah gerak garis&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-vyIWnRMeNgc/TqmKE4Kt8qI/AAAAAAAAAvM/hlcgwpWP-9o/s1600/DSC01852.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="180" src="http://3.bp.blogspot.com/-vyIWnRMeNgc/TqmKE4Kt8qI/AAAAAAAAAvM/hlcgwpWP-9o/s320/DSC01852.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;menindih cantik&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-nKczPVLoeN4/TqmNnZZ6VXI/AAAAAAAAAvk/2iREj1RAG1c/s1600/DSC01860.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-nKczPVLoeN4/TqmNnZZ6VXI/AAAAAAAAAvk/2iREj1RAG1c/s320/DSC01860.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;gerak garis mengujar detik&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-tO2b-B6xCKA/TqmPLA-HDVI/AAAAAAAAAvs/21fasfp2m58/s1600/DSC01874.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="180" src="http://4.bp.blogspot.com/-tO2b-B6xCKA/TqmPLA-HDVI/AAAAAAAAAvs/21fasfp2m58/s320/DSC01874.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-GQpt0cdCCnE/TqmQ_pPqqyI/AAAAAAAAAv0/E4u_lQZlNxA/s1600/DSC01884.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-GQpt0cdCCnE/TqmQ_pPqqyI/AAAAAAAAAv0/E4u_lQZlNxA/s320/DSC01884.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Kau biarkan&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-DJyFvebE3aY/TqmLM7hOB6I/AAAAAAAAAvc/qXcSQZ5bRZM/s1600/DSC01857.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-DJyFvebE3aY/TqmLM7hOB6I/AAAAAAAAAvc/qXcSQZ5bRZM/s320/DSC01857.JPG" width="180" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;sinar celahi ruang&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;daun-daunan&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;celahi ruang mencipta bayang.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Kau biarkan&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;angin berbisik&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;kabus mengusik&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;kenangan bercanda&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;antara rindu&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;yang luruh&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;ke hatiku!&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Rositah Ibrahim&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Hutan Simpan Bertam&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Tanah Tinggi Cameron&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;26 Okt 2011&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-7537563350478390555?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/7537563350478390555/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/segala-galanya-kau-biarkan.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7537563350478390555'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7537563350478390555'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/segala-galanya-kau-biarkan.html' title='Segala-galanya kau biarkan......'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-7MSMToODUJk/TqmKnnXoV0I/AAAAAAAAAvU/QnS1Xl97Yb8/s72-c/DSC01853.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-8223220454669671690</id><published>2011-10-18T04:05:00.000-07:00</published><updated>2011-10-18T04:05:36.413-07:00</updated><title type='text'>Topi....topi... topi...dan BJrians</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-oS8DdGzEy-I/Tp1LK_CVqfI/AAAAAAAAAsU/fseQnCdpwDQ/s1600/many+hats.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-oS8DdGzEy-I/Tp1LK_CVqfI/AAAAAAAAAsU/fseQnCdpwDQ/s1600/many+hats.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Untuk tatapan kawan-kawan BJrians.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;Seperti biasa, BJrians sentiasa bersungguh-sungguh. Selain tugas lazim di sekolah, aktiviti koko di luar sekolah pun guru-guru BJ sentiasa aktif. Sesudah bertungkus-lumus dengan kerja, ayuh, redakan kesibukan buat seketika! Tradisi &amp;nbsp;sambutan hari guru dan majlis jamuan akhir tahun adalah &amp;nbsp;aktiviti tahunan yang menyaksikan guru-guru kita menampilkan kreativiti. Bagaimana kawan-kawan menterjemahkan tema kali ini?&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Apa pilihan kawan-kawan? Sederhana?&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Np0fkG0qk1o/Tp1LfksmRDI/AAAAAAAAAsc/fdcc-mEVivo/s1600/topi+macm2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-Np0fkG0qk1o/Tp1LfksmRDI/AAAAAAAAAsc/fdcc-mEVivo/s1600/topi+macm2.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Gaya lanun....untuk peminat Johny Depp!&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-7HU06l6ON0o/Tp1Lo-lQ-LI/AAAAAAAAAsk/BaRoQxtdupo/s1600/hat+4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-7HU06l6ON0o/Tp1Lo-lQ-LI/AAAAAAAAAsk/BaRoQxtdupo/s1600/hat+4.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-6Bb_Vkx7z7I/Tp1PUSsUbJI/AAAAAAAAAus/MMYKbR08UOQ/s1600/topi+pirate.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-6Bb_Vkx7z7I/Tp1PUSsUbJI/AAAAAAAAAus/MMYKbR08UOQ/s1600/topi+pirate.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Ala-ala cowboy...&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-i7b1fUxMjzk/Tp1MLVjNujI/AAAAAAAAAss/TuaJzB3PiDM/s1600/hat+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-i7b1fUxMjzk/Tp1MLVjNujI/AAAAAAAAAss/TuaJzB3PiDM/s1600/hat+2.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Atau ada sesiapa yang berminat dengan topi chef?&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-tj0RK7NaoVU/Tp1MT-m4JoI/AAAAAAAAAs0/97ISyjGhb5g/s1600/hat+3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-tj0RK7NaoVU/Tp1MT-m4JoI/AAAAAAAAAs0/97ISyjGhb5g/s1600/hat+3.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Mungkin gaya anggun dan penuh kewanitaan?&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-uW0-4JIs_lI/Tp1NM9zCDxI/AAAAAAAAAs8/bmmoTKjrDt8/s1600/fancy+hat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-uW0-4JIs_lI/Tp1NM9zCDxI/AAAAAAAAAs8/bmmoTKjrDt8/s1600/fancy+hat.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-u22BkA6DRE8/Tp1NaaTDDuI/AAAAAAAAAtE/IMepiLbgINk/s1600/hat+18.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-u22BkA6DRE8/Tp1NaaTDDuI/AAAAAAAAAtE/IMepiLbgINk/s1600/hat+18.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-UaJ3AqlxLAg/Tp1No9_qINI/AAAAAAAAAtM/Wys6Vhm6ing/s1600/hat19.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-UaJ3AqlxLAg/Tp1No9_qINI/AAAAAAAAAtM/Wys6Vhm6ing/s1600/hat19.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-PHmLzA50W7E/Tp1NyfzFxEI/AAAAAAAAAtU/96_wFz92bJU/s1600/hat20.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-PHmLzA50W7E/Tp1NyfzFxEI/AAAAAAAAAtU/96_wFz92bJU/s1600/hat20.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-SZgKemSQwVE/Tp1N7ZwkAfI/AAAAAAAAAtc/athr5D055Lc/s1600/topi+buluayam.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-SZgKemSQwVE/Tp1N7ZwkAfI/AAAAAAAAAtc/athr5D055Lc/s1600/topi+buluayam.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-lVsOpMyUF04/Tp1OF1CUcdI/AAAAAAAAAtk/nEUp1wZCLWM/s1600/topi+tutup+mukia.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-lVsOpMyUF04/Tp1OF1CUcdI/AAAAAAAAAtk/nEUp1wZCLWM/s1600/topi+tutup+mukia.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Bulu ayam dan kain net memberi sentuhan glamour dan tidak pernah ketinggalan zaman.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-QI1MS90euQY/Tp1OOElKAOI/AAAAAAAAAts/-_6HtQxpxaM/s1600/topi+tutup+muka+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-QI1MS90euQY/Tp1OOElKAOI/AAAAAAAAAts/-_6HtQxpxaM/s1600/topi+tutup+muka+2.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Dan oh! Aiskrim?&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Lagi gaya gila-gila!&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Ef4Xq0oxQpE/Tp1OYCfkvaI/AAAAAAAAAt0/xWq1EY9Urj0/s1600/crazy+hat+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-Ef4Xq0oxQpE/Tp1OYCfkvaI/AAAAAAAAAt0/xWq1EY9Urj0/s1600/crazy+hat+2.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Rama-rama di atas kepala??&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Ep9fzxASL_Y/Tp1OfgzCO7I/AAAAAAAAAt8/dWON72tAYr4/s1600/buterfly+hat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-Ep9fzxASL_Y/Tp1OfgzCO7I/AAAAAAAAAt8/dWON72tAYr4/s1600/buterfly+hat.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Ini gaya menyusahkan diri!&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-jZWE8MKC490/Tp1Oj5LOmHI/AAAAAAAAAuE/dvYUspVrbxo/s1600/crazy+hat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-jZWE8MKC490/Tp1Oj5LOmHI/AAAAAAAAAuE/dvYUspVrbxo/s1600/crazy+hat.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;'Kek' sebagai topi?&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-WIbedg7q96A/Tp1OqFHD7hI/AAAAAAAAAuM/WUOXOdHLkOY/s1600/hat+10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-WIbedg7q96A/Tp1OqFHD7hI/AAAAAAAAAuM/WUOXOdHLkOY/s1600/hat+10.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Atau gaya menyeramkan seperti di bawah ini...&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-QFrpqk8p8K8/Tp1Oz3VZVAI/AAAAAAAAAuU/3_3ITfWHqko/s1600/scary+hat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-QFrpqk8p8K8/Tp1Oz3VZVAI/AAAAAAAAAuU/3_3ITfWHqko/s1600/scary+hat.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Gaya-gaya comel!&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-f2ttz1Ysrmk/Tp1O7oT7SbI/AAAAAAAAAuc/mvXqNMr2VAg/s1600/hat+13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-f2ttz1Ysrmk/Tp1O7oT7SbI/AAAAAAAAAuc/mvXqNMr2VAg/s1600/hat+13.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-SrZ08WSxOfE/Tp1PKCBciQI/AAAAAAAAAuk/WcXWw9ZjJQ0/s1600/hat+17.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-SrZ08WSxOfE/Tp1PKCBciQI/AAAAAAAAAuk/WcXWw9ZjJQ0/s1600/hat+17.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-KG0qpP1e2ic/Tp1P1Ee7zPI/AAAAAAAAAu0/_KFWsQb5tdA/s1600/hat+7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-KG0qpP1e2ic/Tp1P1Ee7zPI/AAAAAAAAAu0/_KFWsQb5tdA/s1600/hat+7.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Ini gaya selamat! Tukarkan saja muka kartun kepada kuntuman bunga comel!&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-HTrxU9Nv-Qc/Tp1QS2VPYrI/AAAAAAAAAvE/2ErRbdMQfhM/s1600/hat+14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-HTrxU9Nv-Qc/Tp1QS2VPYrI/AAAAAAAAAvE/2ErRbdMQfhM/s1600/hat+14.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Memang dunia kreativiti tidak terbatas.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-8223220454669671690?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/8223220454669671690/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/topitopi-topidan-bjrians.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8223220454669671690'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8223220454669671690'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/topitopi-topidan-bjrians.html' title='Topi....topi... topi...dan BJrians'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-oS8DdGzEy-I/Tp1LK_CVqfI/AAAAAAAAAsU/fseQnCdpwDQ/s72-c/many+hats.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-763384194544132713</id><published>2011-10-15T07:37:00.000-07:00</published><updated>2011-10-15T08:02:11.139-07:00</updated><title type='text'>The Many Faces of BJrians</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-iZsqD_Fgnko/TpmNbIF0tWI/AAAAAAAAAr0/rbEVlrTAVdk/s1600/21837_1242760069137_1233399640_30617938_671207_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="214" src="http://1.bp.blogspot.com/-iZsqD_Fgnko/TpmNbIF0tWI/AAAAAAAAAr0/rbEVlrTAVdk/s320/21837_1242760069137_1233399640_30617938_671207_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Dalam majlis rasmi sekolah - semuanya sopan dan ayu, ala-ala wanita melayu terakhir...&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-tGPC0QT811Y/TpmNTosuFvI/AAAAAAAAArs/Warh_F1I34E/s1600/28409_1178334158251_1825076672_354844_5380168_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-tGPC0QT811Y/TpmNTosuFvI/AAAAAAAAArs/Warh_F1I34E/s320/28409_1178334158251_1825076672_354844_5380168_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-bqPZGHjEB2U/TpmNNM-W7FI/AAAAAAAAArk/60deczltd6w/s1600/20753_1126563704022_1825076672_261567_975129_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-bqPZGHjEB2U/TpmNNM-W7FI/AAAAAAAAArk/60deczltd6w/s320/20753_1126563704022_1825076672_261567_975129_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Hebat Mercury! Bawa kuda ke padang untuk acara perbarisan rumah sukan!&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-d8USMmmgtGU/TpmN5GO_cZI/AAAAAAAAAsE/HbIAZZnAd2I/s1600/29313_1145204045806_1698668636_283832_6932957_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-d8USMmmgtGU/TpmN5GO_cZI/AAAAAAAAAsE/HbIAZZnAd2I/s320/29313_1145204045806_1698668636_283832_6932957_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-bilCJO7ggaY/TpmN_W1-udI/AAAAAAAAAsM/TEOA6IZJ9LA/s1600/185990_1301469512345_1698668636_563942_4423756_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-bilCJO7ggaY/TpmN_W1-udI/AAAAAAAAAsM/TEOA6IZJ9LA/s320/185990_1301469512345_1698668636_563942_4423756_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Memang cikgu BJ lasak-lasak belaka, kalah anak murid!&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-PoOJ0bwaQNQ/TpmNE_S5FbI/AAAAAAAAArc/RYHPfhOmcPU/s1600/5294_1035338183441_1825076672_85275_3568164_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-PoOJ0bwaQNQ/TpmNE_S5FbI/AAAAAAAAArc/RYHPfhOmcPU/s320/5294_1035338183441_1825076672_85275_3568164_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Bab bergaya menepati tema pun hebat juga! Victorian, Jepun, Korea, Bollywood...semua ada!&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;(Hari Guru 2009 - Tema cross culture.)&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-y4tKa3SsPwA/TpmM830Ho9I/AAAAAAAAArU/nn2utpR2PUY/s1600/16632_1074261156491_1825076672_168391_5188688_n+%25281%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-y4tKa3SsPwA/TpmM830Ho9I/AAAAAAAAArU/nn2utpR2PUY/s320/16632_1074261156491_1825076672_168391_5188688_n+%25281%2529.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Majlis Hi T - Tema polka dots and stripes.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-z07j5bivj5A/TpmMrv2VMvI/AAAAAAAAArM/ZVDphUubH2s/s1600/31259_1188972104193_1825076672_374748_7865271_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-z07j5bivj5A/TpmMrv2VMvI/AAAAAAAAArM/ZVDphUubH2s/s320/31259_1188972104193_1825076672_374748_7865271_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-qX4PJ2iPIwo/TpmMgMwjdZI/AAAAAAAAArE/sxqtY7lJ9Ss/s1600/28370_1478673132028_1389761133_31320350_7264027_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-qX4PJ2iPIwo/TpmMgMwjdZI/AAAAAAAAArE/sxqtY7lJ9Ss/s320/28370_1478673132028_1389761133_31320350_7264027_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Bergaya dengan pakaian etnik tempatan - tema Hari Guru 2010&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-kXDa2kcQsy4/TpmLAD4J-hI/AAAAAAAAAqU/GbapZiskzNQ/s1600/221636_223779307638957_100000206688331_1081336_6760629_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="213" src="http://2.bp.blogspot.com/-kXDa2kcQsy4/TpmLAD4J-hI/AAAAAAAAAqU/GbapZiskzNQ/s320/221636_223779307638957_100000206688331_1081336_6760629_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Bersama-sama meraikan hari bahagia warga SMKBJ.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-cGDn8m9ZPvM/TpmLTjjdAdI/AAAAAAAAAqc/201kTX1EI_M/s1600/267491_157781287627543_100001870192915_346369_7425259_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-cGDn8m9ZPvM/TpmLTjjdAdI/AAAAAAAAAqc/201kTX1EI_M/s320/267491_157781287627543_100001870192915_346369_7425259_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Tak menang larian tak apa....tetap dapat hadiah untuk kumpulan paling kreatif.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-FcyHv2dLXKI/TpmLefGTr8I/AAAAAAAAAqk/sWG7lZ0uM58/s1600/261648_157781840960821_100001870192915_346373_7584207_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-FcyHv2dLXKI/TpmLefGTr8I/AAAAAAAAAqk/sWG7lZ0uM58/s320/261648_157781840960821_100001870192915_346373_7584207_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&amp;nbsp;Kumpulan yang menjuarai Larian 1Malaysia.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-baoNtdnLuOE/TpmLqalttYI/AAAAAAAAAqs/b5rLcLniajI/s1600/230255_1378090827830_1698668636_658427_5975664_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-baoNtdnLuOE/TpmLqalttYI/AAAAAAAAAqs/b5rLcLniajI/s320/230255_1378090827830_1698668636_658427_5975664_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&amp;nbsp;Hari Guru 2011 - Gamat! Tema retro tahun kelahiran.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-crRjSmD0Y0Q/TpmMREovz1I/AAAAAAAAAq8/dGWqA9e7Wec/s1600/230904_225677130783114_100000224868330_1029212_7970114_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-crRjSmD0Y0Q/TpmMREovz1I/AAAAAAAAAq8/dGWqA9e7Wec/s320/230904_225677130783114_100000224868330_1029212_7970114_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Pengetua kami yang sporting - ikut melakonkan aksi aci-aci buka pintu&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Tema Hi T kami tahun ini, 'topi, kaca mata, kasut'. Hmm...bagaimanalah rupa kawan-kawan saya nanti.....&lt;br /&gt;Agaknya ada yang bergaya seperti dalam ilustrasi di bawah?&lt;br /&gt;Sumber :&amp;nbsp;&lt;a href="http://www.manyhattyreturns.com/2009/03/06/looking-for-inspiration-in-hat-styles-of-the-past/"&gt;http://www.manyhattyreturns.com/2009/03/06/looking-for-inspiration-in-hat-styles-of-the-past/&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://www.manyhattyreturns.com/wp-content/uploads/2009/03/hat-illustartions.jpg" imageanchor="1"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://www.manyhattyreturns.com/wp-content/uploads/2009/03/hat-illustartions.jpg" width="259" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-763384194544132713?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/763384194544132713/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/many-faces-of-bjrians.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/763384194544132713'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/763384194544132713'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/many-faces-of-bjrians.html' title='The Many Faces of BJrians'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-iZsqD_Fgnko/TpmNbIF0tWI/AAAAAAAAAr0/rbEVlrTAVdk/s72-c/21837_1242760069137_1233399640_30617938_671207_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-405697329717189375</id><published>2011-10-06T07:47:00.000-07:00</published><updated>2011-10-06T08:51:58.775-07:00</updated><title type='text'>Nostalgia....Chuchu Datok Merah</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-CsJ9TIA7fi0/To2_2_Qf0uI/AAAAAAAAAp4/-GPakw5J36Y/s1600/IMG.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 348px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-CsJ9TIA7fi0/To2_2_Qf0uI/AAAAAAAAAp4/-GPakw5J36Y/s400/IMG.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5660391258089050850" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Semasa saya kecil dahulu, tayangan gambar Melayu pada Sabtu malam Ahad (kalau tak salah), adalah program TV yang dinanti-nantikan oleh penonton. Waktu itu, awal tahun 70-an, amat sedikit bilangan rumah yang mempunyai set televisyen. Oleh yang demikian tidak menghairankan kalau rumah ini menjadi tumpuan peminat filem Melayu. Tidak pernah saya dengar hal ini tidak disenangi oleh tuan rumah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu saya masih belum bersekolah, rumah yang kami diami letaknya di jalan utama menghala ke pusat bandar. Dan rumah kami adalah antara rumah yang mempunyai set televisyen. Saya masih ingat, pada malam tayangan filem Melayu, ruang hadapan (ruang tamu) rumah kami jadi penuh sesak, melimpah sehingga ke luar rumah. Yang berada di luar, menjengah-jengah melalui pintu atau tingkap!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keluarga kami berpindah apabila saya memasuki umur tadika. Di tempat baru, orang yang datang menonton tidak seramai di rumah lama. Dan yang datangpun adalah jiran-jiran yang merupakan kenalan baik orang tua saya. Adalah suatu kebiasaan juga, arwah emak menyediakan teh dan keropok sebagai kudapan semasa menonton.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-C4t9pUrseDk/To2_wFs7QYI/AAAAAAAAApw/n84ffZjB_5k/s1600/IMG_0001.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 354px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-C4t9pUrseDk/To2_wFs7QYI/AAAAAAAAApw/n84ffZjB_5k/s400/IMG_0001.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5660391139559817602" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Tayangan gambar pada waktu itu lama sekali. Ada pula waktu rehat untuk siaran berita. Saya dan budak-budak lain selaluya berasa terganggu dengan siaran berita kerana ketika itulah kemucak ceritanya! Waktu lain yang membosankan adalah sewaktu dendangan lagu mendayu-dayu.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sementara menantikan siaran berita selesai, kami biasanya berbaring-baring untuk menghilangkan penat. Kadang-kadang terlelap, tetapi bingkas bangun sebaik tamat siaran berita untuk menonton sambungan filem yang berakhir jam dua belas tengah malam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Esoknya di sekolah kami rancak bercerita tentang filem yang kami tonton pada malam sebelumnya. Selalunya kami akan mengambil 'ulasan' yang kami dengar daripada penoton dewasa!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sehingga kini saya masih suka menonton filem Melayu klasik. Dan usia telah membawa peralihan. Saya kini paling suka 'bab' lagu mendayu-dayu itu...!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Mmmm.... kenapalah pengeluar tidak berhati-hati dengan ejaan! Chu Chu pulak jadinya!)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-405697329717189375?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/405697329717189375/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/nostalgiachuchu-datok-merah.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/405697329717189375'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/405697329717189375'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/nostalgiachuchu-datok-merah.html' title='Nostalgia....Chuchu Datok Merah'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-CsJ9TIA7fi0/To2_2_Qf0uI/AAAAAAAAAp4/-GPakw5J36Y/s72-c/IMG.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6048731580469120582</id><published>2011-10-04T06:38:00.000-07:00</published><updated>2011-10-04T07:01:08.443-07:00</updated><title type='text'>Cerita Buku lagi</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-Ii0HY2k3Fnk/TosOXqSeezI/AAAAAAAAApo/Kggdj5tVGHo/s1600/IMG.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 269px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-Ii0HY2k3Fnk/TosOXqSeezI/AAAAAAAAApo/Kggdj5tVGHo/s400/IMG.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5659633156372724530" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Buku ini saya baca sewaktu berada di bangku sekolah rendah - buku pinjam. Saya memesrainya kembali sewaktu dalam tingkatan tiga di perpustakaan sekolah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Panjang jodoh saya dengan novel ini!&lt;br /&gt;Di sebuah gerai buku terpakai, wajahnya menyambut salam saya. Saya perolehnya dengan harga RM 5.00!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-BB_O_zAHwp0/TosMh7PFLsI/AAAAAAAAApg/gKZdfB0_7To/s1600/IMG_0001.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 178px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-BB_O_zAHwp0/TosMh7PFLsI/AAAAAAAAApg/gKZdfB0_7To/s400/IMG_0001.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5659631133697322690" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6048731580469120582?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6048731580469120582/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/cerita-buku-lagi.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6048731580469120582'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6048731580469120582'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/cerita-buku-lagi.html' title='Cerita Buku lagi'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-Ii0HY2k3Fnk/TosOXqSeezI/AAAAAAAAApo/Kggdj5tVGHo/s72-c/IMG.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4593389645543460060</id><published>2011-10-01T18:33:00.000-07:00</published><updated>2011-10-01T18:42:52.373-07:00</updated><title type='text'>Terima kasih, tuan editor......</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-W_84oIs4VaU/Toe_4T1GIgI/AAAAAAAAApY/lYhjKfaWqpI/s1600/IMG_0001.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 124px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-W_84oIs4VaU/Toe_4T1GIgI/AAAAAAAAApY/lYhjKfaWqpI/s400/IMG_0001.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5658702430930870786" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Hati berbunga-bunga pagi ini.... maklumlah, saya penulis anak bilis....jadi jika sajak mendapat tempat di akhbar atau majalah, rasanya bagai menerima kejutan yang manis!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih, tuan editor!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-rgVOrpf2-Yc/Toe_vrBun-I/AAAAAAAAApQ/CXvqDv-xIto/s1600/IMG.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 199px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-rgVOrpf2-Yc/Toe_vrBun-I/AAAAAAAAApQ/CXvqDv-xIto/s400/IMG.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5658702282539048930" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Sajak ini terhasil setelah membaca kisah sedih anak-anak mangsa kekejaman - peperangan, perkosaan, dan sebagainya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4593389645543460060?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4593389645543460060/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/terima-kasih-tuan-editor.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4593389645543460060'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4593389645543460060'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/terima-kasih-tuan-editor.html' title='Terima kasih, tuan editor......'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-W_84oIs4VaU/Toe_4T1GIgI/AAAAAAAAApY/lYhjKfaWqpI/s72-c/IMG_0001.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-2505730997323262947</id><published>2011-10-01T06:26:00.000-07:00</published><updated>2011-10-01T06:44:57.135-07:00</updated><title type='text'>Cerita Buku ii</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-z6VLPvZtVWc/TocWIkf7UpI/AAAAAAAAApI/jtybG3OaEbM/s1600/IMG_0006.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 291px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-z6VLPvZtVWc/TocWIkf7UpI/AAAAAAAAApI/jtybG3OaEbM/s400/IMG_0006.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5658515793306669714" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Saya yakin, ramai yang memang kenal Oliver Twist! Menarik pula apabila watak ini muncul dalam bentuk komik yang cantik lukisannya. Tentu sahaja yang lebih menarik lagi adalah harganya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-PnQqR1nt7eU/TocVSZN-HPI/AAAAAAAAAo4/__PVQLdLoZU/s1600/IMG_0007.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 291px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-PnQqR1nt7eU/TocVSZN-HPI/AAAAAAAAAo4/__PVQLdLoZU/s400/IMG_0007.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5658514862565629170" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-2505730997323262947?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/2505730997323262947/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/cerita-buku-ii.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/2505730997323262947'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/2505730997323262947'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/10/cerita-buku-ii.html' title='Cerita Buku ii'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-z6VLPvZtVWc/TocWIkf7UpI/AAAAAAAAApI/jtybG3OaEbM/s72-c/IMG_0006.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-3199290305076887797</id><published>2011-09-28T03:31:00.001-07:00</published><updated>2011-09-28T04:07:28.220-07:00</updated><title type='text'>Cerita Buku</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-v0OeX32FqmU/ToL43wcQi5I/AAAAAAAAAow/Ag_WA9jO5C8/s1600/IMG.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 325px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-v0OeX32FqmU/ToL43wcQi5I/AAAAAAAAAow/Ag_WA9jO5C8/s400/IMG.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5657357718710684562" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Saya seronok mengajar sejarah seni di dalam kelas. Saya suka dapat menyampaikan kepada murid saya tentang kepelbagaian cara ekspresi pelukis yang dapat dilihat dalam karya seni tampak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekadar berkongsi dengan rakan-rakan guru PSV - saya kira buku di atas baik juga ditempatkan pada sudut bacaan di bilik seni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-SJvCvjUOIMY/ToL4tffw_bI/AAAAAAAAAoo/xocgWiR2uXA/s1600/IMG_0003.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 286px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-SJvCvjUOIMY/ToL4tffw_bI/AAAAAAAAAoo/xocgWiR2uXA/s400/IMG_0003.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5657357542363299250" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Buku di atas diperoleh di sebuah kedai buku terpakai. Dibeli waktu anak-anak masih kecil. Menarik cara penceritaannya. Bersahaja, dan mudah difahami. Suatu bentuk apresiasi yang santai. Saya juga menggunakan buku ini untuk mengajar apresiasi seni kepada pelajar menengah atas. Tetap sesuai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-R3SKY3k_eZM/ToL4ksnVUKI/AAAAAAAAAog/C_sYcxcCyxA/s1600/IMG_0005.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 287px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-R3SKY3k_eZM/ToL4ksnVUKI/AAAAAAAAAog/C_sYcxcCyxA/s400/IMG_0005.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5657357391265878178" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Ilustrasinya cantik diselangi dengan gambar foto.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Koleksi buku 'Siri mengenal Seni ITNM' yang saya beli semasa PBKL ini juga sangat menarik. Tajuk-tajuk lain dalam siri ini adalah 'Bangunan', Impresionisme', Lukisan dan Kartun', dan 'Tekstil'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-Fi9MrqT6jN0/ToL4WLkcVFI/AAAAAAAAAoY/oQ_HQbeD6gA/s1600/IMG_0001.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 314px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-Fi9MrqT6jN0/ToL4WLkcVFI/AAAAAAAAAoY/oQ_HQbeD6gA/s400/IMG_0001.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5657357141877216338" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-X1LpUIage5U/ToL4JiHoclI/AAAAAAAAAoQ/l6mYVvIGgyw/s1600/IMG_0002.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 302px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-X1LpUIage5U/ToL4JiHoclI/AAAAAAAAAoQ/l6mYVvIGgyw/s400/IMG_0002.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5657356924592091730" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Teksnya mudah, layoutnya menarik.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-XvQ2_BhwBRg/ToL38Xful6I/AAAAAAAAAoI/cWyGwMuPzjQ/s1600/IMG_0004.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 278px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-XvQ2_BhwBRg/ToL38Xful6I/AAAAAAAAAoI/cWyGwMuPzjQ/s400/IMG_0004.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5657356698402068386" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-3199290305076887797?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/3199290305076887797/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/09/cerita-buku.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3199290305076887797'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3199290305076887797'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/09/cerita-buku.html' title='Cerita Buku'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-v0OeX32FqmU/ToL43wcQi5I/AAAAAAAAAow/Ag_WA9jO5C8/s72-c/IMG.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-5850184724542637238</id><published>2011-07-10T06:02:00.000-07:00</published><updated>2011-07-10T06:35:25.482-07:00</updated><title type='text'>Mari makan...</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/--aHn12IJbMw/ThmmwUJhRfI/AAAAAAAAAoA/VFK0sJ2B72U/s1600/Image0187.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/--aHn12IJbMw/ThmmwUJhRfI/AAAAAAAAAoA/VFK0sJ2B72U/s400/Image0187.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5627712558348715506" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Hari minggu - mahu rehat-rehat, baca akhbar dan majalah. Tak mahu jenguk dapur. Tak mahu lap habuk. Tak mahu tengok mesin basuh. Tak mahu! Tak mahu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi tertengok juga timbunan pakaian yang perlu dibasuh. Tertengok juga meja kopi yang berselerak dengan buku dan akhbar. Ternampak juga ruang yang perlu dibersihkan. Ternampak juga objek-objek yang menuntut disusun kembali. Terlihat itu, terlihat ini. Hmm...inilah dilema suri separuh masa (atau suri hujung minggu lebih tepat, agaknya).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhirnya hasrat berehat tak tertunai...Keletihan, saya perlu fikirkan juadah yang mudah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;OK anak-anak, kita sediakan juadah ringkas. Dalam fridge ada kentang rebus yang sudah dilenyek bersama susu, garam dan lada putih. Baki bahan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;shepherd's pie&lt;/span&gt; yang saya sediakan untuk hari jadi anak buah hari sebelumnya. Ada sos spagheti  yang Amna sediakan semalam. Kita ulangi lagi &lt;span style="font-style: italic;"&gt;shepherd's pie ya!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-jpJT9U2Umo4/ThmkhboNbeI/AAAAAAAAAn4/jQ6mi1Hfdsw/s1600/Image0187.jpg"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-5850184724542637238?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/5850184724542637238/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/07/mari-makan.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/5850184724542637238'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/5850184724542637238'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/07/mari-makan.html' title='Mari makan...'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/--aHn12IJbMw/ThmmwUJhRfI/AAAAAAAAAoA/VFK0sJ2B72U/s72-c/Image0187.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-2435388109519996484</id><published>2011-06-11T01:34:00.000-07:00</published><updated>2011-06-11T02:32:51.923-07:00</updated><title type='text'>Terkenang-kenang ii</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-PNEnfNHps7s/TfMu5kKktrI/AAAAAAAAAnw/jlGVcLODlLw/s1600/IMG_0001.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 282px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-PNEnfNHps7s/TfMu5kKktrI/AAAAAAAAAnw/jlGVcLODlLw/s400/IMG_0001.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5616884726756587186" border="0" /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 0);"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;Saya mengenalinya lewat puisi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Arwah Pak Engku mencadangkan saya menghantar sajak saya kepadanya untuk dimuatkan ke dalam antologi &lt;span style="font-style: italic;"&gt;'Anti Perang'.&lt;/span&gt; Dan sejak itu dia akan menghantar ucapan tahniah lewat sms jika puisi saya mendapat siaran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami bertemu dalam dua majlis sastera (Saya jarang hadiri majlis sastera). Dan begitulah persahabatan itu terjadi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-Jts8aOUSoGE/TfMtaI6naNI/AAAAAAAAAno/V7MoaaI9Z7Y/s1600/IMG.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 282px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-Jts8aOUSoGE/TfMtaI6naNI/AAAAAAAAAno/V7MoaaI9Z7Y/s400/IMG.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5616883087354325202" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Saya mendapat kabar tentang sakit yang dideritainya menerusi blog seorang penulis. Saya teringat ceritanya dalam suatu perbualan telefon, "Waktu i bercakap dengan you ni, i tengah menahan sakit. Muka terasa macam dicakar-cakar, macam digigit binatang bisa pun ada," Demikian ceritanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada sesekali (waktu dia terasa kuat sedikit), dia mengabarkan keadaan dirinya melalui sms. Memang dugaan itu datang dalam berbagai wajah.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-f8t1uS8_F5I/TfMqxrqz8-I/AAAAAAAAAng/MeYjbenr0MY/s1600/IMG%2B%25282%2529.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 354px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-f8t1uS8_F5I/TfMqxrqz8-I/AAAAAAAAAng/MeYjbenr0MY/s400/IMG%2B%25282%2529.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5616880193285387234" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Semalam, dia dijemput Illahi. Al Fatihah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya perturunkan sajaknya di sini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 0, 51);"&gt;Munajat iv&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 0, 51);"&gt;Pada bisik yang lirih&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 0, 51);"&gt;ku apungkan doa ke dada langit:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 0, 51);"&gt;Luluhkan tompok dendam&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 0, 51);"&gt;dari membiak dalam saraf resahku&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 0, 51);"&gt;dan kembalikan diam itu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 0, 51);"&gt;agar aku bisa mendengar suara-Mu.&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-2435388109519996484?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/2435388109519996484/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/06/terkenang-kenang-ii.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/2435388109519996484'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/2435388109519996484'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/06/terkenang-kenang-ii.html' title='Terkenang-kenang ii'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-PNEnfNHps7s/TfMu5kKktrI/AAAAAAAAAnw/jlGVcLODlLw/s72-c/IMG_0001.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-5462559377409550861</id><published>2011-06-08T09:42:00.000-07:00</published><updated>2011-06-08T09:55:49.375-07:00</updated><title type='text'>Terkenang-kenang...</title><content type='html'>Ya... pada lewat malam begini, apabila mata sukar memancing kantuk, terkenang-kenanglah  puisi lama yang saya pernah baca sewaktu kecil-kecil dulu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Alamat Hari Nak Siang&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Tengah malam sudah terlampau&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Dinihari belum lagi tampak&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Budak-budak dua kali jaga&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Orang tua berkalih tidur&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Berbunyi kuang jauh ke tengah&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Sering lanting kuang di rimba&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Melenguh lembu di padang&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Sambut menguak kerbau di kandang&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Berkokok mendung, merak mengigal&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Fajar sadik menyingsing naik&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Kicau-kicau bunyi murai&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Taptibau melambung tinggi&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Menguku balam di ujung bendul&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Terdengut puyuh panjang bunyi&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Puntung sejengkal tinggal sejari&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Itulah alamat hari nak siang.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Rujukan:&lt;br /&gt;Kuntum Pertiwi&lt;br /&gt;Buku 3&lt;br /&gt;Anwar Ridhwan&lt;br /&gt;Rahman Shaari&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-5462559377409550861?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/5462559377409550861/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/06/terkenang-kenang.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/5462559377409550861'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/5462559377409550861'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/06/terkenang-kenang.html' title='Terkenang-kenang...'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-2783258296101979909</id><published>2011-06-03T06:14:00.000-07:00</published><updated>2011-06-03T09:10:57.828-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='catatan cikgu'/><title type='text'>Transformasi...</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-3WHrovzqSCo/Tej5wedoV7I/AAAAAAAAAnY/IobkfS6bic8/s1600/hg10.jpg"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 0);"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 0);"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-family:times new roman;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;Sudah sebulan tak up date blog... Entri ini pun sudah agak basi!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tertangguh-tangguh kerana tidak memiliki koleksi gambar sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kemudian tertangguh-tangguh lagi kerana beberapa peristiwa yang meruntun hati kita semua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi untuk catatan peribadi, saya masukkan juga. Gambar-gambar untuk entri blog ini saya 'pinjam' daripada fb kawan-kawan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Judul entri juga tidak ada kaitan dengan tema hari guru tahun ini, tapi dalam menepati tema pakaian yang ditetapkan Kelab Guru, berlakulah tranformasi yang tidak disangka-sangka!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();}  catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-3WHrovzqSCo/Tej5wedoV7I/AAAAAAAAAnY/IobkfS6bic8/s1600/hg10.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-3WHrovzqSCo/Tej5wedoV7I/AAAAAAAAAnY/IobkfS6bic8/s400/hg10.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5614011546723702706" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Tema kami pada tahun lepas - etnik tempatan.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Tema tahun ini fesyen retro mengikut tahun kelahiran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();}  catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-QE481fkqEeg/Tejh8h6QjcI/AAAAAAAAAmQ/HAHPzLdnWg8/s1600/d%2B70ies.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-QE481fkqEeg/Tejh8h6QjcI/AAAAAAAAAmQ/HAHPzLdnWg8/s400/d%2B70ies.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5613985365528448450" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Guru yang lahir pada tahun 70-an paling ramai, dan fesyen mereka 'pukul habis'!&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-9BipiWudX7s/TejxsiUyj4I/AAAAAAAAAnQ/gwxKXretwlQ/s1600/prsembhan%2B70ies.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-9BipiWudX7s/TejxsiUyj4I/AAAAAAAAAnQ/gwxKXretwlQ/s400/prsembhan%2B70ies.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5614002682947866498" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-QxyTK4-n5Sc/TejsCtopGxI/AAAAAAAAAnA/OtBoTjhWOns/s1600/pair.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-QxyTK4-n5Sc/TejsCtopGxI/AAAAAAAAAnA/OtBoTjhWOns/s400/pair.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5613996466871278354" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-PIk3xmuPxqc/TejqR07GomI/AAAAAAAAAm4/AVlIrrzZeW0/s1600/pair%2Bhippies.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-PIk3xmuPxqc/TejqR07GomI/AAAAAAAAAm4/AVlIrrzZeW0/s400/pair%2Bhippies.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5613994527502541410" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Hippi sesat mana ni?&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-LVDXu3OyZw8/TejpGdMxqXI/AAAAAAAAAmw/IKIxXAOlaJs/s1600/mcm2.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-LVDXu3OyZw8/TejpGdMxqXI/AAAAAAAAAmw/IKIxXAOlaJs/s400/mcm2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5613993232644024690" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kombinasi 70-an dan rock 80-an.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-mLXzGnCTufU/TejnAmbmJDI/AAAAAAAAAmo/B-MLJftLNNk/s1600/budk%2Bsklah.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-mLXzGnCTufU/TejnAmbmJDI/AAAAAAAAAmo/B-MLJftLNNk/s400/budk%2Bsklah.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5613990933019632690" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Yang paling hadapan tu bukan budak sekolah...&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-G4azdlX19w8/TejlTedFLKI/AAAAAAAAAmg/x2CAItqyY0k/s1600/afro%2Bn%2Brock.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-G4azdlX19w8/TejlTedFLKI/AAAAAAAAAmg/x2CAItqyY0k/s400/afro%2Bn%2Brock.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5613989058272636066" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="text-decoration: underline;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-QE481fkqEeg/Tejh8h6QjcI/AAAAAAAAAmQ/HAHPzLdnWg8/s1600/d%2B70ies.jpg"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-rVxcv06jb4g/TejhovxZkII/AAAAAAAAAmI/u06eh4Oz-C8/s1600/250052_1545993749511_1825076672_974498_523491_n.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-rVxcv06jb4g/TejhovxZkII/AAAAAAAAAmI/u06eh4Oz-C8/s400/250052_1545993749511_1825076672_974498_523491_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5613985025652002946" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-dGzMj9FAnTo/TejhIGcL5hI/AAAAAAAAAmA/qTpE5WcUGYA/s1600/jejaka.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-dGzMj9FAnTo/TejhIGcL5hI/AAAAAAAAAmA/qTpE5WcUGYA/s400/jejaka.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5613984464801359378" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Para jejaka kami yang tahun lepas segak tampan berbaju melayu.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-6KoNRqEjh3E/TejgQFriXRI/AAAAAAAAAlw/dR11bsOdk9Q/s1600/combination.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-6KoNRqEjh3E/TejgQFriXRI/AAAAAAAAAlw/dR11bsOdk9Q/s400/combination.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5613983502524636434" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Nasib baik  ada juga wanita melayu yang santun ayu...&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-TQfQk34zJ6Y/Tejf8I0pBgI/AAAAAAAAAlo/ezJw9L5g_O0/s1600/ustazah%2Bn%2Bgeng.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-TQfQk34zJ6Y/Tejf8I0pBgI/AAAAAAAAAlo/ezJw9L5g_O0/s400/ustazah%2Bn%2Bgeng.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5613983159770744322" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Ina dan As menjadi pengapit ustazah kita yang vogue belaka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;Selepas sambutan Hari Guru, kerja menunggu seperti biasa. Dan dalam kesibukan itu, foto-foto yang dimuat-naik ke laman FB menjadi bahan tawa yang meredakan ketegangan kerja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan sepanjang cuti sekolah ini, rakan-rakan guru bergelut dengan timbunan kertas peperiksaan yang perlu ditanda.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-2783258296101979909?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/2783258296101979909/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/06/transformasi.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/2783258296101979909'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/2783258296101979909'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/06/transformasi.html' title='Transformasi...'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-3WHrovzqSCo/Tej5wedoV7I/AAAAAAAAAnY/IobkfS6bic8/s72-c/hg10.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-2966432314749224920</id><published>2011-04-28T07:33:00.000-07:00</published><updated>2011-04-28T08:41:42.794-07:00</updated><title type='text'>Kek dan Buku</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();}  catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-59xkdWxy6F4/Tbl-Z_4o9MI/AAAAAAAAAlM/68POuavIJtc/s1600/DSCN7780edit.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-59xkdWxy6F4/Tbl-Z_4o9MI/AAAAAAAAAlM/68POuavIJtc/s400/DSCN7780edit.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5600646596722750658" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Hmm....kek  keju lapis kiwi....hasil eksperimen yang pada mulanya saya fikir tidak  menjadi. Lapisan jelinya lambat sekali membeku. Lalu tidak sempat  dihidang kepada suami sebelum dia berangkat ke luar negara (maaf,  kanda!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sudah lama tidak bereksperimen dengan kek. Sesudah  menemui beberapa resepi yang disukai oleh keluarga dan teman-teman, saya  sering sahaja mengulangi resepi yang sama. Tetapi baru-baru ini  tergerak hati hendak mengubah-suai resepi yang sudah saya mesrai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e)  {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-VW3himqp27E/Tbl95AlMBqI/AAAAAAAAAlE/wExr-lTY_oc/s1600/DSCN7775edit.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-VW3himqp27E/Tbl95AlMBqI/AAAAAAAAAlE/wExr-lTY_oc/s400/DSCN7775edit.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5600646029973915298" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kek  keju ini adalah paduan lapisan kek sponge kiwi, dibakar kemudian dilapis  diatasnya resepi kek keju Boston, dibakar sekali lagi. Sesudah sejuk  dituang adunan kek keju tanpa bakar, dibiar mengeras kemudian disusun  potongan buah kiwi lalu dituang lapisan jeli. Aduh... penatnya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anak-anak suka, tapi untuk tekak saya terasa agak manis (saya kurangkan gula daripada resepi saya yang memang sudah sedia kurang gulanya). Sedikit manis dan sedikit masam kiwi, bergabung lemak lapisan keju.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e)  {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-7nEOZiZVqzM/Tbl8JbmSvhI/AAAAAAAAAk8/0qtWMr4muho/s1600/DSCN7790.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-7nEOZiZVqzM/Tbl8JbmSvhI/AAAAAAAAAk8/0qtWMr4muho/s400/DSCN7790.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5600644113080958482" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Bekas  ini pernah saya isikan kek untuk teman yang baik. Ho... ho... dan dia membalas  pemberian saya dengan  tiga buah buku! Saya tidak mengharapkan sebarang 'balas bekas', tetapi pemberian buku tidak dapat saya tolak! Sukanya!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-5osq62I3qLQ/TbmIOtpX6OI/AAAAAAAAAlU/6XCskaYMPjg/s1600/DSCN7785edit.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-5osq62I3qLQ/TbmIOtpX6OI/AAAAAAAAAlU/6XCskaYMPjg/s400/DSCN7785edit.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5600657397964597474" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Tiga buah buku ini bergabung bersama beberapa buku baru dari Pesta Buku Antarabangsa KL.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-59xkdWxy6F4/Tbl-Z_4o9MI/AAAAAAAAAlM/68POuavIJtc/s1600/DSCN7780edit.jpg"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-2966432314749224920?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/2966432314749224920/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/04/kek-dan-buku.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/2966432314749224920'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/2966432314749224920'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/04/kek-dan-buku.html' title='Kek dan Buku'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-59xkdWxy6F4/Tbl-Z_4o9MI/AAAAAAAAAlM/68POuavIJtc/s72-c/DSCN7780edit.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6753120155501366337</id><published>2011-04-16T15:56:00.000-07:00</published><updated>2011-04-16T16:36:35.808-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='catatan cikgu'/><title type='text'>Sains vs sastera</title><content type='html'>Sejak saya bersekolah dan kini menjadi guru, sering saja saya dengar betapa ibu bapa mahukan anak mereka memasuki aliran sains. Mereka datang ke sekolah untuk membuat rayuan agar anak mereka yang ditempatkan dalam aliran lain ditukarkan ke kelas sains. Mereka berpendapat aliran sains mempunyai 'lebih banyak peluang', 'lebih cerah masa hadapan' dan lebih segala-galanya, termasuk berbangga untuk memberitahu bahawa anak mereka berada dalam aliran sains.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya adalah mangsa kepada momokan ini! Maka saya tidak mahu memaksa anak-anak saya memasuki aliran sains. Pada saya, kalau cita-cita mereka bukanlah hendak menjadi doktor atau engineer, walaupun &lt;span style="font-style: italic;"&gt;straight A's&lt;/span&gt;, masuklah aliran sasterapun, kalau itu yang diminati (Tetapi sekolah anak saya, seperti juga banyak sekolah lain; tidak lagi mempunyai aliran sastera yang menawarkan subjek Kesusasteraan Melayu). Dan kerana membenarkan anak yang hendak menukar aliran, seorang guru yang mengajar anak saya berkata, "sayanglah, rugi kalau dia tak ambil sains."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya cuma senyum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam suatu majlis hari terbuka, kepada seorang ibu yang saya temui, saya nyatakan bahawa anaknya yang berada dalam tingkatan tiga itu adalah &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"talented and artistic", &lt;/span&gt;dan dia berkata, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;" "Oo...yes, she loves art but i want her to do science,because it has greater future."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya hanya tersenyum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kepada seorang bapa yang beria-ia memohon agar anaknya ditempatkan dalam aliran sains, saya nyatakan bahawa tidak kira lah aliran apa, yang penting dia melakukan dengan baik. Bapa itu mengangguk-angguk, dan saya kira pandangan saya beliau setujui. Keesokan harinya dia menghantar surat merayu agar anaknya dimasukkan ke aliran sains!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seorang kawan, guru matematik tambahan, berkata, "Lebih banyak peluang apa, kalau math tambah, fizik, kimia, dapat D dengan E!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hmm....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6753120155501366337?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6753120155501366337/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/04/sains-vs-sastera.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6753120155501366337'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6753120155501366337'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/04/sains-vs-sastera.html' title='Sains vs sastera'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-587357606491705952</id><published>2011-04-03T08:33:00.000-07:00</published><updated>2011-04-04T03:00:24.716-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sajak'/><title type='text'>Terima kasih, editor</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-_6X5B_dHL40/TZiTc3xLsiI/AAAAAAAAAks/4ys-q1ZJabM/s1600/IMG.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 123px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-_6X5B_dHL40/TZiTc3xLsiI/AAAAAAAAAks/4ys-q1ZJabM/s400/IMG.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5591381061596328482" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Seusai Hujan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau ingat&lt;br /&gt;sisa hujan teralir ke dahan-dahan kayu&lt;br /&gt;getar daun dalam geliat angin&lt;br /&gt;menyebar titis-titis dingin&lt;br /&gt;ke kening.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ku ingat tawamu&lt;br /&gt;waktu titis berbaki dari hujung daun&lt;br /&gt;menimpa bibirku, kuhirup&lt;br /&gt;mengecap dinginnya&lt;br /&gt;menjelajari segenap tubuh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau ingat&lt;br /&gt;benaman tapak sepatu&lt;br /&gt;membekas pada tanah basah&lt;br /&gt;percik lumpur&lt;br /&gt;bagai tompokan warna&lt;br /&gt;menodai kaki celana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau masih dengarkah&lt;br /&gt;laungan ibu dari jendela terbuka&lt;br /&gt;sejenak kita lupa&lt;br /&gt;lengking-melengking suara sang kodok&lt;br /&gt;menggiring senja&lt;br /&gt;ke perabung rumah kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Terima kasih, tuan editor, kerana menyiarkan sajak saya....&lt;br /&gt;Saya ingin mengulang pantun yang tak basi-basi, "terima kasih daun keladi...."&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-587357606491705952?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/587357606491705952/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/04/terima-kasih-editor.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/587357606491705952'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/587357606491705952'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/04/terima-kasih-editor.html' title='Terima kasih, editor'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-_6X5B_dHL40/TZiTc3xLsiI/AAAAAAAAAks/4ys-q1ZJabM/s72-c/IMG.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4592998408391354509</id><published>2011-03-16T19:18:00.002-07:00</published><updated>2011-03-16T21:32:44.365-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-JV3Z69OYBjI/TYFwEH3-XgI/AAAAAAAAAkk/kbLUtDIXcHc/s1600/IMG%2Bblog%2Bkomen%2Bsajk.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 342px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-JV3Z69OYBjI/TYFwEH3-XgI/AAAAAAAAAkk/kbLUtDIXcHc/s400/IMG%2Bblog%2Bkomen%2Bsajk.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5584868229051735554" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Antara muka surat sebuah buku catatan lama, saya temui lipatan kertas bertaip sajak saya yang ditandai dengan catatan berdakwat merah. Disertai dengan ulasan bertulisan tangan. Saya hargai sungguh kesudian penyair ini membaca dan mengulas sajak saya. Kesudian beliau awalnya saya fikir hanya untuk menjaga hati. Agak tergamam saya, apabila apabila bertemu lagi dalam sebuah acara sastera, dia menanyakan sajak-sajak saya yang saya minta untuk diulas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya akan sentiasa ingat perkenalan dan persahabatan yang terjalin dalam masa yang singkat itu. Singkat kerana beliau telah dijemput Ilahi. Saya ingat, betapa saya terkejut apabila menerima berita itu lewat teks yang dihantar Mawar kepada saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya akan sentiasa ingat pelukan isterinya sewaktu saya dan rakan menziarah jenazah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Al Fatihah untuk Pak Engku @ T Alias Taib.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4592998408391354509?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4592998408391354509/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/03/antara-muka-surat-sebuah-buku-catatan.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4592998408391354509'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4592998408391354509'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/03/antara-muka-surat-sebuah-buku-catatan.html' title=''/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-JV3Z69OYBjI/TYFwEH3-XgI/AAAAAAAAAkk/kbLUtDIXcHc/s72-c/IMG%2Bblog%2Bkomen%2Bsajk.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4300442558654443328</id><published>2011-03-04T23:48:00.000-08:00</published><updated>2011-03-05T00:09:43.736-08:00</updated><title type='text'>Bukan sajak...</title><content type='html'>Aku ingin&lt;br /&gt;menulis dan menghafal puisi&lt;br /&gt;seperti selalu&lt;br /&gt;pada usia laluku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku ingin&lt;br /&gt;selalu membetik berita&lt;br /&gt;pada teman-teman&lt;br /&gt;seperti yang kulakukan&lt;br /&gt;pada saat aku pernah kesepian.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku ingin sering memikirkan&lt;br /&gt;matahari kini panasnya lain&lt;br /&gt;tidak senyaman hari-hari kelmarin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku ingin menikmati usap bayu&lt;br /&gt;tanpa keliru&lt;br /&gt;oleh waktu yang sering berbagian&lt;br /&gt;antara keperluan yang didahulukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Segalanya adalah keinginan yang tertahan&lt;br /&gt;oleh perjalanan detik&lt;br /&gt;yang kuburu dalam hariku&lt;br /&gt;dan kepentingan yang sering&lt;br /&gt;meminta perhatian.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tidak jua punya waktu&lt;br /&gt;untuk sempat berfikir&lt;br /&gt;betapa aku terlupa&lt;br /&gt;melayani rasa dan fikir yang lebih halus&lt;br /&gt;dalam perjalanan yang begitu deras.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4300442558654443328?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4300442558654443328/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/03/bukan-sajak.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4300442558654443328'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4300442558654443328'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2011/03/bukan-sajak.html' title='Bukan sajak...'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-5545389675677250113</id><published>2010-12-31T00:25:00.000-08:00</published><updated>2010-12-31T01:03:54.078-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cerita cikgu'/><title type='text'>cerita cikgu</title><content type='html'>Cuti umum hari ini?&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ha... ha...mungkin tidak bagi guru! Bagi banyak sekolah, kain rentang sudah lama dinaikkan - memaklumkan bahawa hari ini adalah hari pendaftaran murid ting satu. Jika tiba-tiba dibatalkan pasti menimbulkan kemarahan (dan kesusahan) ibu bapa. Juga menyusahkan pihak sekolah kerana segala kerja perlu dibereskan sebelum persekolahan dimulakan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Bagi guru-guru yang terlibat dengan pemeriksaan kertas peperiksaan, cuti umum atau tidak, kerja perlu disiapkan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Pekerja perlu dibayar jika mereka terpaksa bekerja pada hari cuti umum, selari dengan peruntukan yang telah terkandung dalam akta. Namun saya tidak tahu, bagaimana dengan hak guru. Mungkin ada pihak yang beranggapan bahawa guru sudah banyak cuti! Jadi tidak mengapa jika guru terpaksa bekerja pada hari pekerja lain sedang bercuti. Walaupun sebenarnya cuti guru kerap kali bukanlah cuti yang benar-benar bebas daripada kerja. Bagi guru yang menganjurkan perkhemahan murid pada hujung minggu, tiadalah rehat bagi mereka kerana hari berikutnya mereka perlu bekerja seperti biasa. Cuti panjang selama dua bulan juga bukanlah cuti kalau guru terlibat dengan pengawasan peperiksaan ataupun menjadi AJK perancangan sekolah, jadual waktu dan sebagainya. Bagi kebanyakan guru, cuti merupakan tempoh waktu untuk melangsaikan kerja-kerja sampingan yang tidak boleh dibuat pada hari persekolahan (Opps, saya tidak menafikan ramai juga guru yang melakukan kerja tambahan untuk pendapatan sampinngan semasa cuti!)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Walau apapun, bagi kebanyakan guru, hal ini hanyalah titik bengik dalam dunia pendidikan. Harapan tahun baharu saya, beban kerja perkeranian perlu dikurangkan. Sudah tiba masanya urusan pendaftaran murid dilakukan oleh kerani pendaftaran, bukan oleh tenaga akademik. Mungkin jawatan bendahari perlu diwujudkan untuk menguruskan hal ehwal pembayaran yuran dan biasiswa. Urusan kesihatan (suntikan) pun diuruskan guru! Cikgu merangkap misi, cuma tak pegang jarum saja!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-5545389675677250113?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/5545389675677250113/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/12/cerita-cikgu.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/5545389675677250113'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/5545389675677250113'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/12/cerita-cikgu.html' title='cerita cikgu'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4833807899354604962</id><published>2010-11-28T18:26:00.000-08:00</published><updated>2010-11-28T19:19:50.354-08:00</updated><title type='text'>Cerita Biasa</title><content type='html'>&lt;div&gt;Cerita 1 - Sejak dilancarkan koc merah jambu, pernah juga saya dan anak-anak gadis saya menggunakan perkhidmatan itu. (Kalau hendak membeli belah di bandar raya, lebih senang kalau menaiki komuter - tidak perlu fikir tempat parking kereta!) Dan setiap kali kami menaiki koc merah jambu, ada saja jejaka yang 'tersesat' masuk. Pernah saya lihat seorang jejaka melayu kelihatannya seperti dalam usia awal 3o-an - berbadan besar (kalau dia kecil molek pasti sudah saya hantar jelingan maut!), duduk bersandar sambil memeluk tubuh. Wah! Gayanya selesa sekali! Dia berkaca mata hitam (&lt;i&gt;rayban&lt;/i&gt; tipu), memakai baju biru gelap, bertali pinggang kulit dan berseluar&lt;i&gt; corduroy&lt;/i&gt; merah (saya ulang, &lt;i&gt;corduroy&lt;/i&gt; merah!). Begitu berwarna-warni, sayang sekali dia tidak kenal warna merah jambu!   &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sewaktu tren berhenti di suatu perhentian, dan pintu terbuka, sempat saya lihat seorang lelaki kurus, berpakaian kemas, buru-buru mengejar pintu yang terbuka. Tetapi demi terpandang logo koc merah jambu, dia membatalkan hasrat. Hmm...lelaki berkemeja putih dengan seluar kelabu itu lebih kenal warna!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Cerita 2 - Awal pagi. Saya selesai urusan di bank dan menuju ke mesin pembayar tempat letak kereta sebuah kompleks beli belah. Saya masukkan kad parking ke  mesin pembayar. Bacaan tertera, RM1. Saya hanya ada syiling 80sen, dan selebihnya wang kertas merah. Tiada pilihan, saya masukkan wang sepuluh ringgit sambil membayangkan bakinya duit syiling yang pastinya berat! Tapi oh! Wang kertas tidak diterima - ya masih pagi, mesin pun belum miliki syiling! Tiket parking juga diluah bersama.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Pemuda di belakang saya berkata, "Kak, parkingnya seringgit saja!"  Saya lalu terfikir hendak ke mana-mana kedai (tapi pagi masih awal -masih banyak kedai yang belum memulakan perniagaan) untuk membeli akhbar atau apa sahaja bagi mendapat wang kecil, bila seorang lelaki India pertengahan umur di belakang pemuda tadi menghulurkan saya sehelai wang kertas RM1. Melihat saya serba salah dia lalu berkata,"&lt;i&gt;You can have this."&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;i&gt;"How am I going to pay you?"&lt;/i&gt; Saya masih serba salah. Lelaki India itu ketawa kecil sambil berkata, &lt;i&gt;"You can pay me in future!" &lt;/i&gt;Sayapun menerima budi baik lelaki India itu. Dan dia pun tidak menolak syiling berjumlah 80 sen yang saya ada.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Syukurlah, masih ada yang budiman dalam dunia ini.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4833807899354604962?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4833807899354604962/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/11/cerita-biasa.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4833807899354604962'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4833807899354604962'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/11/cerita-biasa.html' title='Cerita Biasa'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-7987477578545896488</id><published>2010-11-14T07:40:00.000-08:00</published><updated>2010-11-14T08:08:36.045-08:00</updated><title type='text'>Aksara Cinta Buat Sahabat</title><content type='html'>Bagaimana harus kusulam aksara, merungkai kata&lt;div&gt;setelah sekian lama terpisah&lt;/div&gt;&lt;div&gt;oleh batas waktu dan sempadan daerah&lt;/div&gt;&lt;div&gt;hari ini kita menjabat salam pertemuan&lt;/div&gt;&lt;div&gt;mencari titik mula kita kehilangan&lt;/div&gt;&lt;div&gt;menelusuri jejak-jejak yang kita tinggalkan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kita harungi onak remaja&lt;/div&gt;&lt;div&gt;saat derita berkongsi tangis, bahagia sesama tertawa&lt;/div&gt;&lt;div&gt;atau rajuk yang sering terpujuk&lt;/div&gt;&lt;div&gt;di piala setiakawan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tidak lupa menggalas tanggungjawab di pundak muda&lt;/div&gt;&lt;div&gt;pesanan ayah bonda dan amanah bangsa&lt;/div&gt;&lt;div&gt;menara gading medan kita&lt;/div&gt;&lt;div&gt;membina prasasti, memacak teguh dan percaya&lt;/div&gt;&lt;div&gt;ketekunan, keazaman dan cekal usaha&lt;/div&gt;&lt;div&gt;menjelma kemilau permata, menyuluhi jalan kita.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Takwim waktu menghantar kita&lt;/div&gt;&lt;div&gt;melangkahi lawang kehidupan&lt;/div&gt;&lt;div&gt;alun kehidupan mengajar kita mengenali gelombang&lt;/div&gt;&lt;div&gt;perahu keyakinan ada kalanya goyah oleh payah realiti&lt;/div&gt;&lt;div&gt;namun tidak pernah tewas tekad terbina&lt;/div&gt;&lt;div&gt;menggapai cita yang pernah tercipta.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Takwim waktu jualah mengheret kita&lt;/div&gt;&lt;div&gt;ke gerbang kedewasaan, mencipta ruang lain kehidupan&lt;/div&gt;&lt;div&gt;membina keluarga dengan semaian cinta&lt;/div&gt;&lt;div&gt;diri mengukuh perkasa&lt;/div&gt;&lt;div&gt;sehingga waktu menjadi begitu terburu&lt;/div&gt;&lt;div&gt;lalu tidak sempat kita menoleh atau menunggu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Musim-musim yang kita tinggalkan&lt;/div&gt;&lt;div&gt;kian meminggir teman daripada pandangan&lt;/div&gt;&lt;div&gt;tapi buru-buru kehidupan tidak selamanya membentang halang&lt;/div&gt;&lt;div&gt;monumen kenangan menyampaikan salam ingatan&lt;/div&gt;&lt;div&gt;bilah-bilah rindu ada kalanya mengusik keharuan&lt;/div&gt;&lt;div&gt;dalam sepi&lt;/div&gt;&lt;div&gt;kita tangisi teman-teman yang lebih dahulu mengadap Ilahi&lt;/div&gt;&lt;div&gt;atau tertanya jua&lt;/div&gt;&lt;div&gt;handai taulan yang tak terjejak kabar berita.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Demikian sukar menenun aksara menggitakan cinta&lt;/div&gt;&lt;div&gt;pada detik pertemuan ini&lt;/div&gt;&lt;div&gt;kita maknakanlah kesempatan yang ada&lt;/div&gt;&lt;div&gt;dengan salam kasih kita rapatkan sekian jurang terbina&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Silaturrahim kita pereratkan&lt;/div&gt;&lt;div&gt;perkukuh ukhuwah sesama kita&lt;/div&gt;&lt;div&gt;menunai tuntutanNya jua,&lt;/div&gt;&lt;div&gt;gapailah insaf dalam getar kalbu&lt;/div&gt;&lt;div&gt;kita masih dikurniaNya secebis waktu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;i&gt;Rositah Ibrahim&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;i&gt;Malam Secebis Merah 2006&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-7987477578545896488?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/7987477578545896488/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/11/aksara-cinta-buat-sahabat.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7987477578545896488'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7987477578545896488'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/11/aksara-cinta-buat-sahabat.html' title='Aksara Cinta Buat Sahabat'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4084149417410575575</id><published>2010-10-21T04:54:00.000-07:00</published><updated>2010-10-21T05:20:51.530-07:00</updated><title type='text'>Hang Tuah</title><content type='html'>Tiba-tiba pagi ini, sebelum ke sekolah, saya teringat hendak mengulang baca Hikayat Hang Tuah. Saya capai buku daripada rak, dan di sekolah* saya membaca secara langkau-langkau beserta mencatat serba sedikit. Terlupa sekejap Bedar Sukma Bisu (Faizal Tehrani) yang belum selesai dibaca.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 102, 255);"&gt;(*kerja sekolah yang ada saya lupakan sebentar. Saya sudah selesai menyerahkan markah, jadi saya mahu bersenang-senang dengan novel, sementara kembali menyambung kerja-kerja yang masih belum selesai. Menjadi guru sama juga dengan suri rumah - kerja sentiasa ada, berantai-rantai.)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Membaca Hang Tuah mengingatkan saya kepada sebuah sajak yang pernah terhasil.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Apabila kita Bertanya&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Kita telah terlalu banyak bertanya&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;mengapa kesetiaan Tuah terhapus oleh pesona&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;atau bendahara melanggar titah raja dalam diam&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Jebat pula harus mati dalam setia-kawan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;kitapun melakar potret bangsa&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;yang pernah keliru&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;antara kesetiaan dan kebenaran&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;mana dulu harus ditegakkan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;kedaulatan atau keberaniankah yang harus dimuliakan?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Apabila kita bertanya&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;derita lahuma bila akhirnya&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;benarkah demikian&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;payah mengeja huruf kejadian&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;demi menyuap kehidupan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Jeha yang kenanaran&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;betapkah nipis keimanan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;tidakkah hadir&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;takwa dan redha&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;buat mengembalikan kewarasan?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Perlukah kita bertanya&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;apakah makna cinta Salina&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;mengapakah masih kesombongan lelaki&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;tersandar di dadanya&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;apakah kewarasan harus terhapus&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;oleh derita berentetan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;apakah kewajaran terpadam&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;oleh bayangan waktu silam?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Apabila kita bertanya&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;persoalan demi persoalan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;apakah mungkin terungkai jawapan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;yang tersisip di tikungan kehidupan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;sejauh mana kita merungkai siratan makna&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;percikan kebijaksanaan sasterawan bangsa?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Rositah Ibrahim&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Puncak Alam&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4084149417410575575?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4084149417410575575/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/10/hang-tuah.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4084149417410575575'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4084149417410575575'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/10/hang-tuah.html' title='Hang Tuah'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-8545466323817777057</id><published>2010-09-05T15:54:00.000-07:00</published><updated>2010-09-06T17:55:09.537-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sajak'/><title type='text'>Tikar Takdir</title><content type='html'>Akhirnya kau terlantar di tikar usia&lt;br /&gt;temanmu, mengkuang pengalas tilam kekabu&lt;br /&gt;lusuh dan kelabu&lt;br /&gt;itulah tikar takdirmu&lt;br /&gt;seakan terhimpunlah jerih pengalaman&lt;br /&gt;pada alir urat daging tua&lt;br /&gt;seakan terlontarlah segala kesakitan&lt;br /&gt;lewat raungan tak kedengaran&lt;br /&gt;menyisih percakapan&lt;br /&gt;yang tidak mampu lagi kau tuturkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhirnya kau terhantar ke tebing usia&lt;br /&gt;tegap sasa tubuhmu akhirnya menyerah pada waktu&lt;br /&gt;dan redup berkaca matamu&lt;br /&gt;seperti payah menyalami&lt;br /&gt;ramah angin yang menyelinap&lt;br /&gt;celahan papan rumah tua&lt;br /&gt;seperti membawa ingatan&lt;br /&gt;jering rebus bersalut kelapa&lt;br /&gt;yang kauhidang&lt;br /&gt;diramas tangan kecilku bersalut angin laut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhirnya kau terdampar di pinggir usia&lt;br /&gt;tubuhmu yang berangka&lt;br /&gt;kini terkepung oleh takungan takdir&lt;br /&gt;kau hanya merenung perabung&lt;br /&gt;barangkali membilang ibadah&lt;br /&gt;yang kaubawa sepanjang perjalanan&lt;br /&gt;aku merasa lincah angin&lt;br /&gt;menyusup celahan lantai rumah tua&lt;br /&gt;yang dulu digegar oleh hentak kaki kecilku&lt;br /&gt;sambil menjemput ingatan&lt;br /&gt;pada debur ombak yang kuhitung&lt;br /&gt;terlayang ke dalam mimpi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhirnya kautewas disisih usia&lt;br /&gt;terkepung oleh takungan takdir&lt;br /&gt;yang tertulis&lt;br /&gt;dulunya tidak pernah dapat dibaca,&lt;br /&gt;dan debur ombak yang tidak kudengar lagi&lt;br /&gt;seperti membayangkan&lt;br /&gt;tikar takdirku yang tidak mampu kuterka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;07 - 09. 07.08&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(Sesudah suatu ziarah)&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-8545466323817777057?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/8545466323817777057/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/09/tikar-takdir.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8545466323817777057'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8545466323817777057'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/09/tikar-takdir.html' title='Tikar Takdir'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4764637710907406498</id><published>2010-08-30T06:36:00.000-07:00</published><updated>2010-08-30T16:32:25.429-07:00</updated><title type='text'>Ohh!</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/THwr-HSIzmI/AAAAAAAAAkU/F9i75uBRMAM/s1600/DSC00057.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/THwr-HSIzmI/AAAAAAAAAkU/F9i75uBRMAM/s400/DSC00057.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5511328390101651042" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Sewaktu membelek-belek kotak yang menyimpan hasil penulisan selama mengikuti kursus Penulisan Kreatif (RSSK) di USM tahun 1987-88, saya mendapati sehimpunan sajak telah dimakan anai-anai. Rasanya baru sebulan dua (iaitu kali terakhir saya membelek-belek kotak itu)  helaian-helaian ini masih berada dalam keadaan baik. Segera saya menaip dan menyimpan sajak-sajak itu dalam komputer.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya kemudiannya memeriksa fail-fail lain. Oh! Rupa-rupanya hanya failnya sahaja kelihatan elok. Isinya sudah lebur! Tamatlah 'riwayat' cerpen-cerpen yang tidak pernah saya hantar ke mana-mana penerbitan. Fail itu juga berisi penulisan kritikan sastera, iaitu kelas Cikgu Shahnon, semasa mengikuti RSSK - hasil penulisan yang saya sayangi kerana terdapat ulasan dengan tulisan tangan SN Datuk Shahnon Ahmad (Saya ingat, hari pertama mengikuti kelas beliau, saya melakar potretnya sewaktu beliau menerangkan keperluan kursus!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dua tahun dahulu, anai-anai sudah mengerjakan banyak karya suami. Lalu kami bertindak mengambil khidmat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;pest-control.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sehari suntuk saya mengosongkan rak buku di kamar utama. Memeriksa sarang anai-anai. Empat petak daripadanya terpaksa saya kosongkan kerana sudah menjadi rumah sang anai-anai. Nasib baik buku yang rosak cuma lima buah. Tetapi mengosongkan empat petak rak menimbulkan masalah lain - di mana pula harus saya tempatkan isinya! Kesemua petak sudah bersesak-sesak, malah melimpah! Kalau buku-buku itu boleh bersuara, tentu saja mereka sudah berteriak meminta saya sediakan ruang yang lebih selesa. Saya selalu terbayangkan, bagaimanalah agaknya himpunan buku rakan-rakan penulis...koleksi saya barangkali tidak lebih daripada 1/4 buku-buku mereka!  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/THwp_75_8RI/AAAAAAAAAkM/3SNQJMCW-zw/s1600/DSC00063.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/THwp_75_8RI/AAAAAAAAAkM/3SNQJMCW-zw/s400/DSC00063.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5511326222384099602" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Buku kesayangan suami, tulisan Pablo Neruda; buku panduan kesihatan ibu hamil yang saya kutip sewaktu seorang guru hendak menghapus-kira buku-buku lama; novel sulung kakak ipar, Salmiah Alias: Cowrie Emas,  bekas peguam yang kini membuka sekolah agama persendirian; novel kanak-kanak Gadis Bunga Teratai karya Hassan Ali, lelongan Dawama yang berharga RM1 (saya beli juga; rugi kalau tak beli sebab terlalu murah! Boleh simpan untuk Najaa), dan novel klasik Jane Austen, Northanger Abbey.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/THu3tpAv3SI/AAAAAAAAAj8/2RwnLCFotPQ/s1600/DSC00062.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/THu3tpAv3SI/AAAAAAAAAj8/2RwnLCFotPQ/s400/DSC00062.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5511200563748920610" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Hanya Cowrie Emas yang masih boleh diselamatkan. Residence of Earth Neruda sudah hancur...aduh! Memang buku ini masih terjual di Kinokuniya, tapi harganya...aduh...!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ralat sungguh kalau buku yang dipinjam orang, dikembalikan dalam keadaan lusuh. Ralat lagilah kalau kehilangannya. Lebih sepuluh tahun dahulu, saya terpaksa membuang koleksi majalah Dewan Sastera tahun 70an yang saya simpan/tinggalkan di kampung. Waktu itu kami masih tinggal  menyewa dan tidak kecukupan ruang - maklumlah rumahnya kecil (kereta pun kecil!). Jadi untuk memunggahnya harus difikir berkali-kali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Betullah kata orang, rumah tinggal akan 'merajuk'. Rumah peninggalan arwah ibu yang kosong tidak berpenghuni rosak di sana-sini. Bilik saya bocor, mengorbankan koleksi Dewan Sastera yang saya kumpul sejak dalam tingkatan dua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini kami berdepan dengan masalah anai-anai. Kalau dibiarkan akan banyak lagi buku yang rosak. Lukisan-lukisan suami yang ditempatkan di rumah bersebelahan, belum diperiksa. Harap-harap selamat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ohhh...&lt;span style="font-style: italic;"&gt;pest -control&lt;/span&gt;...kenalah cari mereka!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4764637710907406498?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4764637710907406498/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/08/ohh.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4764637710907406498'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4764637710907406498'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/08/ohh.html' title='Ohh!'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/THwr-HSIzmI/AAAAAAAAAkU/F9i75uBRMAM/s72-c/DSC00057.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4402606672165689652</id><published>2010-08-25T15:41:00.000-07:00</published><updated>2010-08-30T05:04:55.321-07:00</updated><title type='text'>Sajak-sajak Kecil</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: left; font-style: italic;"&gt;Antara lembaran usang buku-buku catatan yang masih tersimpan, rupa-rupanya ada mainan kata. Seperti foto lama yang mengembalikan kenangan, coretan mainan kata ini juga seperti menghantar saya ke suatu daerah lampau. Dengan sifatnya sebagai mainan kata, sajak-sajak kecil ini kekal sifatnya sebagai 'sajak kecil' - kecil kerana pendeknya ungkapan, kecil kerana tidak membawa makna kepada sesiapapun!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(i)&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Di luar Hujan sedang Turun...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebelum Subuh&lt;br /&gt;hujan melontar desirnya&lt;br /&gt;ke dasar sepi&lt;br /&gt;dingin yang lumba- berlumba&lt;br /&gt;mencumbui kamar&lt;br /&gt;membolosi jendela terbuka&lt;br /&gt;sehingga ia reda&lt;br /&gt;tak henti kusalami&lt;br /&gt;dingin mimpi tersisa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(ii)&lt;br /&gt;tanpa judul&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada yang hadir&lt;br /&gt;bersama embun luruh&lt;br /&gt;antara desir alam&lt;br /&gt;kudengar nyanyian suci&lt;br /&gt;sayup-sayup&lt;br /&gt;menghantar makna.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(iii) tanpa judul&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada yang lupa kucatat&lt;br /&gt;kala malam turun dengan senyap&lt;br /&gt;dan menghantar desir angin yang perlahan&lt;br /&gt;diam-diam ada yang ingin dimaknakan&lt;br /&gt;antara ingatan yang banyak terlepas.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4402606672165689652?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4402606672165689652/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/08/sajak-sajak-kecil.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4402606672165689652'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4402606672165689652'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/08/sajak-sajak-kecil.html' title='Sajak-sajak Kecil'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6544545881837000542</id><published>2010-08-07T16:09:00.000-07:00</published><updated>2010-08-07T16:41:24.317-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sajak'/><title type='text'>Sekadar Mengenang...</title><content type='html'>Saya terjumpa sebuah buku nota lama milik saya semasa tinggal menyewa kamar di Minden Height. Buku nota itu penuh dengan coretan sajak. Ada yang selesai digarap dan ada yang tergantung. Banyak sajak yang merakamkan kesunyian....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di Minden Height, saya memang kesunyian kerana teman saya, Rehan Yaacob, selalu saja sibuk. Dan bila dia pulang, selalunya teman-teman kursus lakonannya, Ema Sulai dan Amy Rhapor, ikut mendatangi, menghalau kesunyian saya dengan jenaka dan tawa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kerana selalu kesunyian, terhasillah sajak ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Sepi Gugur di Kaca Jendela&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Menangkap bayangmu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;melintasi rumput&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;sedang harum cempaka tidak&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;menyebarkan apa-apa berita,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Khabar, kudakap hampa&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;rindu yang lintas-melintas&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;di ruang ingatan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;sarat, tidak tereja maknanya&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;tidak tertangkap gemanya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Di pintu, kunantikan ketukan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;siapalah yang bakal datang&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;mengusir sepi di kaca.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;07.07.87&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Minden Height&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6544545881837000542?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6544545881837000542/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/08/sekadar-mengenang.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6544545881837000542'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6544545881837000542'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/08/sekadar-mengenang.html' title='Sekadar Mengenang...'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-8025697514520975761</id><published>2010-07-02T16:38:00.000-07:00</published><updated>2010-07-02T23:39:44.183-07:00</updated><title type='text'>'Sirih Junjung' ke ni?</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TC543qKq3NI/AAAAAAAAAjs/HwlL4nRvjXk/s1600/DSCN4131.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TC543qKq3NI/AAAAAAAAAjs/HwlL4nRvjXk/s400/DSCN4131.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5489457893418392786" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;Buat gubahan sirih junjung untuk majlis sekolah? Ohh! Saya suka tu...! Pandai tidak, tapi saya suka untuk mencubanya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;Sewaktu bersekolah dulu, saya pernah terlibat dengan acara sambutan seorang pembesar yang dijemput untuk majlis penyampaian hadiah. Saya dan murid-murid yang lain dikehendaki membawa sirih junjung dan bunga pahar mengiringi pembesar tersebut. Sirih junjung digubah, dicucuk ke atas batang pisang sebagai bahan dasar. Manakala bunga pahar pula dicucuk di sekeliling pulut kuning yang dibentuk berupa seakan-akan kubah. Kesemuanya diletakkan di atas pahar tembaga. Berat? Ya, agak berat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Zaman berubah. Batang pisang atau betik yang masih hijau pejal sebagai dasar diganti dengan polistirin. Bunga pahar juga kini di'cucuk' pada tempat khas yang diperbuat daripada seramik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TC52LyKdaCI/AAAAAAAAAjk/ol2dpmDlxVg/s1600/DSCN4122.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TC52LyKdaCI/AAAAAAAAAjk/ol2dpmDlxVg/s400/DSCN4122.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5489454940627494946" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Dan yang paling membuat saya terkilan adalah permintaan pihak sekolah agar saya menggunakan daun sirih plastik untuk membuat sirih junjung!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya memujuk ketua bidang saya agar menggunakan daun sirih segar. Kata saya, hilang keaslian. Tapi alasan yang diberikan kepada saya, jimat kos. "Tahun depan, boleh guna lagi..."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya berkompromi. Saya buat sirih junjung menggunakan daun plastik (malangnya saya tidak memperoleh daun yang berbentuk daun sirih!). Namun saya khaskan juga sedikit ruang untuk daun sirih asli dan bunga segar. Sekurang-kurangnya adalah sedikit semangat dan sifat sirih junjung.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sirih junjung yang saya gubah itu digunakan di sekolah selama dua tahun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tahun ini kita buat yang baru, ya! Warnanya biarlah merah jambu. Warna yang manis untuk anak-anak sekolah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TC51jE-3-SI/AAAAAAAAAjc/kNFfSxS2hg8/s1600/DSCN4118.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TC51jE-3-SI/AAAAAAAAAjc/kNFfSxS2hg8/s400/DSCN4118.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5489454241304541474" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Saya gunakan baki daun plastik yang pernah digunakan dua tahun lepas. Ditambah dengan daun getah kering yang ada dalam simpanan saya. Dan bunga ros palsu! Tidak ada yang asli lagi!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya pernah diberitahu bahawa gubahan sirih junjung mestilah mirip bentuk kon -mengecil ke atas. Bahan utama semestilah daun sirih. Bunga-bungaan dan hiasan lain hanya sebagai sampingan sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya kemudiannya menyedari bahawa saya banyak menggunakan bahan sampingan! Sudahlah menggunakan daun plastik!! Anak-anak sekolah melihat sirih junjung berdaun plastik...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagaimana kalau dalam majlis perkahwinan zaman akan datang orang beralih kepada daun sirih plastik? Sirih sudah tidak ditanam orang.... Oh! Saya harap hal ini tidak berlaku!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hendak mengekalkan tradisi memang banyak dugaan, lebih-lebih jika tradisi itu dilingkungi oleh budaya semasa yang menuntut perubahan oleh kekangan yang ada pada waktu itu. Maka kefahaman terhadap unsur-unsur asas dalam sesuatu tradisi perlulah kita fahami agar jika perlu membuat perubahan dalam perkembangan semasa, perubahan itu lebih berupa penyambungan terhadap apa yang telah sedia ada tanpa mengurangkan atau menghilangkan semangat juga maksud asalnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TC50cPlUnlI/AAAAAAAAAjU/jSaa_ZKKYoo/s1600/DSCN4122.JPG"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-8025697514520975761?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/8025697514520975761/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/07/sirih-junjung-ke-ni.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8025697514520975761'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8025697514520975761'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/07/sirih-junjung-ke-ni.html' title='&apos;Sirih Junjung&apos; ke ni?'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TC543qKq3NI/AAAAAAAAAjs/HwlL4nRvjXk/s72-c/DSCN4131.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-9092763831443268126</id><published>2010-07-01T05:59:00.000-07:00</published><updated>2010-07-01T06:24:22.188-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sajak'/><title type='text'>Belum Bersajak....</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCyTCbijQlI/AAAAAAAAAjM/-7464EED1K4/s1600/DSCN3404.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 402px; height: 301px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCyTCbijQlI/AAAAAAAAAjM/-7464EED1K4/s400/DSCN3404.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5488923715819487826" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Monolog Air&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kumasuki lembah&lt;br /&gt;dengan alir gagah&lt;br /&gt;membenam belantara usia berjuta&lt;br /&gt;dan segala ceritanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kutakluki lekuk dan lurahnya&lt;br /&gt;bahasa rimba&lt;br /&gt;masih setia dengan segala rahsia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kusingkir daratan dengan pohon-pohonannya&lt;br /&gt;kota airku saujana&lt;br /&gt;kusebar kedinginan&lt;br /&gt;pada biasan bayang-bayang&lt;br /&gt;dalam pegun kau menatapnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kuapungkan kesenyapan&lt;br /&gt;pada tenang permukaan&lt;br /&gt;kupinjamkan kedamaian&lt;br /&gt;buat kau memunggah lelah&lt;br /&gt;yang terheret pada setiap langkah&lt;br /&gt;di celah susur kota&lt;br /&gt;yang riuh dengan segala duga dan peristiwa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kubiar angin seenaknya berpapasan&lt;br /&gt;di bawah awan&lt;br /&gt;percakapan yang diam&lt;br /&gt;dan kau mendengarnya&lt;br /&gt;bak milik alam berseloka&lt;br /&gt;kutahu&lt;br /&gt;kaubawa cinta&lt;br /&gt;menyatu dan akur akan nikmatNya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Rositah Hj Ibrahim&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Tasik Temenggor - Royal Belum 2010&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-9092763831443268126?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/9092763831443268126/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/07/belum-bersajak.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/9092763831443268126'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/9092763831443268126'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/07/belum-bersajak.html' title='Belum Bersajak....'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCyTCbijQlI/AAAAAAAAAjM/-7464EED1K4/s72-c/DSCN3404.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-9101058652354591457</id><published>2010-06-28T02:20:00.000-07:00</published><updated>2010-06-28T03:01:34.042-07:00</updated><title type='text'>Manusia Durjana!!!</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCht6W748hI/AAAAAAAAAjE/pHUf-kkE2uw/s1600/DSC00047.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCht6W748hI/AAAAAAAAAjE/pHUf-kkE2uw/s400/DSC00047.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5487756995307565586" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Sedihnya melihat alam diperlakukan sedemikian rupa....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kesedaran terhadap kepentingan menjaga alam saya kira sudah meningkat, rupa-rupanya masih ada manusia yang mencari jalan pintas.&lt;br /&gt;Jahatnya manusia ini!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TChtChisqVI/AAAAAAAAAi8/ERkGd8AP5hw/s1600/DSC00054.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TChtChisqVI/AAAAAAAAAi8/ERkGd8AP5hw/s400/DSC00054.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5487756036082018642" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Asap hitam pekat bergabung dengan awan....Saya terbayang awan kelemasan lalu terbatuk-batuk, sesak, lemas...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TChrwwFZnsI/AAAAAAAAAi0/YJ6NOlveOwc/s1600/DSC00043.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TChrwwFZnsI/AAAAAAAAAi0/YJ6NOlveOwc/s400/DSC00043.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5487754631236394690" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kejadian ini berlaku di simpang masuk ke Taman Saujana Utama, pada 18 Jun 2010, sekitar jam 6 petang.  Dari jauh lagi sudah terlihat sewaktu kami melalui lebuh raya Shah Alam- Puncak Alam.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-9101058652354591457?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/9101058652354591457/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/manusia-durjana.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/9101058652354591457'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/9101058652354591457'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/manusia-durjana.html' title='Manusia Durjana!!!'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCht6W748hI/AAAAAAAAAjE/pHUf-kkE2uw/s72-c/DSC00047.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6260156487936509734</id><published>2010-06-25T04:27:00.000-07:00</published><updated>2010-06-25T06:20:08.971-07:00</updated><title type='text'>Belum Akhirnya....</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSaQuz-2tI/AAAAAAAAAis/j7-dxcW6AMo/s1600/DSCN3484.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSaQuz-2tI/AAAAAAAAAis/j7-dxcW6AMo/s400/DSCN3484.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486679858278750930" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Sesudah puas dipanggang terik rembang yang membias ke muka tasik, menyusuri sungai, singgah di tapak rafflesia, melewati check point tentera, sejenak di kampung orang asli di Kuala kejar; kami tiba di kem Sg kejar yang terletak dalam kawasan Taman Negeri Royal Belum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cantik kawasannya. Kami diberitahu bahawa kem ini sering menerima kunjungan pelajar universiti yang datang membuat kajian hidupan serangga. Saya terkenangkan Amna. Saya fikir tentu menarik jika dia dan rakan-rakan seni halusnya dapat datang ke sini, mendekati  alam, membuat pengamatan, dan melakar. Suatu ketika dahulu, semasa saya masih menjadi pelajar, memang ada aktiviti pelukis tanah air yang membuat eksplorasi khazanah alam di sini dan seterusnya berkarya berdasarkan apa yang telah mereka alami di Belum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSZl82F8CI/AAAAAAAAAik/dmzV0n4Ixqw/s1600/DSCN3482.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSZl82F8CI/AAAAAAAAAik/dmzV0n4Ixqw/s400/DSCN3482.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486679123311325218" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSZEhwW46I/AAAAAAAAAic/D9qvTZO_FxY/s1600/DSCN3483.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSZEhwW46I/AAAAAAAAAic/D9qvTZO_FxY/s400/DSCN3483.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486678549103829922" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Lihat, betapa besarnya!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSYhhUljbI/AAAAAAAAAiU/WkFqg468o9w/s1600/DSCN3487.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSYhhUljbI/AAAAAAAAAiU/WkFqg468o9w/s400/DSCN3487.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486677947691929010" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSTclxRoRI/AAAAAAAAAiM/QDY9dCR_v-g/s1600/DSCN3486.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSTclxRoRI/AAAAAAAAAiM/QDY9dCR_v-g/s400/DSCN3486.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486672365428515090" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSS6k8ACPI/AAAAAAAAAiE/Pys6rJB2Sq0/s1600/DSCN3485.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSS6k8ACPI/AAAAAAAAAiE/Pys6rJB2Sq0/s400/DSCN3485.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486671781089511666" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kami singgah di sini sekejap sahaja. Kami meneruskan perjalanan (dengan bot lagi!) ke Kem Sg Papan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSQzK-Hx9I/AAAAAAAAAh8/cY-8jTxg7b0/s1600/DSCN3504.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSQzK-Hx9I/AAAAAAAAAh8/cY-8jTxg7b0/s400/DSCN3504.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486669454836746194" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Dah tiba!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSQWjnoKNI/AAAAAAAAAh0/FSIfNuc7nKg/s1600/DSCN3506.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSQWjnoKNI/AAAAAAAAAh0/FSIfNuc7nKg/s400/DSCN3506.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486668963237079250" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSPU3X1EGI/AAAAAAAAAhs/OxlL-wPbsk8/s1600/DSCN3507.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSPU3X1EGI/AAAAAAAAAhs/OxlL-wPbsk8/s400/DSCN3507.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486667834668159074" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Keinginan saya sebenarnya hanya duduk-duduk sahaja meresapi tenang dan damai alam Hulu Sg Perak dari jambatan gantung ini...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSOtIlHAZI/AAAAAAAAAhk/d7CUH7fSHdE/s1600/DSCN3509.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSOtIlHAZI/AAAAAAAAAhk/d7CUH7fSHdE/s400/DSCN3509.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486667152092496274" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6260156487936509734?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6260156487936509734/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/blog-post.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6260156487936509734'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6260156487936509734'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/blog-post.html' title='Belum Akhirnya....'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCSaQuz-2tI/AAAAAAAAAis/j7-dxcW6AMo/s72-c/DSCN3484.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-3662785961767832524</id><published>2010-06-23T08:45:00.000-07:00</published><updated>2010-06-25T21:12:18.000-07:00</updated><title type='text'>Ke Perkampungan Orang Asli</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIy2OFCqCI/AAAAAAAAAhc/hMvuKo1v0vc/s1600/DSCN3491.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIy2OFCqCI/AAAAAAAAAhc/hMvuKo1v0vc/s400/DSCN3491.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486003203164252194" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Perjalanan kami agak lama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIyQGF7icI/AAAAAAAAAhU/kX7A92beaqk/s1600/DSCN3481.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIyQGF7icI/AAAAAAAAAhU/kX7A92beaqk/s400/DSCN3481.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486002548185467330" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Di mana-manapun kami melihat air...air...tapi tetap kami tertegun dengan pemandangan yang dapat kami saksikan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIxr6fUXuI/AAAAAAAAAhM/xrECSjosd_c/s1600/DSCN3457.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIxr6fUXuI/AAAAAAAAAhM/xrECSjosd_c/s400/DSCN3457.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486001926595436258" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Pose&lt;/span&gt; menarik sebagai &lt;span style="font-style: italic;"&gt;subject matter&lt;/span&gt; lukisan figura...kan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIw_t6XggI/AAAAAAAAAhE/J0RImfy_5p4/s1600/DSCN3492.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIw_t6XggI/AAAAAAAAAhE/J0RImfy_5p4/s400/DSCN3492.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486001167304983042" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kami tiba di perkampungan orang asli. Ketua fasilitator program berjumpa ketua mereka untuk menyampaikan hajat kami - melawat sambil mempelajari adat resam dan cara hidup mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIwYfH7SwI/AAAAAAAAAg8/lEb3u9CDTlg/s1600/DSCN3496.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIwYfH7SwI/AAAAAAAAAg8/lEb3u9CDTlg/s400/DSCN3496.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486000493320424194" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kami menjejak kaki ke kawasan mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIvtgBu46I/AAAAAAAAAg0/5euEnU7r-VQ/s1600/DSCN3494.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIvtgBu46I/AAAAAAAAAg0/5euEnU7r-VQ/s400/DSCN3494.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485999754828506018" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Pemandangan daripada daratan.&lt;br /&gt;Ketenangan meresap jauh dan dalam ke dalam diri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIuw6C_4oI/AAAAAAAAAgs/Z1ouGbunZBU/s1600/DSCN3495.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIuw6C_4oI/AAAAAAAAAgs/Z1ouGbunZBU/s400/DSCN3495.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485998713841115778" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIuHjjEdOI/AAAAAAAAAgk/UmonRV0GmO8/s1600/DSCN3501.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIuHjjEdOI/AAAAAAAAAgk/UmonRV0GmO8/s400/DSCN3501.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485998003426981090" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Lagi pemandangan daripada daratan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCItQlefSCI/AAAAAAAAAgc/fcJddOtnOxU/s1600/DSCN3499.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCItQlefSCI/AAAAAAAAAgc/fcJddOtnOxU/s400/DSCN3499.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485997059051833378" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Murid kami menyampaikan buah tangan kami kepada ketua mereka.&lt;br /&gt;Amboi... Basri dan Isyraf, bukan main lagi posing!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIsqTolTGI/AAAAAAAAAgU/oF2rWe7zdPc/s1600/DSCN3500.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIsqTolTGI/AAAAAAAAAgU/oF2rWe7zdPc/s400/DSCN3500.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485996401427303522" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Wakil murid perempuan menyampaikan buah tangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIpH5B7jXI/AAAAAAAAAgM/kiyxOYlY3UE/s1600/DSCN3497.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIpH5B7jXI/AAAAAAAAAgM/kiyxOYlY3UE/s400/DSCN3497.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485992511635426674" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Syarat wajib - bergambar!&lt;br /&gt;Rumah kediaman mereka ringkas.&lt;br /&gt;Sebelum kami tiba di sini, kami sudah ternampak sebuah kawasan penempatan di seberang sungai - perkampungan tersusun yang disediakan oleh kerajaan untuk mereka. Tapi mereka lebih selesa hidup dengan cara yang diwarisi sejak turun- temurun. Jadi mereka berulang alik antara kawasan penempatan baharu dengan kampung asal. Kerajaan juga menyediakan bot berenjin untuk mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIocT8BsrI/AAAAAAAAAgE/AckiUsXNiD0/s1600/DSCN3498.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIocT8BsrI/AAAAAAAAAgE/AckiUsXNiD0/s400/DSCN3498.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485991762944176818" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kaum wanitanya.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-3662785961767832524?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/3662785961767832524/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/ke-perkampungan-orang-asli.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3662785961767832524'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3662785961767832524'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/ke-perkampungan-orang-asli.html' title='Ke Perkampungan Orang Asli'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCIy2OFCqCI/AAAAAAAAAhc/hMvuKo1v0vc/s72-c/DSCN3491.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-7305978086562978262</id><published>2010-06-23T00:22:00.000-07:00</published><updated>2010-06-25T21:17:43.172-07:00</updated><title type='text'>Belum lagi</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8ekE5zeRI/AAAAAAAAAek/WLlnTUSSe0M/s1600/DSCN3455.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8ekE5zeRI/AAAAAAAAAek/WLlnTUSSe0M/s400/DSCN3455.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485136476300867858" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Perjalanan hari ketiga -melawat tempat bunga raflesia. Kami diberitahu yang bunganya kembang berperingkat-peringkat, dan rezeki kami dapat melihat lima -enam kuntum dalam peringkat yang berbeza. Sayangnya rakaman foto saya tidak menjadi.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8cxMVDl7I/AAAAAAAAAeM/3CxNF-2ak6k/s1600/DSCN3463.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8cxMVDl7I/AAAAAAAAAeM/3CxNF-2ak6k/s400/DSCN3463.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485134502609262514" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Mendaki dan menuruni tebing tinggi lagi. Puas hati dapat melihat bunga raflesia walaupun sekejap. Treknya sempit, jadi kami terpaksa bergilir-gilir mendaki ke tempat bunga tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8cNMhU0FI/AAAAAAAAAeE/bJ19XrQYDUg/s1600/DSCN3470.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8cNMhU0FI/AAAAAAAAAeE/bJ19XrQYDUg/s400/DSCN3470.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485133884185432146" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8bVcd9YcI/AAAAAAAAAd8/m_UvKJcMby8/s1600/DSCN3471.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8bVcd9YcI/AAAAAAAAAd8/m_UvKJcMby8/s400/DSCN3471.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485132926393606594" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8atpYBN8I/AAAAAAAAAd0/z_MM9iPNVpA/s1600/DSCN3472.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8atpYBN8I/AAAAAAAAAd0/z_MM9iPNVpA/s400/DSCN3472.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485132242663585730" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Tidak puas sebenarnya merakam gambar pemandangan Belum kalau sekadar mengguna kamera digital.... Saya teringat kamera yang pernah saya miliki sewaktu menjadi pelajar dulu. Lengkap dengan lensa zoom, jadi puaslah bereksperimen. Tapi zaman itu zaman guna filem. Sesak tak ada duit, tak berhantarlah filemnya ke kedai foto untuk diproses! Sia-sia juga!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8ZjS7gUzI/AAAAAAAAAds/i6Kk8eYCEEk/s1600/DSCN3473.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8ZjS7gUzI/AAAAAAAAAds/i6Kk8eYCEEk/s400/DSCN3473.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485130965328089906" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8ZElv1rHI/AAAAAAAAAdk/Yr4HpWmjYRc/s1600/DSCN3474.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8ZElv1rHI/AAAAAAAAAdk/Yr4HpWmjYRc/s400/DSCN3474.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485130437803486322" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Menunggu kumpulan yang belum turun dari tapak raflesia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8U3TmNZKI/AAAAAAAAAdc/VH5JXFxdsnc/s1600/DSCN3475.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8U3TmNZKI/AAAAAAAAAdc/VH5JXFxdsnc/s400/DSCN3475.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485125811546449058" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8UV1BF1zI/AAAAAAAAAdU/83kePUDijYM/s1600/DSCN3476.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8UV1BF1zI/AAAAAAAAAdU/83kePUDijYM/s400/DSCN3476.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485125236402018098" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Selepas ini ke perkampung orang asli (suku kaum Jahai).&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-7305978086562978262?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/7305978086562978262/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/belum-lagi.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7305978086562978262'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7305978086562978262'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/belum-lagi.html' title='Belum lagi'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TB8ekE5zeRI/AAAAAAAAAek/WLlnTUSSe0M/s72-c/DSCN3455.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6272781083582162647</id><published>2010-06-22T04:02:00.001-07:00</published><updated>2010-06-22T04:45:21.295-07:00</updated><title type='text'>Belum - Kaki Joran</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCdrYTChQI/AAAAAAAAAf8/Joud3Obzm-Q/s1600/DSCN3448.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCdrYTChQI/AAAAAAAAAf8/Joud3Obzm-Q/s400/DSCN3448.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485557714719507714" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Memancing?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCdOGcsVmI/AAAAAAAAAf0/iP7xsIZfDKI/s1600/DSCN3447.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCdOGcsVmI/AAAAAAAAAf0/iP7xsIZfDKI/s400/DSCN3447.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485557211711952482" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Dapatlah seekor sebesar ibu jari. Kami wanita berasa belas melihat ikan yang tertawan di dalam plastik kecil. Saya teringat judul novel yang saya baca sewaktu di bangku menengah, lalu mengungkapkan "lepaskan aku kembali ke tasik*...". ya, ikan itu kami lepaskan.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(102, 0, 204);"&gt;(Judul asalnya 'lepaskan aku kembali ke laut', dan pernah diadaptasi ke skrip drama TV)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCcZsS6QlI/AAAAAAAAAfs/AHozU9ErbQU/s1600/DSCN3450.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCcZsS6QlI/AAAAAAAAAfs/AHozU9ErbQU/s400/DSCN3450.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485556311338402386" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Selepas itu &lt;span style="font-style: italic;"&gt;posing-posing...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCb8Kcyr7I/AAAAAAAAAfk/Olwm7F28K20/s1600/DSCN3445.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCb8Kcyr7I/AAAAAAAAAfk/Olwm7F28K20/s400/DSCN3445.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485555804036837298" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Gaya wanita melayu terakhir...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCbeG7tnbI/AAAAAAAAAfc/GGRUvnWL_As/s1600/DSCN3452.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCbeG7tnbI/AAAAAAAAAfc/GGRUvnWL_As/s400/DSCN3452.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485555287696711090" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCa7GHpxWI/AAAAAAAAAfU/lA6vcLqyrVQ/s1600/DSCN3446.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCa7GHpxWI/AAAAAAAAAfU/lA6vcLqyrVQ/s400/DSCN3446.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485554686182933858" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCacbUjTwI/AAAAAAAAAfM/Y-g_lzPgCso/s1600/DSCN3449.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCacbUjTwI/AAAAAAAAAfM/Y-g_lzPgCso/s400/DSCN3449.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485554159298236162" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;"Dah! Sudah-sudahla memancing!"&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCZX4WqvNI/AAAAAAAAAe8/Lde9GS9lPk0/s1600/DSCN3443.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCZX4WqvNI/AAAAAAAAAe8/Lde9GS9lPk0/s400/DSCN3443.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485552981680766162" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Bekas ratu kebaya...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCY-24sCaI/AAAAAAAAAe0/7H5HSBBWMpQ/s1600/DSCN3437.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCY-24sCaI/AAAAAAAAAe0/7H5HSBBWMpQ/s400/DSCN3437.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5485552551789857186" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Ok, kita balik dulu! Opps..mana boatman kita?&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6272781083582162647?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6272781083582162647/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/belum-kaki-joran.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6272781083582162647'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6272781083582162647'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/belum-kaki-joran.html' title='Belum - Kaki Joran'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TCCdrYTChQI/AAAAAAAAAf8/Joud3Obzm-Q/s72-c/DSCN3448.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6926187418611518375</id><published>2010-06-17T07:24:00.000-07:00</published><updated>2010-06-17T08:08:41.007-07:00</updated><title type='text'>Kembara Belum   ( iv ) - mencari teluk</title><content type='html'>Petang itu hujan. Aktiviti jungle tracking dibatalkan, walaupun sesudah hujan reda. Trek licin dan fasilitator tidak mahu trek rosak. Murid-murid kami, selepas hujan, meminta diadakan water confidence. Kami pula mencari teluk, Basri hendak memancing. Kami, para wanita hanya hendak menyaksikan pemandangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBo1GQ2IHLI/AAAAAAAAAdM/oWeVEvrIa-8/s1600/DSCN3436.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBo1GQ2IHLI/AAAAAAAAAdM/oWeVEvrIa-8/s400/DSCN3436.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483753877994478770" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;memang mengasyikkan...&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBo0sKmu_YI/AAAAAAAAAdE/fgCkmOO7XBE/s1600/DSCN3438.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBo0sKmu_YI/AAAAAAAAAdE/fgCkmOO7XBE/s400/DSCN3438.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483753429642706306" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;dan damai sekali...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBo0GprHiDI/AAAAAAAAAc8/XKwd6UHMZOE/s1600/DSCN3437.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBo0GprHiDI/AAAAAAAAAc8/XKwd6UHMZOE/s400/DSCN3437.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483752785147562034" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBozhzNLgEI/AAAAAAAAAc0/I3XSQYX9UUQ/s1600/DSCN3439.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBozhzNLgEI/AAAAAAAAAc0/I3XSQYX9UUQ/s400/DSCN3439.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483752152051187778" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Hmm...ada ke ikan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBoy-zfwYNI/AAAAAAAAAcs/LPm1EjMC3jI/s1600/DSCN3440.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBoy-zfwYNI/AAAAAAAAAcs/LPm1EjMC3jI/s400/DSCN3440.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483751550833680594" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Gaya ada...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBoyUyWDKmI/AAAAAAAAAck/QPPrX3NFlvo/s1600/DSCN3442.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBoyUyWDKmI/AAAAAAAAAck/QPPrX3NFlvo/s400/DSCN3442.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483750828970027618" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Ikan dah bijak! Tak termakan umpan...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBoxjcs5dtI/AAAAAAAAAcc/KjqPC1L98GE/s1600/DSCN3451.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBoxjcs5dtI/AAAAAAAAAcc/KjqPC1L98GE/s400/DSCN3451.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483749981346690770" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Tak mengapa. Kami puas kerana dapat merasai nyaman dingin angin tasik dan menatap keindahan yang tidak terungkap dengan kata-kata.&lt;br /&gt;Oh! Hanya selintas frasa kata yang tercatat dalam hati. Belum terungkap sebuah puisi...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6926187418611518375?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6926187418611518375/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/kembara-belum-iv-mencari-teluk.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6926187418611518375'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6926187418611518375'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/kembara-belum-iv-mencari-teluk.html' title='Kembara Belum   ( iv ) - mencari teluk'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBo1GQ2IHLI/AAAAAAAAAdM/oWeVEvrIa-8/s72-c/DSCN3436.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-8859196523680516647</id><published>2010-06-15T16:38:00.000-07:00</published><updated>2010-06-16T03:23:49.026-07:00</updated><title type='text'>Kembara Belum   ( iiI ) - gua dan sira gajah</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgRCiy5JaI/AAAAAAAAAcU/NsDsdv8xk8s/s1600/DSCN3419.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgRCiy5JaI/AAAAAAAAAcU/NsDsdv8xk8s/s400/DSCN3419.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483151281721255330" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgNu5CF7gI/AAAAAAAAAcM/I8jOaGotaJ0/s1600/DSCN3403.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgNu5CF7gI/AAAAAAAAAcM/I8jOaGotaJ0/s400/DSCN3403.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483147645558320642" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Perjalanan dari satu tempat ke tempat yang lain adalah melalui jalan air, dan setiap satunya mengambil masa lebih kurang setengah jam, kecuali ke Taman Negeri Royal Belum - rasanya hampir dua jam. Saya dan yang lain-lainnya asyik sekali menikmati pemandangan. Tapi bila sudah terlalu lama, dalam perjalanan balik, saya sempat terlelap. Sempat juga membaca beberapa buah puisi yang termuat dalam antologi Manusia Mimpi karya SM Zakir, yang saya bawa sebagai bekal perjalanan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgLk3jBKsI/AAAAAAAAAcE/nm2SzsSZIDU/s1600/DSCN3416.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgLk3jBKsI/AAAAAAAAAcE/nm2SzsSZIDU/s400/DSCN3416.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483145274337602242" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Memanjat tebing berbatu - tidaklah begitu mencabar, tapi masih perlu berhati-hati. Sesetengah tebing berbatu yang kami perlu daki agak curam dan licin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgKYBn-1VI/AAAAAAAAAb8/1Rm6CqSwnQk/s1600/DSCN3423.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgKYBn-1VI/AAAAAAAAAb8/1Rm6CqSwnQk/s400/DSCN3423.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483143954192848210" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Sira gajah (salt lick)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgJWJtwV9I/AAAAAAAAAb0/7aKolGS7__4/s1600/DSCN3421.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgJWJtwV9I/AAAAAAAAAb0/7aKolGS7__4/s400/DSCN3421.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483142822493181906" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Fasilaitator program kami sedang memberi penerangan tentang tapak sira gajah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Foto yang dirakam di pintu gua tidak menjadi...&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgGXLb_O4I/AAAAAAAAAbk/17luNosOkN4/s1600/DSCN3418.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgGXLb_O4I/AAAAAAAAAbk/17luNosOkN4/s400/DSCN3418.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483139541600516994" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgFDouiXYI/AAAAAAAAAbc/r7VbG6S_CAo/s1600/DSCN3417.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgFDouiXYI/AAAAAAAAAbc/r7VbG6S_CAo/s400/DSCN3417.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5483138106353933698" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Menuruni tebing untuk kembali ke bot dan bergerak ke tempat lain pula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-8859196523680516647?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/8859196523680516647/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/kembara-belum-iii-gua-dan-sira-gajah.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8859196523680516647'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8859196523680516647'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/kembara-belum-iii-gua-dan-sira-gajah.html' title='Kembara Belum   ( iiI ) - gua dan sira gajah'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBgRCiy5JaI/AAAAAAAAAcU/NsDsdv8xk8s/s72-c/DSCN3419.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-5753560736400043404</id><published>2010-06-15T05:41:00.001-07:00</published><updated>2010-06-15T06:19:48.486-07:00</updated><title type='text'>Kembara Belum   ( ii )</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBd6VZODzeI/AAAAAAAAAbU/KJbLZ5DtMQU/s1600/DSCN3401.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBd6VZODzeI/AAAAAAAAAbU/KJbLZ5DtMQU/s400/DSCN3401.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5482985579312565730" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Air di mana-mana...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBd5gAuzdMI/AAAAAAAAAbM/AdovvKo50V4/s1600/DSCN3394.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBd5gAuzdMI/AAAAAAAAAbM/AdovvKo50V4/s400/DSCN3394.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5482984662205953218" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kami dikelilingi tasik buatan yang luas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBd4npbhWoI/AAAAAAAAAbE/hb5vki5TH8A/s1600/DSCN3393.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBd4npbhWoI/AAAAAAAAAbE/hb5vki5TH8A/s400/DSCN3393.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5482983693878385282" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Aspek keselamatan sangat penting. Pelajaran pertama adalah &lt;span style="font-style: italic;"&gt;water confidence&lt;/span&gt;. Kami diajar bagaimana mengenakan jaket keselamatan dengan betul.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBd2cLYAJlI/AAAAAAAAAa8/UFSkWSdhtNc/s1600/DSCN3395.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBd2cLYAJlI/AAAAAAAAAa8/UFSkWSdhtNc/s400/DSCN3395.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5482981297808746066" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Dan belajar untuk berani...&lt;br /&gt;Murid kami semuanya berani! Cikgunya belum tentu....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya turun ke air dengan cara 'lemah lembut'! Istimewanya saya ada dua jaket keselamatan, satu yang dipakai ke badan, dan yang satu lagi adalah murid saya yang baik hati -yang sentiasa menggengam tangan saya untuk membantu saya terapung... Terima kasih Chee Onn.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBd10mMNGmI/AAAAAAAAAa0/yZOrjeB0uzU/s1600/DSCN3396.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBd10mMNGmI/AAAAAAAAAa0/yZOrjeB0uzU/s400/DSCN3396.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5482980617812253282" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Hmm...seronoknya berendam!&lt;br /&gt;Aktiviti ini menjadi aktiviti yang paling digemari. Ada saja waktu terluang, mereka meminta kebenaran untuk melakukan aktiviti ini. Tentu saja dengan pengawasan pegawai perhilitan dan fasilitator program.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-5753560736400043404?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/5753560736400043404/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/kembara-belum-ii.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/5753560736400043404'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/5753560736400043404'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/kembara-belum-ii.html' title='Kembara Belum   ( ii )'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBd6VZODzeI/AAAAAAAAAbU/KJbLZ5DtMQU/s72-c/DSCN3401.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4211400808943512454</id><published>2010-06-12T07:32:00.000-07:00</published><updated>2010-06-12T08:51:46.396-07:00</updated><title type='text'>Kembara Belum 5 - 8 Jun 2010  ( i )</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOlHl2x-dI/AAAAAAAAAas/2lqZsgHtOZ4/s1600/DSCN3384.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOlHl2x-dI/AAAAAAAAAas/2lqZsgHtOZ4/s400/DSCN3384.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481906721279572434" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Di jeti banding - beg kami dibawa ke bot dengan teknik 'tali air' yang dibentuk oleh para pelajar kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Heretan usia telah menyingkir tenaga sedikit demi sedikit. Serawan rasa saya dijerut jalur-jalur bimbang - masihkah berbaki kudrat remaja?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Keazaman mengatasi keyakinan yang sedikit goyah.  Saya tergoda oleh impian untuk menyaksikan keindahan Belum yang pernah saya baca dan dengar. Berbekalkan doa, saya menyisipkan sedikit supplement, glucco plus chondroitin dan vitamin B kompleks. InsyaAllah dipermudahkan olehNya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOfcikrs6I/AAAAAAAAAac/fNaDBSTT57g/s1600/DSCN3385.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOfcikrs6I/AAAAAAAAAac/fNaDBSTT57g/s400/DSCN3385.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481900484105843618" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Jambatan Banding semakin jauh kami tinggalkan. Saya teringatkan anak-anak. Ini adalah antara tempat kesukaan kami sekeluarga setiap kali melalui lebuh raya Timur - Barat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOfDUplxwI/AAAAAAAAAaU/1C5k88jWQcw/s1600/DSCN3386.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOfDUplxwI/AAAAAAAAAaU/1C5k88jWQcw/s400/DSCN3386.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481900050871600898" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Tanjung Kalok...&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOeiUlighI/AAAAAAAAAaM/WJ_szk39Q9A/s1600/DSCN3387.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOeiUlighI/AAAAAAAAAaM/WJ_szk39Q9A/s400/DSCN3387.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481899483918926354" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;hanya kira-kira 15 minit perjalanan dengan bot.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOeFhF3PhI/AAAAAAAAAaE/7guDIKW7hZc/s1600/DSCN3522.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOeFhF3PhI/AAAAAAAAAaE/7guDIKW7hZc/s400/DSCN3522.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481898989059522066" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Inilah tapak kem kami. Di sini murid-murid kami akan diberi pendedahan pendidikan alam sekitar oleh pegawai Perhilitan. Dan tentunya pengalaman berharga buat kami juga.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOdk_oEr4I/AAAAAAAAAZ8/nqb4JPxPKZQ/s1600/DSCN3523.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOdk_oEr4I/AAAAAAAAAZ8/nqb4JPxPKZQ/s400/DSCN3523.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481898430320390018" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Asrama kami dan dewan terbuka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOc9yq65PI/AAAAAAAAAZ0/mKyubt8iAPw/s1600/DSCN3529.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOc9yq65PI/AAAAAAAAAZ0/mKyubt8iAPw/s400/DSCN3529.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481897756827772146" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Ruang dalam asrama kami. Kami perempuan hanya bertujuh (empat guru dan 3 murid) daripada keseluruhan peserta rombongan yang seramai 33 orang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sengaja kami singkapkan bidai buluh untuk menikmati nyaman angin tasik Temenggor...&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOcP_4Iq8I/AAAAAAAAAZs/ZsYoy5wB-Fc/s1600/DSCN3434.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOcP_4Iq8I/AAAAAAAAAZs/ZsYoy5wB-Fc/s400/DSCN3434.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481896970098879426" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;dan menikmati keindahannya.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4211400808943512454?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4211400808943512454/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/kembara-belum-5-8-jun-2010-i.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4211400808943512454'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4211400808943512454'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/06/kembara-belum-5-8-jun-2010-i.html' title='Kembara Belum 5 - 8 Jun 2010  ( i )'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/TBOlHl2x-dI/AAAAAAAAAas/2lqZsgHtOZ4/s72-c/DSCN3384.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-8421105517067870403</id><published>2010-05-25T18:05:00.000-07:00</published><updated>2010-05-26T06:50:06.428-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Hari guru 2010'/><title type='text'>Menjengah daerah sendiri</title><content type='html'>&lt;div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bjO_xXEiI/AAAAAAAAAT0/tDFXIRiPG10/s1600/DSCN3220.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473812243891556898" style="margin: 0px 0px 10px 10px; float: right; width: 400px; height: 300px;" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bjO_xXEiI/AAAAAAAAAT0/tDFXIRiPG10/s400/DSCN3220.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tahun lepas Encik Din kita berjubah Arab, Ustazah Sharifah pula bagai dramatis Korea. Tahun ini kembali ke daerah sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau nak tahu, inilah gaya pakcik-pakcik Kelantan yang saya pernah lihat sewaktu zaman saya kanak-kanak dahulu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Opss baik-baik Din, pandai ke kayuh basikal tua tu? Takut pulak jatuh Kak Pah kita tu. Berterabur pulak bunga-bunga di dalam bakulnya......"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bispg8aII/AAAAAAAAATs/aa-n3Hp4MYc/s1600/hg10+8.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473811653801568386" style="margin: 0px 0px 10px 10px; float: right; width: 400px; height: 300px;" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bispg8aII/AAAAAAAAATs/aa-n3Hp4MYc/s400/hg10+8.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Man dan Man...&lt;br /&gt;Seronoknya dapat naik basikal!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bhjkc9vqI/AAAAAAAAATc/6W2I4gygwoI/s1600/DSCN3202.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473810398312251042" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 400px; height: 300px; text-align: center;" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bhjkc9vqI/AAAAAAAAATc/6W2I4gygwoI/s400/DSCN3202.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Reen dengan gaya Puteri Perak.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bg34DW6RI/AAAAAAAAATU/KlNhZGrLj7c/s1600/hg10+10.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473809647659313426" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 283px; height: 311px; text-align: center;" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bg34DW6RI/AAAAAAAAATU/KlNhZGrLj7c/s400/hg10+10.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Guru paling vogue di SMKBJ....&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Gee sedang menyihir hadirin. Semua terpukau oleh kehadirannya...&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bgPHr4XwI/AAAAAAAAATM/cW2YO-EbpFU/s1600/DSCN3190.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473808947481173762" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 300px; height: 400px; text-align: center;" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bgPHr4XwI/AAAAAAAAATM/cW2YO-EbpFU/s400/DSCN3190.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Inilah gaya Cik Siti Wan Kembang - berkemban jantan, berpending emas di pinggang. Bersarung songket penuh, selendang panjang menutupi bahu.&lt;br /&gt;Hasni tampil lengkap dengan dokoh dan berkeris.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bfvIQczrI/AAAAAAAAATE/YKNjmWd9rkM/s1600/hg10+12.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473808397878742706" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 270px; height: 363px; text-align: center;" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bfvIQczrI/AAAAAAAAATE/YKNjmWd9rkM/s400/hg10+12.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Nik Salida tak sempat nak &lt;span style="font-style: italic;"&gt;posing. &lt;/span&gt;Tugas&lt;span style="font-style: italic;"&gt; Floor manager,&lt;/span&gt; sibuklah dia menyemak senarai susunan barisan guru.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bfOfaO3GI/AAAAAAAAAS8/w0r5zNgPJ-w/s1600/hg10+7.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473807837158104162" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 400px; height: 268px; text-align: center;" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bfOfaO3GI/AAAAAAAAAS8/w0r5zNgPJ-w/s400/hg10+7.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Bijak betul ide Azka. Orang lain berpeluh kepanasan dek pakaian, dia santai dengan T shirt pagoda - gaya pelaut Pantai Timur. Selepas ini untuk acara permainan, dia tidak perlu berganti pakaian seperti cikgu-cikgu lain!&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_beypL9WkI/AAAAAAAAAS0/XI2XuxU5riw/s1600/hg10+13.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473807358746253890" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 400px; height: 253px; text-align: center;" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_beypL9WkI/AAAAAAAAAS0/XI2XuxU5riw/s400/hg10+13.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Berbagai negeri, berbagai etnik.&lt;br /&gt;Nani berselempang, Ina denga pakaian suku Sabah, Ani gaya puteri Perak, Wan berkebaya labuh Selangor, dan Suhaila berkurung Riau-Pahang.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;img class="gl_photo" alt="Add Image" src="http://www.blogger.com/img/blank.gif" border="0" /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bd5MPS4_I/AAAAAAAAASs/jKrW1QihpRY/s1600/hg+10.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473806371723076594" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 272px; height: 400px; text-align: center;" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bd5MPS4_I/AAAAAAAAASs/jKrW1QihpRY/s400/hg+10.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Tahun lepas, Mil dengan gaya Queen Victoria menang pakaian terbaik. Tahun ini pun memukau pandangan. Ishraf tetap tak kalah gaya. Masih ingat, tahun lepas dia bergaya Jawa lengkap dari hujung rambut ke hujung kaki.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bWQ5reBcI/AAAAAAAAASk/bzObsAR2XNw/s1600/DSCN3180.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473797982964811202" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 300px; height: 400px; text-align: center;" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bWQ5reBcI/AAAAAAAAASk/bzObsAR2XNw/s400/DSCN3180.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Kebaya labuh, Minangkabau, Kebaya nyonya, dan gaya penari Petenun, sejenis tarian yang berasal dari Bugis.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_U1rf704nI/AAAAAAAAASc/Xq68HOCtj8Y/s1600/hg10+6.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473339943561781874" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 400px; height: 321px; text-align: center;" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_U1rf704nI/AAAAAAAAASc/Xq68HOCtj8Y/s400/hg10+6.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Guru-guru SMKBJ memang tak kalah gaya!&lt;br /&gt;Kalau tahun lepas kita lihat mereka bergaya Korea, Jepun, Inggeris, Bollywood, China, Jawa, Arab, dan juga gaya tempatan; tahun ini mereka beria-ia mencari pakaian etnik lama yang jarang-jarang dapat dilihat. Harap-harap dalam keriuhan tepukan para murid itu, terhantar juga sedikit apresiasi tentang keindahan seni busana tradisi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hmm....untuk tema tahun hadapan, sudah terdengar rakan-rakan menyuarakan beberapa ide! Maklumlah setahun sekali bergembira menyambut Hari Guru.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-8421105517067870403?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/8421105517067870403/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/05/menjengah-daerah-sendiri.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8421105517067870403'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8421105517067870403'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/05/menjengah-daerah-sendiri.html' title='Menjengah daerah sendiri'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S_bjO_xXEiI/AAAAAAAAAT0/tDFXIRiPG10/s72-c/DSCN3220.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-188825697706186984</id><published>2010-05-08T10:36:00.002-07:00</published><updated>2010-05-08T10:57:44.130-07:00</updated><title type='text'>Memaknai Luka</title><content type='html'>Saya tidak mahu mengingati sejarah luka. Tetapi apabila terjumpa kertas yang tertaip sajak ini antara buku-buku, terhimbaulah latar peristiwa yang memunculkan baris demi baris kata ini. Sajak ini adalah gurisan pedih oleh peristiwa di Bosnia beberapa waktu dahulu. Saya tidak ingat apakah sudah tersiar dalam mana-mana penerbitan, atau apakah hanya secebis kertas yang memberi isyarat bahawa saya ada menulis sajak...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;strong&gt;Memaknai Luka&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;Semalam&lt;br /&gt;Lelah berkisah seenaknya takala mengalir ke urat-urat nadi dan menghimpitmu dengan selaut kata yang tidak dapat kaubaca. Seingatmu mimpi buruk mencebis sisa-sisa pagi dan kau terbangun ngeri.&lt;br /&gt;Keringatmu menjadi sungai dan kauikut hanyut mengeja kekosongan yang mengalir bersama tanah bumimu yang kehilangan nama.&lt;br /&gt;Itulah titik mula untuk kaukabarkan bahawa merah darah bukan tanda pengikat keakraban manusia . Ia warna luka yang menyebar&lt;br /&gt;percikannya ke serata benua&lt;br /&gt;dan kami menghantar nyanyi pilu di celah ruang udara yang kelabu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ini&lt;br /&gt;(setelah mereka bercaturan antara dolak-dalik kuasa&lt;br /&gt;sedang kau bermusim sudah demikian sengsara)&lt;br /&gt;kauharus cuba memaknai nama bumi yang tereja oleh cakar dan duka&lt;br /&gt;antara serpih puing dan debu kemusnahan,&lt;br /&gt;tapi sejarah juga telah mengarca bukti&lt;br /&gt;ada kuasa tumbuh daripada kehancuran&lt;br /&gt;tapi tangan perkasa tidak muncul oleh jiwa yang keraguan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-188825697706186984?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/188825697706186984/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/05/memaknai-luka.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/188825697706186984'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/188825697706186984'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/05/memaknai-luka.html' title='Memaknai Luka'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-3836076680591081524</id><published>2010-04-29T08:09:00.000-07:00</published><updated>2010-04-29T08:29:11.228-07:00</updated><title type='text'>Sewaktu Menunggu....</title><content type='html'>Di ruang menunggu&lt;br /&gt;kita menyimpul resah dan ragu&lt;br /&gt;mengiring langkah waktu&lt;br /&gt;yang berangkat&lt;br /&gt;senyap dan lambat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di ruang menunggu&lt;br /&gt;kita bagai pesalah&lt;br /&gt;terhukum oleh lelah gelisah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wajah-wajah yang menanti&lt;br /&gt;menabir warna pada riak sendiri&lt;br /&gt;larut dalam peta rasa&lt;br /&gt;tak terbaca.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di ruang ini&lt;br /&gt;harap dan debar&lt;br /&gt;bergetaran menggiring doa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Anggerik Mall, Shah Alam&lt;br /&gt;28 April 2010.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-3836076680591081524?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/3836076680591081524/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/04/sewaktu-menunggu.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3836076680591081524'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3836076680591081524'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/04/sewaktu-menunggu.html' title='Sewaktu Menunggu....'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-9186248305731738007</id><published>2010-04-09T23:07:00.000-07:00</published><updated>2010-04-10T01:06:29.962-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sajak'/><title type='text'>Sajak ini aku tulis untuk.....</title><content type='html'>Semua orang kenal Sasterawan Negara A Samad Said. Rasa saya, rakyat Malaysia yang mengatakan tidak kenal atau tidak pernah dengar nama beliau, bolehlah kita campak mereka itu ke laut saja!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa beliau menerima Anugerah Ijazah Persuratan, saya mencoretkan ke dalam buku catatan ungkapan ini;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Sepercik tinta menyebar aksara&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;Cinta tersulam ke nadi anak bangsa&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;mengungkap selaksa erti&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;menafasi detak seni.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(28.08.03)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ungkapan selintas ini akhirnya menjadi puisi, dengan baris pertamanya menjadi judul. Saya ada menghantarnya ke dua, tiga penerbitan, tetapi tidak tersiar. Maka saya menyimpannya sebagai milik peribadi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Sepercik Tinta Menyebar Aksara&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Duka terpenjara di celah-celah peristiwa&lt;br /&gt;kala kau menginjak usia pada zaman penuh luka&lt;br /&gt;di laman derita&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;kau mengecap hangat ribaan bonda&lt;br /&gt;cintanya berkolam sejuk seperti air telaga&lt;br /&gt;yang menjirusimu saban hari&lt;br /&gt;dengan janji cerita demi cerita&lt;br /&gt;di laman derita&lt;br /&gt;kau begitu lekas menjadi dewasa&lt;br /&gt;pada usia kau masih perlu bermanja&lt;br /&gt;telah kau tafsiri bobroknya makna kehidupan&lt;br /&gt;memahami nyawa manusia harganya tanpa taruhan&lt;br /&gt;bila tetanggamu yang semalamnya enak berjenaka&lt;br /&gt;menyambut pagi dengan wajah tidak dikenali&lt;br /&gt;semuanya berkecai oleh ledakan bom dinihari&lt;br /&gt;di laman derita itu&lt;br /&gt;tertebar kabut mimpi&lt;br /&gt;mengapung seperti hari depan yang tak pasti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itulah ledakan zaman sengsara&lt;br /&gt;menumbuh anak yang mengurung percakapan&lt;br /&gt;ke lembah fikir yang matamg.&lt;br /&gt;Dan kauheret debu waktu lalu&lt;br /&gt;pada tapak sepatu&lt;br /&gt;memesrai dunia buku-buku&lt;br /&gt;mengunyah rahsia kehidupan dengan deretan aksara&lt;br /&gt;melontar resah dengan lunak bahasa&lt;br /&gt;mengungkap kebijaksanaan lewat bicara pena.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau tidak lelah&lt;br /&gt;bila musim telah memunggah&lt;br /&gt;usia lalu ke pelabuhan baru&lt;br /&gt;bunga pengalaman matang pada ranting kehidupan&lt;br /&gt;sepercik tintamu mengeja makna&lt;br /&gt;tersebar cintanya ke jiwa anak bangsa&lt;br /&gt;sepercik tintamu mengungkap selaksa erti&lt;br /&gt;berdetak menafasi nadi seni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;Saya teringatkan sajak di atas apabila membaca coretan blog tentang A Samad Said, oleh seorang penulis yang saya minati. Dan sebagai peminat tokoh ini, dengan cara saya, saya juga ingin mengucapkan;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;Selamat ulang tahun, Pak Samad!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;****&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;Saya juga menulis sajak untuk suami. Sajak berikut tidak pernah saya tunjukkan kepadanya. Sempena ulang tahunnya, esok, saya paparkan sajak itu di sini;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Warna Semara&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Saat rembulan menyebar&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;serpih sepi&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;ada yang menyusup ke dalam kenangan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;himpunan pengalaman lewat musim berganti&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;bagai tenang kapal di pelabuhan singgahan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;sesudah dilambung gelombang lautan demi lautan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;kukuh cinta kita memetri janji&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;meski bertahun kupelajari&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;ikrar cinta yang ada kalanya sulit untuk kufahami&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;debur kehidupan membadai di jiwa&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;tapi warna mimpi kita tetap sama.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; Bilah pengalaman yang kauanyam&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;mendindingi ruang erti&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;aku belajar memahami&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;himpun bicara pada pada garis dan warna&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;raung yang terkumpul pada hujung berusmu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;pedihnya hinggap di mataku.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Serakan warna pada kanvasmu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;perciknya sesekali menodai pakaian kesabaranku&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;tercabarkah setia&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;kala nasib terjaja di jari pengumpul karya&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;gelodak jiwa tumpahnya ke cangkir cinta jua!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Saat rembulan mendaki langit perkasihan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;kutenun sutera kata menyulami purnama&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;biarpun pengertian terbibit dari waktu-waktu yang jerih&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;rasa terbaja oleh detik dan masa&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;menyihir kerikil perjalanan menjadi permata.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Di bawah langit kelabu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;kita merengkuh lengkung pelangi, mengarai mimpi&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;mahar perkahwinan melewati&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;lenggok garis dan calit warna&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;kudengar desah nafas seniman&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;membisik azimat semara!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-9186248305731738007?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/9186248305731738007/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/04/sajak-ini-aku-tulis-untuk.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/9186248305731738007'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/9186248305731738007'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/04/sajak-ini-aku-tulis-untuk.html' title='Sajak ini aku tulis untuk.....'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6190937632722535391</id><published>2010-03-18T00:02:00.000-07:00</published><updated>2010-03-20T07:23:09.755-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='kenangan'/><title type='text'>Sajak dan kenangan</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S6E80Jbg_3I/AAAAAAAAASU/D6aIEZNKEDY/s1600-h/IMG_0001.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 288px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S6E80Jbg_3I/AAAAAAAAASU/D6aIEZNKEDY/s400/IMG_0001.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5449703890677202802" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Sajak di atas tersiar dalam majalah Jelita Okt 2002. Saya agak ralat kerana dalam bait ke tiga, satu baris (baris kedua) telah hilang!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bait ke tiga seharusnya begini:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;Barangkali teduh wajahmu&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;pada titik penghabisan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;kau pastinya....&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;Saya bertemu dengan tokoh ini sekali dua saja, tapi berita tentang kepulangannya menyentap suatu perasaan yang sukar saya gambarkan ketika itu. Hanya setelah meneliti kembali sajak ini sebelum menghantarnya ke penerbitan, barulah saya mula ternampak beberapa hal yang memungkinkan kata demi kata terangkai dan teralir membentuk sajak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Beliau bapa sahabat saya.&lt;br /&gt;Sahabat saya berada beribu batu di seberang lautan semasa pemergiannya.&lt;br /&gt;Beliau bukan sebarangan - kerja tangannya mendapat pengiktirafan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya juga telah kehilangan bapa, dan kehilangan itu terjadi pada saat saya langsung tidak menduga untuk mempersiapkan diri bagi menghadapinya. Saya harus meredai bahawa saya tidak dapat menatapnya buat kali terakhir. Bapa meninggal menjelang subuh (rupa-rupanya hal itulah yang menyebabkan saya terjaga dan berasa gelisah tidak menentu). Telefon di rumah rosak, lalu saya mendapat berita agak lewat. Memburukkan keadaan lagi saya hanya memperoleh penerbangan jam enam petang. Itulah yang dikatakan ketentuan Ilahi. Dan menjadi anak yang paling manja menjadikan saya sukar untuk memujuk diri agar menjadi kuat. Arwah ibu malah kelihatan jauh lebih kuat daripada saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bapa sahabat saya ini seorang pengukir (saya seharusnya meletakkan "Si Pengukir" sebagai tajuk sajak ini!). Seorang bapa saudara saya pernah menceritakan yang arwah datuk saya adalah tukang ukir. Bezanya datuk saya adalah tukang ukir kampung yang tidak mendapat apa-apa anugerah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Datuk saya meninggal sewaktu saya dalam darjah dua. Daripada nenek (juga sudah meninggal) saya mendapat tahu bahawa datuk saya sering dijemput untuk melagukan syair. Kata nenek lagi kalau beliau berlagu syair, babak sedihnya, walaupun sudah didengar berkali-kali tetap meruntun-runtun air mata untuk mengalir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya cuma mengingati beliau sebagai tukang buat perahu. Perahu yang sedang diberinya sentuhan akhir adalah tempat saya, adik dan sepupu, bermain - beraksi mendayung dan menjala.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya juga masih ingat bagaimana marahnya datuk kerana termakan buah melaka (di Kelantan kami menyebutnya sebagai ondeh-ondeh) yang dibubuh garam dan bukan gula melaka (gula manisan)! Rupa-rupanya seorang bapa saudara sengaja mengisi garam ke dalam ondeh-ondeh untuk mengenakan abang saya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itulah sejalur kenangan terhadap mereka yang telah pergi.&lt;br /&gt;Al Fatihah untuk mereka yang telah memberikan kita kebahagiaan semasa hayat masih ada.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6190937632722535391?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6190937632722535391/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/03/sajak-dan-kenangan.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6190937632722535391'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6190937632722535391'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/03/sajak-dan-kenangan.html' title='Sajak dan kenangan'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S6E80Jbg_3I/AAAAAAAAASU/D6aIEZNKEDY/s72-c/IMG_0001.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-5326849843657184362</id><published>2010-03-16T22:20:00.000-07:00</published><updated>2010-03-17T00:19:58.765-07:00</updated><title type='text'>Saat itu akan Tiba</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S6B13R47JwI/AAAAAAAAASM/3gycawGjx-8/s1600-h/DSC00026.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S6B13R47JwI/AAAAAAAAASM/3gycawGjx-8/s400/DSC00026.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5449485141673715458" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Hari terakhir peperiksaan SPM 2009.&lt;br /&gt;Gembiranya saat peperiksaan tiba ke hari akhirnya! Hari-hari persekolahan yang penuh kenangan akan ditinggalkan . Akan berjauhan dengan rakan-rakan yang sama-sama menekuni pelajaran dan teman senda gurauan.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S6Bw-TzK8HI/AAAAAAAAAR8/jjzS0cB7TIM/s1600-h/DSC00005.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 359px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S6Bw-TzK8HI/AAAAAAAAAR8/jjzS0cB7TIM/s400/DSC00005.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5449479764887400562" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Penerima Anugerah Emas Kokurikulum SMK Puncak Alam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pertandingan melukis, kuiz, ekspo sc dan teknologi semua disertainya. Dan yang manisnya dalam pertandingan sc dan teknologi di K Trengganu dia bertemu dengan anak sepupunya yang mewakili negeri Kedah! Kecil saja dunia ini!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Penglibatan tertingginya adalah penyertaannya ke scouts/girl guides jamboree di Songkhla.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adibah sudahpun menerima keputusan SPMnya. Alhamdulillah. Pencapaiannya baik. Selpas ini, Insyaallah, dia pun akan mengikuti jejak kedua-dua kakaknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;............&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mudaku menyerah pada tahun demi tahun yang berziarah&lt;br /&gt;masa sudah memesrai sejarah peribadi&lt;br /&gt;ada yang tertimbus oleh lapis demi lapis ingatan berganti&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masa sudahku mendatangimu&lt;br /&gt;sewaktu aku melewati lawang pengalaman pertama&lt;br /&gt;menguak cabaran di laut duga&lt;br /&gt;kini berangkatlah puteri-puteriku&lt;br /&gt;dari laman asuhan bonda&lt;br /&gt;ke segara tak terjangka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kuiringmu dengan mata berkaca&lt;br /&gt;ingatlah, kembang budi yang kita kenali&lt;br /&gt;mekar-segarlah di laman hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-5326849843657184362?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/5326849843657184362/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/03/saat-itu-akan-tiba.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/5326849843657184362'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/5326849843657184362'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/03/saat-itu-akan-tiba.html' title='Saat itu akan Tiba'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S6B13R47JwI/AAAAAAAAASM/3gycawGjx-8/s72-c/DSC00026.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-7592083670890474975</id><published>2010-02-27T17:54:00.000-08:00</published><updated>2010-03-02T03:43:09.941-08:00</updated><title type='text'>Bicara Tokoh</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S4oxCEFyeFI/AAAAAAAAARk/2sYt6BEzYP4/s1600-h/DSC00065.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S4oxCEFyeFI/AAAAAAAAARk/2sYt6BEzYP4/s400/DSC00065.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5443217011158186066" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Majlis Bicara Tokoh : Budayanita Kelahiran Selangor Dr Siti Zainon Ismail, anjuran Perbadanan Adat Melayu dan Warisan, bertempat di Muzium Alam Shah, Shah Alam, Selangor, pada 24 Februari 2010.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S4oslNOx8EI/AAAAAAAAARc/YZIHg0FFzhU/s1600-h/DSC00066.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S4oslNOx8EI/AAAAAAAAARc/YZIHg0FFzhU/s400/DSC00066.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5443212117349101634" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Wanita ini adalah tokoh yang saya kagumi sejak saya berada di bangku sekolah menengah. Saya ikuti tulisan-tulisannya yang tersiar di majalah atau akhbar. Juga memiliki buku-bukunya. Pernah, wang poket cuma RM 50, tetapi berani membeli sebuah bukunya yang ketika itu berharga RM 30(jumlah yang besar untuk seorang pelajar ketika itu)! Ya, beliau penyair dan pelukis, dan dalam masa yang sama gigih menjalankan kajian ke atas segala bentuk kraf dan budaya tradisi Melayu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kali pertama saya melihatnya adalah sewaktu beliau ke ITM sebagai penilai luar jemputan. Saya ketika itu mungkin tahun dua atau tahun tiga. Saya tidak berani menegurnya. Malu sebenarnya! Saya cuma melihatnya dari jauh. Wah! Betapa gengsinya! Bercelana dipadankan dengan kemeja kotak-kotak merah-hitam. Tali pinggang lebar (&lt;span style="font-style: italic;"&gt;trend&lt;/span&gt; waktu itu) dan berantai panjang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anak-anak murid saya kebanyakannya tidak cuba untuk mengetahui tentang tokoh-tokoh kebanggaan kita. Mereka membaca karya-karya yang termuat di dalam KOMSAS, tetapi tidak berusaha untuk mengenali pengkaryanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi saya sangat gembira apabila memajukan usul membawa murid ke majlis ini, agak ramai yang menyatakan minat untuk turut serta. Saya berpesan juga, sebelum ke majlis pastikan mereka mencari maklumat tentang tokoh ini. Paginya, sebelum bas bergerak, saya bertanya siapa yang ikuti saranan saya. Wah! Bangga saya melihat banyak tangan teracung, mengakui bahawa mereka mencari dan membaca maklumat tentang Dr Siti Zainon Ismail.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Majlis dirasmikan oleh Datuk Dr Hassan Mohamad Ali. Seterusnya dikendalikan oleh Dr Ibrahim Ghaffar. Pembicara jemputan adalah Dr Silfia Hanani dan Rahim Abdullah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S4oQeR4PjJI/AAAAAAAAARE/ndG9jwd21vU/s1600-h/DSC00129.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S4oQeR4PjJI/AAAAAAAAARE/ndG9jwd21vU/s400/DSC00129.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5443181212012088466" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Sempat bergambar buat kenang-kenangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S4oPJreTuYI/AAAAAAAAAQ8/p9fOMiOZssU/s1600-h/IMG.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 349px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S4oPJreTuYI/AAAAAAAAAQ8/p9fOMiOZssU/s400/IMG.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5443179758593751426" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Oh! Tidak sangka pula dirakam oleh lensa jurufoto akhbar!&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(Gambar diambil daripada Sinar Harian, 25 Februari.&lt;/span&gt;)&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-7592083670890474975?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/7592083670890474975/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/02/bicara-tokoh.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7592083670890474975'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7592083670890474975'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/02/bicara-tokoh.html' title='Bicara Tokoh'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S4oxCEFyeFI/AAAAAAAAARk/2sYt6BEzYP4/s72-c/DSC00065.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-329325713407871902</id><published>2010-02-22T02:25:00.000-08:00</published><updated>2010-02-22T03:35:27.789-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='catatan cikgu'/><title type='text'>kerja kursus oh.....</title><content type='html'>Kerja kursus untuk mata pelajaran Pend Seni Visual SPM (KRSV) sudah bermula walaupun banyak sekolah belum menerima soalannya secara langsung. Cikgu-cikgu cekap - awal-awal mereka sudah layari blog yang berkenaan, dan mendapatkan soalannya. Saya kira saya lembap sikit! Kawan-kawan sudah memulakan kira-kira seminggu sebelum cuti Tahun Baru Cina bermula, manakala saya baru memulakannya pada minggu ini. Sepanjang cuti hujung minggu sebelumnya, saya membuat penilaian ke atas kesemua sembilan tugasan, seterusnya merangka jadual pelaksanaan kerja sebagai panduan murid-murid saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lebih sepuluh tahun dulu, sewaktu mula-mula mengambil tanggung jawab ini, saya disogokkan oleh guru-guru senior - bahawa kerja kursus inilah sumbangan kita sebagai guru untuk memastikan anak didik kita mendapat markah yang baik dalam peperiksaan SPM. Setip kali menghadiri kursus pula, para JU akan mengulangi ayat yang sama, "Inilah cara kita nak tolong anak-anak murid kita, cikgu."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak nafikan kebenaran kata-kata itu. Murid saya mendapat C4 bukanlah murid yang pandai melukis pun! Malah ada murid saya yang memperoleh A1, tetapi kebolehan melukisnya boleh dipertikaikan (hal ini walau bagaimanapun kes terpencil - murid itu murid yang bijak dan rajin dan berusaha keras untuk menjadikan kerja kursusnya'tiada cacat cela').&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kebolehan melukis sebenar seseorang murid itu teruji oleh kertas 2, iaitu kertas menggambar / seni halus. Namun adalah tidak adil untuk menilai kertas 2 semata-mata kerana tahap kebolehan seorang murid dengan murid yang lain berbeza. Sebelum ini kertas 2 menjadi kertas pilihan, dan secara rambang saban tahun semakin sedikit bilangan calon yang mendaftar untuk kertas ini. Manakala bilangan yang mendaftar untuk kertas kerja kursus pula kian bertambah. Kini tiada lagi pilihan - ketiga-tiga kertas PSV adalah kertas wajib.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya, seperti kebanyakan guru PSV yang lain, memang berusaha keras agar calon kami memperoleh markah yang baik dalam kerja kursus.  Bagi pelajar yang semula jadi berbakat, dan berminat; kami memberi bimbingan dan panduan. Bagi calon yang lemah, kami lah yang menyediakan lakaran dan lukisan (ada cikgu yang membuat banyak helai lukisan) supaya  calon-calon yang lemah ini boleh tiru dan lebih teruk lagi - menekap! Memang 'tercapai' lah objektif kami hendak &lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;membantu&lt;/span&gt; calon kami mendapat markah yang baik, atau setidak-tidaknya mengelakkan calon yang lemah dan bermasalah (disiplin) daripada gagal. Maka terselamatlah kami daripada menyediakan jawapan bagi 'sebab-musabab calon xxxx gagal PSV'!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tak usahlah cerita betapa &lt;span style="font-style: italic;"&gt;tension &lt;/span&gt;cikgunya dalam memastikan pelajar yang lemah dan bermasalah ini menyiapkan kerja kursus. Hal ini sebenarnya turut dirasai oleh guru-guru Sains  dengan PEKAnya, atau guru-guru Kemahiran Hidup, Geografi dan Sejarah dengan bebanan folio masing-masing. Cerita guru 'mengurung' murid yang malas agar folio dapat disiapkan, bukanlah cerita baru. Murid dalam 'kurungan' ini diberi contoh folio atau fail PEKA, dan kerja mereka hanyalah menyalin sahaja agar ada bukti murid ini menyiapkan tugasan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nah, kami sudah &lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;membantu &lt;/span&gt;murid kami, bukan? Mereka kelaparan dan tidak tahu bagaimana hendak mendapatkan makanan. Maka mereka kami berikan ikan, kerana jika diberi joran mereka tidak tahu bagaimana hendak menggunakannya! Ajari mereka bagaimana hendak menggunakan joran? Tidak, mereka bosan jika begitu caranya....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-329325713407871902?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/329325713407871902/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/02/kerja-kursus-untuk-mata-pelajaran-pend.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/329325713407871902'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/329325713407871902'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/02/kerja-kursus-untuk-mata-pelajaran-pend.html' title='kerja kursus oh.....'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-2198052835974008718</id><published>2010-02-17T15:42:00.000-08:00</published><updated>2010-02-17T17:56:37.365-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='recipe'/><title type='text'>Sarapan di manaaaaa</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S3yAZrWZzaI/AAAAAAAAAPU/4OFEzACECGI/s1600-h/Copy+of+DSCN1513.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S3yAZrWZzaI/AAAAAAAAAPU/4OFEzACECGI/s400/Copy+of+DSCN1513.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5439363628578491810" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Baru tiba dari kampung. Sudah jenuh tidur dalam perjalanan, sekarang saya pula berjaga. Suami dan anak-anak melayan letih perjalanan dengan nyenyak tidur. Jadi saya sendirian memikirkan sarapan (di kampung tak payah fikir apa hendak dimasak - semuanya sudah siap terhidang. Nasib baik balik hanya sehari, kalau lima hari tentu bertambah 5 kg!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di dalam fridge ada ayam cincang. Saya selalu meyediakan ayam atau daging cincang untuk 'waktu kecemasan' - lapar tetapi bukan untuk nasi! Dan harus cepat pula untuk disediakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi resipinya - ringkas! Ya, cuma tumis bawang putih, bawang besar dan halia (juga yang saya kerap sediakan dalam kuantiti yang banyak. Disimpan di dalam botol bertutup rapat dalam fridge). Sesudah tumisannya berbau wangi, tambahkan apa-apa serbuk rempah - kari, kurma atau sup, atau saya campur serba sedikit ketiga-tiganya (chef tak bertauliah!). Baru dimasukkan ayam atau daging cincang. Apabila hampir kering airnya, tambahkan garam dan serbuk lada sulah. Sesudah sejuk, masukkan ke dalam bertutup sebelum disimpan di dalam fridge. Gunakan pada 'waktu kecemasan'!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila hendak digunakan,  campur mayonis dan keju cheddar, ditambah daun salad, tomato dan timun, cukup syarat menjadi sandwich. Kalau dibakar dalam pembakar roti, dimakan panas-panas, lebih berselera. Atau boleh saja jika menggunakan roti frankfurter - dipotong sisi tanpa putus, dan sumbatkan isinya (ala-ala Subway... gitu!) Sapu sekeliling roti dengan mentega, kemudian bakar di dalam ketuhar. Emmm... enak juga. Tapi oh! Saya kena keluar beli roti sekarang!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-2198052835974008718?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/2198052835974008718/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/02/sarapan-di-manaaaaa.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/2198052835974008718'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/2198052835974008718'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/02/sarapan-di-manaaaaa.html' title='Sarapan di manaaaaa'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S3yAZrWZzaI/AAAAAAAAAPU/4OFEzACECGI/s72-c/Copy+of+DSCN1513.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-1928703028488918843</id><published>2010-02-14T20:49:00.000-08:00</published><updated>2010-02-17T15:26:34.083-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='recipe'/><title type='text'>An Old Diary</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S3jswCghycI/AAAAAAAAAPM/7bIM-lT15J4/s1600-h/My+Pictures.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 322px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S3jswCghycI/AAAAAAAAAPM/7bIM-lT15J4/s400/My+Pictures.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5438356860101052866" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;It is not impressive to be displayed on the book shelf, right? But who would display the old diaries on the book shelf? The diary dated 1989. He he... an old diary, yes, but it is not a kind of note book in which I jot down my work schedule or personal circumstances.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This diary makes it's way to the kitchen very often. And many of family and friends' favourite stem from this diary.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Why, because it is actually my recipe book!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S3jpgmde_GI/AAAAAAAAAPE/Vc1PBGubmsI/s1600-h/My+Pictures_0001.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 292px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S3jpgmde_GI/AAAAAAAAAPE/Vc1PBGubmsI/s400/My+Pictures_0001.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5438353296339172450" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Apricot prune coffee cake.&lt;br /&gt;Carrot and Date cake.&lt;br /&gt;Both by Chef Wan and were aired on the TV a few years ago. I've tried both. The first is not so good to my taste bud, but the latter is wonderful, especially if it still warm.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S3jZiN9ldbI/AAAAAAAAAO8/ACaGhXApAuQ/s1600-h/My+Pictures_0002.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 296px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S3jZiN9ldbI/AAAAAAAAAO8/ACaGhXApAuQ/s400/My+Pictures_0002.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5438335731936622002" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Apple Almond cake.&lt;br /&gt;Pineapple and coconut cake.&lt;br /&gt;Carrot and orange cake.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The first is quite delicious. Pineapple and coconut is favour by many. I don't quite favour carrot and orange, as it is moist, and turn out soggy the next day.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-1928703028488918843?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/1928703028488918843/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/02/old-diary.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/1928703028488918843'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/1928703028488918843'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/02/old-diary.html' title='An Old Diary'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S3jswCghycI/AAAAAAAAAPM/7bIM-lT15J4/s72-c/My+Pictures.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4436281082511702880</id><published>2010-02-04T02:03:00.000-08:00</published><updated>2010-02-04T03:31:51.651-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='catatan waktu senggang'/><title type='text'>Through the children's eyes</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qkCLBo7DI/AAAAAAAAAOs/h9tMDPjG6r8/s1600-h/IMG.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 318px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qkCLBo7DI/AAAAAAAAAOs/h9tMDPjG6r8/s400/IMG.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5434336257602284594" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Ibu bapa adalah 'model' kepada anak-anak. Saya dan suami menjadi model pada saat kami sangat-sangat memerlukan rehat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lukisan di atas tercatat tarikh 28/8/1999. Pelukisnya? Emm... tiada catatan. Ilham, Amna atau Adibah?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada lukisan yang tercatat nama pelukisnya. Adibah ada melukiskan saya yang sedang melukis, tetapi lukisan itu tidak jelas kerana dibuat menggunakan pen kuning flourescent di atas kertas putih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qiPqohh_I/AAAAAAAAAOk/_6uAPJkqXr4/s1600-h/IMG_0003.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 285px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qiPqohh_I/AAAAAAAAAOk/_6uAPJkqXr4/s400/IMG_0003.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5434334290401921010" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Dialog seorang bapa, "Semua orang lukis abah sekarang!" Maka dapatlah si bapa berehat sambil menonton siaran berita dengan aman kerana anak-anak (yang berusia 5 hingga 10 tahun ketika itu) mulai mendapatkan kertas dan pen. Si ibu pun tumpang semangkok!&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qhn6Xpo1I/AAAAAAAAAOc/FbkjWyW8KiY/s1600-h/IMG_0001.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 351px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qhn6Xpo1I/AAAAAAAAAOc/FbkjWyW8KiY/s400/IMG_0001.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5434333607431349074" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Lukisan di atas pun tiada tercatat nama pelukisnya. Ibunya lupa hendak mengingatkan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qhG0BnC8I/AAAAAAAAAOU/K13PO0p9AzE/s1600-h/IMG_0002.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 263px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qhG0BnC8I/AAAAAAAAAOU/K13PO0p9AzE/s400/IMG_0002.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5434333038792608706" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Dihasilkan oleh pelukis yang sama  dengan lukisan mula-mula tadi.&lt;br /&gt;Si ibu digambarkan tersenyum, si bapa bagai bermasaalah!&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qguyTZ1iI/AAAAAAAAAOM/q3X0_CpvCkY/s1600-h/IMG_0006.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 188px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qguyTZ1iI/AAAAAAAAAOM/q3X0_CpvCkY/s400/IMG_0006.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5434332626013509154" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Dihasilkan oleh Amna. Amna sudah pandai menandatangani lukisan hasilannya. Dia kini sedang mengikuti degree fine art di UiTM Shah alam, sesudah menjalani tiga semester diploma di UiTM Alor Gajah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rambut si bapa sudah dipotong pendek! Najaa masih baby.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qfxF_UiMI/AAAAAAAAAOE/kWaVReMUbjU/s1600-h/IMG_0005.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 334px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qfxF_UiMI/AAAAAAAAAOE/kWaVReMUbjU/s400/IMG_0005.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5434331566146095298" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Ini lukisan Fatahanah ketika berusia 6 tahun. Nasib baik dia teringat hendak menuliskan namanya pada lukisan ini (Sudah di&lt;span style="font-style: italic;"&gt;crop). &lt;/span&gt;Kalau tidak ibunya tidak ingat siapa yang lukis!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qfOImGubI/AAAAAAAAAN8/PUyK05cdkbk/s1600-h/IMG_0004.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 233px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qfOImGubI/AAAAAAAAAN8/PUyK05cdkbk/s400/IMG_0004.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5434330965550217650" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Semua orang sibuk melukis. Boleh si ibu tidur sekejap untuk melegakan lelah!&lt;br /&gt;Rasanya lukisan di atas dihasilkan oleh Adibah.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4436281082511702880?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4436281082511702880/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/02/through-childrens-eyes.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4436281082511702880'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4436281082511702880'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/02/through-childrens-eyes.html' title='Through the children&apos;s eyes'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S2qkCLBo7DI/AAAAAAAAAOs/h9tMDPjG6r8/s72-c/IMG.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6154314116680905692</id><published>2010-01-20T01:34:00.000-08:00</published><updated>2010-01-20T04:44:01.034-08:00</updated><title type='text'>Catatan- catan Suri</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S1bsrfmcrGI/AAAAAAAAANs/VYNuyyEDRWA/s1600-h/DSCN0596.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 261px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S1bsrfmcrGI/AAAAAAAAANs/VYNuyyEDRWA/s400/DSCN0596.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428786632803003490" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Hidup kita sudah ringkas dan mudah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Membasuh membilas tidak perlu ke kali atau perigi&lt;br /&gt;Tidak lagi mengadap tungku menghembus bara api&lt;br /&gt;Atau membakar arang di dalam tembaga yang mencabar upaya.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S1bq1Z2I3kI/AAAAAAAAANk/qzXzpgbXuCs/s1600-h/DSCN0620.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 292px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S1bq1Z2I3kI/AAAAAAAAANk/qzXzpgbXuCs/s400/DSCN0620.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428784604033637954" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Tapi kita masih menghela lelah!&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Pakaian dari mesin pencuci ke ampaian&lt;br /&gt;Pengering elektrik....hmm...&lt;br /&gt;mewah matahari mengggaring di bumi tropika&lt;br /&gt;Tapi waktu menyidai tinggal sejemput!&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S1bkQETu9BI/AAAAAAAAANc/0nbzpgg6pfo/s1600-h/DSCN0614.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 263px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S1bkQETu9BI/AAAAAAAAANc/0nbzpgg6pfo/s400/DSCN0614.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428777365527262226" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Nasi ditanak secara automatik&lt;br /&gt;Ayam dan sayur, juadah siap-sedia yang terhidang&lt;br /&gt;Rentak waktu yang pantas, kita pun letih&lt;br /&gt;Lalu tidak mungkin cerewet dan pemilih.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S1bhV6dUmqI/AAAAAAAAANU/4jBvpMp9e7U/s1600-h/DSCN0606.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 294px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S1bhV6dUmqI/AAAAAAAAANU/4jBvpMp9e7U/s400/DSCN0606.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428774167427455650" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S1ber-KkrLI/AAAAAAAAANM/OnbghY1Gbrg/s1600-h/DSCN0587.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 313px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S1ber-KkrLI/AAAAAAAAANM/OnbghY1Gbrg/s400/DSCN0587.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428771247844797618" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Denting sudu dan mangkuk berlaga di sinki&lt;br /&gt;sebentar lagi pakaian dilipat rapi&lt;br /&gt;menuju almari&lt;br /&gt;atau menyerah pada haba panas&lt;br /&gt;menyingkir kedutan merapi penampilan&lt;br /&gt;segak pemakainya, lelahnya siapa menanggung!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh setiap ruang habuk bertandang&lt;br /&gt;Lekas, hidupkan penyedut, tolak ke sana ke mari&lt;br /&gt;Bukankah baik jika ditekan punat ia bergerak sendiri!&lt;br /&gt;Mungkinlah aku melayani hati,&lt;br /&gt;membancuh warna, mencatat puisi&lt;br /&gt;melontar raung diam yang terbenam!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;"Hei! Naughty! Ayuh ke tepi!"&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S1bZS6ajHVI/AAAAAAAAAM8/3YNhJjfdAus/s1600-h/DSCN0608.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S1bZS6ajHVI/AAAAAAAAAM8/3YNhJjfdAus/s400/DSCN0608.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428765319783193938" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6154314116680905692?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6154314116680905692/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/01/catatan-catan-suri.html#comment-form' title='13 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6154314116680905692'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6154314116680905692'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/01/catatan-catan-suri.html' title='Catatan- catan Suri'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/S1bsrfmcrGI/AAAAAAAAANs/VYNuyyEDRWA/s72-c/DSCN0596.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>13</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-7926957687910498295</id><published>2010-01-16T01:02:00.000-08:00</published><updated>2010-01-16T02:26:53.338-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='catatan cikgu'/><title type='text'>SPBT</title><content type='html'>Sewaktu membalut buku teks Najaa, ada dua perkara yang terlintas dalam fikiran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pertama, kenangan terhadap aktiviti 'berkumpulan' bagi kakak-kakaknya suatu ketika dahulu. Saya membantu sewaktu mereka masih belum diharapkan untuk memegang gunting tanpa pengawasan. Apabila Najaa memasuki darjah satu, buku-bukunya dibalut oleh kakak-kakak, yang dalam masa yang sama membalut buku mereka juga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini, kakak-kakaknya hanya tinggal seorang yang masih bersekolah (dan menerima buku teks yang sudah berbalut plastik). Tiada lagi aktiviti membalut buku beramai-ramai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keduanya kenangan bersama buku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya hanya memperoleh pinjaman buku teks sewaktu berada dalam tingkatan lima. Permohonan mendapatkan buku teks sebelumnya tidak pernah berjaya, dan saya tidak kesalpun. Sebaliknya saya lega. Saya lega kerana saya 'terselamat' daripada mengguna buku teks yang rata-ratanya lunyai. Arwah ayah pula tidak mendesak untuk membuat rayuan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Waktu itu saya tidak fikirkan kesusahan orang tua menabung untuk memastikan buku-buku keperluan saya mencukupi. Apa yang saya fikirkan hanyalah keseronokan ke kedai buku bersama-sama ayah - membeli buku keperluan sekolah, dan yang tentu tidak tercicir adalah sebuah dua novel yang menarik perhatian saya, akan termasuk dalam senarai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan saya menggunakan buku teks dengan cermat. Buku teks sentiasa berada dalam keadaan baik. Berbalut plastik jernih dan terjaga rapi sehingga diturunkan kepada adik saya. Kebiasaannya pada tahun berikutnya pula, jiran saya akan membelinya dengan separuh harga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Melayani kenangan itu, terfikir saya, apakah generasi kini tahu untuk menghargai buku-buku teks yang diberi pinjam kepada mereka. Saya terfikirkan hal ini kerana beberapa insiden di sekolah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Suatu ketika, sewaktu berlangsung peperiksaan pertengahan tahun; seperti kelazimannya murid dikehendaki meletakkan buku teks mereka di luar bilik darjah. Hari itu adalah hari terakhir peperiksaan dan keesokan harinya cuti pertengahan selama satu minggu akan bermula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebaik tamat cuti persekolahan,  sungguh saya kecewa apabila saya kembali ke sekolah kerana mendapati bukan dua tiga buah, malah bukan juga lima enam buah buku teks yang ditinggalkan begitu sahaja di luar bilik darjah. Sebaliknya berlonggok-longgok di sepanjang tepi dinding kelas. Koridor bilik kelas terdedah kepada matahari dan hujan. Sedikitpun anak-anak sekolah ini tidak memikirkan keperluan buku teks ini kepada mereka, malah tidak fikirpun untuk menjaga buku yang mereka pinjam itu. (Dalam masa yang sama, saya akui juga guru terakhir yang mengawas peperiksaan seharusnya memastikan juga agar murid mengambil kembali buku-buku pinjaman mereka itu sebelum melepaskan mereka balik).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lalu sayapun bertindak 'kejam' - kesemua buku yang ditinggalkan selama seminggu itu saya kutip dan serahkan kepada AJK Skim Pinjaman Buku Teks (SPBT). Memang kerap saya bertindak menyerahkan sahaja buku teks yang saya temui ditinggalkan di merata-rata tempat. Walaupun tertera nama dan tingkatan peminjam pada buku tersebut, saya tidak berusaha mencari pelajar terbabit. Kalau pelajar tersebut sedar akan kehilangan buku, pasti laporan dibuat. Tetapi laporan tidak pernah dibuat, dan mereka hanya sedar buku mereka tidak cukup bilangan sewaktu hendak menyerahkan kembali kepada AJK SPBT.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Murid juga rata-ratanya lebih suka meninggalkan buku-buku teks di dalam meja (bagi sekolah satu sesi) bilik kelas. Dalam hal inipun, saya bertindak kejam juga. Sekiranya saya adalah guru pada waktu terakhir untuk hari itu, saya arahkan kesemua murid agar mengosongkan meja sebelum balik. Pada saya, buku yang diberi pinjam itu untuk dibaca, dirujuk, selepas sesuatu topik diajari guru. Jika ditinggalkan begitu sahaja di dalam meja kelas, SIAPA yang hendak menelaahnya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekiranya sewaktu saya mengajar, ada murid dari kelas lain yang datang untuk meminjam buku daripada kawan-kawan mereka, pun saya tidak benarkan. Sudah diberi pinjam, bermakna sudah memiliki buku, lalu kenapa tidak dibawa? Terlupa? Atau sudah hilang kerana ditinggalkan merata-rata?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam insiden yang lain, seorang murid ditahan slip keputusan peperiksaan SPM. Dia hanya menghantar buku SPBT setelah keputusan SPM diumumkan, tapi dia tidak membayar denda kerana menghantar buku SPBT lewat (seperti denda kerana lewat mengembalikan buku perpustakaan). Mahu tidak mahu akhirnya dia akur kepada denda yang ditetapkan oleh pihak sekolah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya percaya jika kita mudah mendapat sesuatu, kita tidak pandai untuk menghargainya. Inilah nasib buku teks di tangan anak-anak yang meletakkan pelajaran sebagai perkara yang boleh dibuat sambil lewa.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-7926957687910498295?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/7926957687910498295/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/01/spbt.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7926957687910498295'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7926957687910498295'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2010/01/spbt.html' title='SPBT'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-3344000597207944062</id><published>2009-12-29T11:53:00.000-08:00</published><updated>2009-12-29T12:41:55.514-08:00</updated><title type='text'>Catatan Menjelang 2010</title><content type='html'>1 Muharam sudah berlalu. Kini menjelang pula Januari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya mengira-ngira hari. Kerja 2010 sudahpun bermula dengan mesyuarat yang akan berlangsung dalam beberapa jam lagi. Sepatutnya saya sudahpun tidur untuk menyiapkan diri menghadapi tugasan tahun baru. Malangnya mata sukar lelap. Batuk melengking-lengking mengganggu tidur. Aneh, ubat batuk tidak dapat memancing kantuk.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam mengira-ngira hari, saya menyorot kegagalan hasrat cuti hujung tahun - memalit warna pada kanvas bersih. Kotak akrilik kemas tidak terusik... Dan sajak-sajak yang berselerak (yang tidak begitu banyakpun!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuti kali ini padat. Minggu pertama melangsaikan 'hutang' kerja sekolah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Minggu kedua, membayar 'hutang' dapur - menyediakan masakan kegemaran keluarga kerana tidak berbuat demikian pada hari sekolah. Seterusnya menyiapkan gubahan hantaran adik yang akan melangsungkan perkahwinan. Sebelum ini saya menyediakan gubahan hantaran untuk sepupu. Wah! Rupa-rupanyanya kerja ini mengasyikkan sekali!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya selalunya terpesona jika berada di toko buku, kedai alatan melukis, dan kedai pembekal barangan kek (Opps! Dan berlama-lama juga kalau &lt;span style="font-style: italic;"&gt;window shopping&lt;/span&gt; pakaian dan peralatan rumah!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhir-akhir ini pusat jualan barangan perkahwinan telah termasuk dalam senarai 'perkara-perkara yang mengasyikkan'. Keasyikan saya dengan segala renda, manik dan labuci di pusat jualan ini bermula dengan kerja-kerja kraf untuk kumpulan tarian saya. Peruntukan kecil memaksa saya meluangkan masa yang cukup lama (dan menyeronokkan) untuk menyediakan aksesori bagi busana persembahan. Lalu terhasillah hiasan kepala, pending dan lain-lain seadanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebaik sahaja kembali dari kampung atas urusan perkahwinan adik yang disertakan juga dengan percutian keluarga, saya kembali sibuk dengan urusan kerja. Sedar-sedar cuti hampir sampai ke penghujungnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kebiasaannya orang akan mulai menyiapkan azam untuk tahun baru. Tapi saya tidak. Mungkin ini suatu sikap yang buruk! Azam selalunya membuat kita lebih bermotivasi, jadi saya puji orang yang sering menetapkan azam dan melaksanakannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang selalu saya soroti ialah perkara-perkara yang gagal saya lakukan. Hmm...negatifnya!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-3344000597207944062?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/3344000597207944062/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/12/catatan-menjelang-2010.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3344000597207944062'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3344000597207944062'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/12/catatan-menjelang-2010.html' title='Catatan Menjelang 2010'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6718015504058919727</id><published>2009-12-07T23:19:00.000-08:00</published><updated>2009-12-07T23:55:14.135-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Catatan Peristiwa'/><title type='text'>Bolos....</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sx4A-2A55yI/AAAAAAAAAMM/57nO93Jq3M8/s1600-h/IMG.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 308px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sx4A-2A55yI/AAAAAAAAAMM/57nO93Jq3M8/s400/IMG.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5412764881797113634" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Malangnya ini bukan "Bolos saja dinding itu!!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai saat ini, dan mungkin untuk beberapa waktu, saya akan terkenangkan nasib malang yang menimpa Siti Nur Dianah Azman, dan rakannya, Siti Nur Amira Shamsuddin, yang terbunuh dalam kejadian yang menggemparkan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan pasti juga Nurul Ain, pemandu (yang disuruh pandu) kereta Ford Laser itu menghadapi trauma oleh kejadian yang dia tidak ingini itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apakah yang mampu kita ungkapkan.... selain takziah untuk keluarga mangsa dan sedekah Al Fatihah untuk mangsa....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apakah yang dapat kita katakan....tentang betapa 'rapuh'nya dinding bangunan ini...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sx3-bisqpWI/AAAAAAAAAME/YQmU5E4RLTw/s1600-h/IMG_0001.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 314px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sx3-bisqpWI/AAAAAAAAAME/YQmU5E4RLTw/s400/IMG_0001.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5412762076293277026" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(Gambar akhbar Utusan Malaysia 7 Disember 2009)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6718015504058919727?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6718015504058919727/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/12/bolos.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6718015504058919727'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6718015504058919727'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/12/bolos.html' title='Bolos....'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sx4A-2A55yI/AAAAAAAAAMM/57nO93Jq3M8/s72-c/IMG.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-1861052214384463583</id><published>2009-12-03T23:45:00.000-08:00</published><updated>2009-12-03T23:45:00.059-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sajak'/><title type='text'>Sajak Dulu-dulu</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dari dalam sebuah fail lusuh, saya terjumpa sejumlah sajak saya yang lama. Bertaip di atas kertas yang sudah rapuh, menguning dan garing dimamah waktu, dan tidak berjilidpun.  Saya membelek-belek, tidak banyak, hanya 21 buah dan terhasil dalam tahun 1986  hingga 1987. Sebahagiannya sudah terlupakan. Yang sudah tersiar dalam akhbar atau majalah, saya catat dengan tulisan tangan - tarikh siaran dan nama akhbar/majalahnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sajak ini saya baca waktu di luar alam kebasahan oleh hujan yang turun sejak awal pagi. Begitu kontras.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Nyanyian Kemarau&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila matahari menciumi cuaca&lt;br /&gt;mengusir hijau daunan&lt;br /&gt;dan menyebarkan salam kematian:&lt;br /&gt;temaramlah mimpi kesuburan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Susut usia menyinggah&lt;br /&gt;pada daun-daun&lt;br /&gt;mengabarkan kisaran musim:&lt;br /&gt;jerit matahari menggelepar&lt;br /&gt;di sela ranting-ranting - daun-daun menyisih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Mastika&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Mei 1989&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Biasanya sajak-sajak yang tersiar saya simpan keratan akhbar atau majalahnya, tapi Mastika keluaran di atas, jenuh dicari tapi tidak saya temui. Saya jarang ketinggalan membeli majalah Mastika versi 80an dan awal 90an, iaitu sebelum bertukar bentuk menjadi Mastika seperti yang kita lihat sekarang.)&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Dalam Diri&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;i.&lt;br /&gt;Suara gerimis melayarkan sepi&lt;br /&gt;ada detik yang diam-diam berangkat&lt;br /&gt;menyalami lelah duka&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;mimpi terhimpit&lt;br /&gt;pada selaut kata&lt;br /&gt;tak tereja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ii.&lt;br /&gt;Sebuah ruang mencatatkan getar sunyi&lt;br /&gt;yang luruh, menyalami&lt;br /&gt;lelah duka&lt;br /&gt;selaut puisi&lt;br /&gt;tak terselam maknanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Berita Minggu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;25.09.1988&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(Yang saya ingat, sajak ini terhasil sewaktu saya bersendirian (dan sunyi) di kamar sewaan. Rehan Yaakob, teman penyewa, banyak sangat aktivitinya, sampai kerap lupa balik! Sesekali Amy Ghapor dan teman baiknya Ema Sulai datang meriuhkan kamar. Hingar juga kalau Pah Ni turut bersama. Saya dan seorang teman lagi, Noorjan Abd Rahim, kerapnya jadi tukang ketawa  saja!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Menjelang Perkahwinan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;(untuk Lina)&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Berulang kali kau mencatat getar rindu&lt;br /&gt;yang berangkat, menyulaminya dengan rindu&lt;br /&gt;Dan kudengar desah kupu-kupu&lt;br /&gt;dari dadamu.&lt;br /&gt;Detik berangkat dalam senyap&lt;br /&gt;sebentar lagi kau bakal menyempurna mimpi.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Tanpa Judul&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Kudengar titik hujan&lt;br /&gt;memercikkan sisanya ke daun-daun,&lt;br /&gt;ke tanah dan ke atas atap&lt;br /&gt;dari dalam kamar memang dapat kubayangkan&lt;br /&gt;kilaunya waktu cahaya lampu&lt;br /&gt;mencuri keluar dan mencumbuinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memang ada sezarah keinginan menguit rasaku&lt;br /&gt;memintal sepi ke dalam bahasanya&lt;br /&gt;tetapi jam yang kulirik&lt;br /&gt;mengingatkan kepada banyak perkara yang tidak selesai,&lt;br /&gt;Ah! Hidup terlalu banyak mengejar keperluan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Berita Minggu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Dis 1987&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;(tidak tercatat tarikh, dan yang saya ingat, saya memang terlalai untuk menyimpan keratan akhbarnya)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Saya suka suasana sewaktu hujan turun. Waktu kecil saya suka dengar bunyi hujan mengguyur dari dalam rumah dengan pintu dan tingkap tertutup rapat. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Sewaktu Menyatu Gerak&lt;br /&gt;Alam di Jantungku...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kecuali desir hujan yang memesrai rumputan&lt;br /&gt;tiada nyanyian yang mendamparkan dingin Teluk Laguna ke mari.&lt;br /&gt;Semilir angin yang berlenggang di dada Makiliing&lt;br /&gt;telah menyalami sepinya&lt;br /&gt;melontar puisi&lt;br /&gt;yang pasrah dalam genggaman zat.&lt;br /&gt;.... ada bisikan di tasbih rahsia!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Berita Minggu&lt;br /&gt;14.06.87&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Catatan Hari Hujan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;Hanya&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;hujan yang membawa baumu ke mari&lt;br /&gt;setelah desir angin menghantarmu&lt;br /&gt;sesudah lelap mimpi di perbaringan&lt;br /&gt;menyisir helaian sunyi&lt;br /&gt;memilir di rambut hari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak ada yang bersemarak hari ini&lt;br /&gt;kecuali manis mawar di perbukitan&lt;br /&gt;disuburi angin basah&lt;br /&gt;segala yang lain tiba-tiba senyap&lt;br /&gt;di bawah gerimis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hanya desir hujan&lt;br /&gt;memesrai rumputan.&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berita Minggu&lt;br /&gt;12.04.87&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di luar, Hujan Sedang Turun...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;Sebelum subuh hujan melontar desirnya&lt;br /&gt;ke dasar sepi. Dingin yang berlumba&lt;br /&gt;mencumbu kamar&lt;br /&gt;membolosi jendela terbuka.&lt;br /&gt;Apakah di sana engkau tiba-tiba terjaga&lt;br /&gt;waktu derunya tiba-tiba memukul&lt;br /&gt;kaca jendela?&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;Dan sehingga ia reda&lt;br /&gt;tak henti kusalami&lt;br /&gt;dingin mimpi tersisa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Sajak Sederhana&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak kudengar angin menyapa&lt;br /&gt;di langit, bulan terlucut dari malam&lt;br /&gt;dan pengap mengabarkan penantian yang&lt;br /&gt;dirasa begitu lama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu titis embun mengingatkanku kepada waktu&lt;br /&gt;kulepaskan catatan-catatan yang kurasa tidak bermakna.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di ujung malam ada doa kukirimkan&lt;br /&gt;begitu sederhana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Berita Minggu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;06.12.87&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-1861052214384463583?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/1861052214384463583/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/12/sajak-dulu-dulu.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/1861052214384463583'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/1861052214384463583'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/12/sajak-dulu-dulu.html' title='Sajak Dulu-dulu'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6372760361996276428</id><published>2009-11-28T02:12:00.000-08:00</published><updated>2009-11-28T17:12:38.584-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sajak'/><title type='text'>Percakapan Kanvas Kepada Pelukisnya</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(Khas untuk A Shukri Elias di Galeri Melor)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika kau terlontar&lt;br /&gt;sepi dan asing ke daerah makna&lt;br /&gt;aku menjerit : penuhilah muka ini&lt;br /&gt;dengan warna yang menyebar&lt;br /&gt;cahaya bianglala.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pastilah engkau lebih mengenal&lt;br /&gt;lekuk dan lurah garis&lt;br /&gt;yang menimbul percikan mimpi&lt;br /&gt;kata menjadi puisi&lt;br /&gt;lewat loncatan warna&lt;br /&gt;yang menyihir permukaan putih ini&lt;br /&gt;menjelma bahasa.&lt;br /&gt;Memang ada getar pada sorot cahaya&lt;br /&gt;yang kaulakar adalah peta zaman&lt;br /&gt;kesenimananmu yang sentiasa teruji&lt;br /&gt;oleh detik sukar dan deraan derita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memang aku pengundang ketakjuban&lt;br /&gt;di luar sana ada mata kekaguman&lt;br /&gt;terpegun oleh rentak irama&lt;br /&gt;alunan yang kauserakkan pada mukaku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;hanya sekelumit yang mengerti&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;tentang kesengsaraan mengangkat makna&lt;br /&gt;dan kemanisan yang terkecap oleh&lt;br /&gt;kepuasan mencipta!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Percakapan sebenarnya lewat riak warna&lt;br /&gt;dan lincah garis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Rositah Ibrahim&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Seri Gombak, Selangor&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(berita Minggu, 21 Julai 2002)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dua atau tiga hari selepas menghantar sajak ini ke akhbar, pada hari selasa, saya terkejut kerana menerima panggilan daripada editornya, Sutung Umar RS. Selama saya 'tengah rajin' menghantar sajak ke penerbitan,  tidak pernah saya dihubungi oleh mana-mana editor.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tanya beliau, "Rositah, u tak pernah lagi hantar sajak kat saya, kan?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan saya selamba menjawab; seolah-olah beliau mengenali saya, "selalu hantar, u je yang tak pernah siar!" Dan kami berbual pendek bagaikan sudah saling mengenali, sehingga kawan yang berada di sebelah saya tika itu, menjadi hairan lalu bertanya, "kau memang kenal dia  personally ke?" Dan selamba juga saya menjawab, "Aku kenal dia, tapi dia tak kenal aku!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam perbualan telefon itu, beliau memberitahu yang sajak saya akan disiarkan pada minggu itu. Beliau juga menyarankan agar digugurkan saja baris di bawah tajuknya. Tapi saya memohon agar dikekalkan kerana baris di bawah tajuk sajak itulah yang memberi makna peribadi kepada saya. Beliau terus bersetuju. Dan saya sangat-sangat berterima kasih kepada kepada editor ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sajak inilah sajak pertama yang disiarkan selepas seminggu dihantar ke penerbitan. Sajak-sajak lain mengambil masa yang panjang, sehingga jika tersiar, saya jadi amat terkejut (kerana terlupa ada menghantarnya, dan lebih lagi  kerana   menyangka TIDAK akan tersiar).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6372760361996276428?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6372760361996276428/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/11/percakapan-kanvas-kepada-pelukisnya.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6372760361996276428'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6372760361996276428'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/11/percakapan-kanvas-kepada-pelukisnya.html' title='Percakapan Kanvas Kepada Pelukisnya'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-8655886055705183013</id><published>2009-11-21T09:12:00.000-08:00</published><updated>2009-11-28T17:14:07.156-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='catatan'/><title type='text'>Catatan Tentang Masa</title><content type='html'>Cuti sekolah bermula. Tapi kami belum dapat menarik nafas lega. Masih ada sedikit kerja yang perlu diselesaikan. Urusan markah, slip peperiksaan, perancangan tahun hadapan, laporan yang belum selesai... dan bagi yang mengawas SPM dan STPM, masih ada tiga minggu untuk bercuti sepenuhnya. Itupun jika tidak terlibat dengan pemeriksaan skrip jawapan peperiksaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada beberapa aktiviti berkaitan sastera, seni tampak dan seni persembahan tradisional di beberapa tempat di KL hujung minggu ini. Hasrat awal hendak hadir salah satu acara terpaksa saya urungkan saja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam kelam kabut menyiapkan sedikit urusan dalam rumah dan mengejar waktu untuk menyelesaikan urusan sekolah, suami memberikan sebuah buku catatan lama saya yang dia temukan di studionya. Ada sebuah catatan yang saya salin kerana saya sukakan maknanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya perturunkan di sini sebuah peringatan yang saya salin dari dinding sebuah sekolah:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;To realize the value of one year, &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;ask a student who failed a grade.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;To realize the value of one month,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;ask a mother who gave birth to a premature baby.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;To realize the value of one week, &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;ask the editor of a weekly newspaper.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;To realize the value of one hour, &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;ask the lovers who are waiting to meet.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;To realize the value of one minute,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;ask a person who missed a train.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;To realize the value of one second,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;ask a person who just avoid an accident.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;To realize the value of one millisecond,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;ask the person who won a silver medal in the olympics.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Treasure every moment you have.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-8655886055705183013?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/8655886055705183013/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/11/catatan-tentang-masa.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8655886055705183013'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8655886055705183013'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/11/catatan-tentang-masa.html' title='Catatan Tentang Masa'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6770141181590678327</id><published>2009-11-17T18:35:00.000-08:00</published><updated>2009-11-17T18:35:00.339-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cerita cikgu'/><title type='text'>Hari Guru 2009</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;Temanya&lt;span style="font-style: italic;"&gt; cross-culture.&lt;/span&gt; Dan sungguh tidak disangka rakan-rakan beria-ia menterjemahnya dalam bentuk busana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sv4t6QTIovI/AAAAAAAAALs/PNCGEbe8kAA/s1600-h/5.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 277px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sv4t6QTIovI/AAAAAAAAALs/PNCGEbe8kAA/s400/5.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5403807081722061554" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Sejenak kami keliru - wanita Korea mana yang muncul di tengah tepukan gamat para murid. Oh! Siti rupanya! Di belakang Siti, si manis Kila bergaya seumpama bintang filem Bollywood&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sv4tlnSZqvI/AAAAAAAAALk/pJEhn0t2FkM/s1600-h/4.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 242px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sv4tlnSZqvI/AAAAAAAAALk/pJEhn0t2FkM/s400/4.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5403806727115746034" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Ha...Kak Ida sudah jadi Puteri Balqis kah? Dan Saiful menjelma Amir Khan!Teman-temannya juga berubah rupa.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sv4qLj1ATyI/AAAAAAAAALc/kvdtEdE2oSI/s1600-h/3.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 229px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sv4qLj1ATyI/AAAAAAAAALc/kvdtEdE2oSI/s400/3.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5403802980975660834" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Barangkali  gaya Azie ini gaya Pocahontas sewaktu hendak ke istana, mengadap raja di London. Ustazah Maznahpun tidak kalah gaya.&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sv4poUPn74I/AAAAAAAAALU/yCZJFsDmNvM/s1600-h/2.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 267px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sv4poUPn74I/AAAAAAAAALU/yCZJFsDmNvM/s400/2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5403802375496920962" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Pengantin Korea bersama-sama teman-teman Beejaywood,dan Mala si puteri Arab.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sv4pJ1Y1ejI/AAAAAAAAALM/DzeT_mp57o8/s1600-h/1.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 268px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sv4pJ1Y1ejI/AAAAAAAAALM/DzeT_mp57o8/s400/1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5403801851817982514" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kajol diapit jejaka dan puteri Arabia. Di belakang kelihatan pengantin Korea sedang menuruni tangga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Gamat juga sambutan hari guru pada tahun ini. Sesekali tidak salah melepas lelah. Sesekali tidak salah untuk bergembira. Seronoknya melihat rakan-rakan guru begitu sporting cuba menepati tema. Tahun hadapan tema apa pula ya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6770141181590678327?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6770141181590678327/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/11/hari-guru-2009.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6770141181590678327'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6770141181590678327'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/11/hari-guru-2009.html' title='Hari Guru 2009'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sv4t6QTIovI/AAAAAAAAALs/PNCGEbe8kAA/s72-c/5.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-9008154750365345298</id><published>2009-11-08T12:02:00.000-08:00</published><updated>2009-11-08T01:57:34.315-08:00</updated><title type='text'>Teachers wanna have fun too...</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYtHSpkD7I/AAAAAAAAALE/-jTJmSEE9JE/s1600-h/DSC00027.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYtHSpkD7I/AAAAAAAAALE/-jTJmSEE9JE/s400/DSC00027.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401554406365990834" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Ayuh, ketepikan seketika timbunan kertas yang meminta calitan dakwat merahmu. Lupakan sebentar bebanan tugas yang menuntut waktu, malah mengejar waktu senggangmu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYOzU5vu-I/AAAAAAAAAK8/qe_XRk-1D-U/s1600-h/DSC00021.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYOzU5vu-I/AAAAAAAAAK8/qe_XRk-1D-U/s400/DSC00021.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401521078024518626" border="0" /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 0); font-style: italic;"&gt;Polka&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; dots and stripes.&lt;/span&gt;... petak-petak juga tidak mengapa. Asal saja bergembira! Ini hari kita. Eh, kenapa pula mesti persoalkan ketepatan waktu tiba. Acaranya 12.30 sehingga 4.30 petang. Tapi janganlah terlalu lewat, nanti kurang waktu untuk kita dapat bersama-sama, dan dengan santai boleh berbual mesra. Hari ini bukan hari untuk bekerja! Majlis ini juga bukan majlis rasmi yang memerlukan kita menghormati protokol!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a style="color: rgb(0, 0, 0);" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYGEr38-0I/AAAAAAAAAK0/xEfwRfemvJs/s1600-h/DSC00023.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYGEr38-0I/AAAAAAAAAK0/xEfwRfemvJs/s400/DSC00023.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401511480644139842" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;"Ana punya beras lah, beras..."&lt;br /&gt;"Bukan beras, biras..."&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYFAKuPBlI/AAAAAAAAAKs/Y3e2magkGzQ/s1600-h/DSC00019.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYFAKuPBlI/AAAAAAAAAKs/Y3e2magkGzQ/s400/DSC00019.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401510303513904722" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Thorn among the roses&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYCjLeDkoI/AAAAAAAAAKk/Pb3P9Ablcj4/s1600-h/DSC00013.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYCjLeDkoI/AAAAAAAAAKk/Pb3P9Ablcj4/s400/DSC00013.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401507606475018882" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Emm... memang enak!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYBmDXbYFI/AAAAAAAAAKc/cUz94PdFpDs/s1600-h/DSC00017.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYBmDXbYFI/AAAAAAAAAKc/cUz94PdFpDs/s400/DSC00017.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401506556327714898" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Nanti dulu! Makanannya kemudian!&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYAjevngjI/AAAAAAAAAKU/eJXS1_hHGQk/s1600-h/DSC00008.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYAjevngjI/AAAAAAAAAKU/eJXS1_hHGQk/s400/DSC00008.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401505412625695282" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Ha... belum dirasa semua, tapi sudah kekenyangan!&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvX_YwQUeAI/AAAAAAAAAKM/S2OcjrqyokM/s1600-h/DSC00009.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvX_YwQUeAI/AAAAAAAAAKM/S2OcjrqyokM/s400/DSC00009.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401504128836073474" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Sekejap lagi, kami ulangi meja juadah! Terima kasih para AJK yang bertungkus lumus menjayakan majlis. Kami pulang dengan hati girang. Fikiran pun lapang sudah! Dan akan kembali bekerja dengan semangat kental!&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-9008154750365345298?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/9008154750365345298/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/11/teacher-wanna-have-fun-too.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/9008154750365345298'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/9008154750365345298'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/11/teacher-wanna-have-fun-too.html' title='Teachers wanna have fun too...'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvYtHSpkD7I/AAAAAAAAALE/-jTJmSEE9JE/s72-c/DSC00027.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-3585874076381759575</id><published>2009-11-07T15:09:00.000-08:00</published><updated>2009-11-17T05:29:26.308-08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvX_YwQUeAI/AAAAAAAAAKM/S2OcjrqyokM/s1600-h/DSC00009.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvX_YwQUeAI/AAAAAAAAAKM/S2OcjrqyokM/s400/DSC00009.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401504128836073474" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;input id="gwProxy" type="hidden"&gt;&lt;!--Session data--&gt;&lt;input onclick="jsCall();" id="jsProxy" type="hidden"&gt;&lt;div id="refHTML"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-3585874076381759575?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/3585874076381759575/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/11/blog-post.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3585874076381759575'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3585874076381759575'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/11/blog-post.html' title=''/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SvX_YwQUeAI/AAAAAAAAAKM/S2OcjrqyokM/s72-c/DSC00009.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-1619874053089354600</id><published>2009-11-01T04:38:00.000-08:00</published><updated>2009-11-01T05:01:28.960-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='catatan cikgu'/><title type='text'>Ikut Trend</title><content type='html'>Rasa-rasanya aliran ini menjadi ikutan dalam lima atau enam tahun kebelakangan ini - majlis graduasi untuk murid-murid tingkatan lima. Majlis ini dibuat seperti majlis graduasi &lt;span style="font-style: italic;"&gt;high&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;school&lt;/span&gt; dalam filem-filem Amerika (Sekolah sebagai agen perubahan atau penyebar peniruan?).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Majlis tersebut biasanya diadakan sekitar dua atau tiga minggu sebelum SPM bermula. Sekiranya majlis diadakan di hotel, maka guru-guru pun terpaksalah (dipaksa) membayar harga meja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam majlis tersebut, murid-murid ting lima memakai jubah dan naik ke pentas untuk menerima 'ijazah'. Murid terbaik akademik mahu pun kokurikulum akan menerima sijil masing-masing. Demikian juga murid yang dinobatkan sebagai tokoh murid.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tamat majlis murid-murid ini akan merakam kenangan dengan melambung 'topi graduan' masing-masing. Tidak ubah majlis konvokesyen di universiti atau kolej. Bezanya, pada hari persekolahan berikutnya, mereka datang kembali ke sekolah, dengan memakai uniform sekolah; untuk kembali menekuni pelajaran sebagai persediaan peperiksaan, manakala yang kaki ponteng tetap meneruskan 'kepontengan' mereka, dan di sinilah pada saya, terletak kelucuan majlis graduasi ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada sekolah yang mempunyai jubah mereka sendiri untuk majlis ini. Banyak juga sekolah yang menyewa jubah dari sekolah lain atau kolej.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seandainya saya menjadi pengetua kolej, saya tentu tidak mahu menyewakan jubah kolej saya kepada sekolah, kerana hal ini akan menyebabkan jubah, yang menjadi identiti kolej, hilang nilai ekslusifnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan sebagai guru kecil pula, saya rasa majlis ini buat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;peghabih beghaih&lt;/span&gt; je...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-1619874053089354600?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/1619874053089354600/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/11/ikut-trend.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/1619874053089354600'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/1619874053089354600'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/11/ikut-trend.html' title='Ikut Trend'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-74901778483898070</id><published>2009-10-29T20:25:00.000-07:00</published><updated>2009-10-30T20:53:19.240-07:00</updated><title type='text'>Imbauan Kinabalu</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SugjNNLPx3I/AAAAAAAAAKE/_7iH19I3uN8/s1600-h/PC150010.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SugjNNLPx3I/AAAAAAAAAKE/_7iH19I3uN8/s400/PC150010.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397602863185643378" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 153);"&gt;Hanya untuk menikmati dingin nyaman angin gunung...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 153);"&gt;Kami minta pemandu van berhenti di suatu tempat. Puncaknya kelihatan seperti bercanda igau para kembara. Seketika jelas, seketika bagai tersipu di balik awan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 153);"&gt;Angin membawa bau perbukitan yang segar.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SugifJwlMeI/AAAAAAAAAJ8/Jwl7C5jcQTI/s1600-h/PC150027.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SugifJwlMeI/AAAAAAAAAJ8/Jwl7C5jcQTI/s400/PC150027.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397602071994511842" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 0, 153);"&gt;Kundasang War Memorial - menikmati seni taman yang indah.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;Peperangan hanya mengingatkan tanah rebutan, lambang penguasaan dan kekayaan  ratusan tahun dahulu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di sini kami menikmati mertabak sayur yang lazat. Wap dari sup panas melenggokkan kebebasannya dari muka mangkuk, menghantar nikmat buat melawan sejuk udara perbukitan. Wah! Kenyang dan puas menikmati sajian makan malam kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berjalan-jalan di pekan Kundasang, teringat saya akan sajak Lim Swee Tin. Saya perturunkan sajaknya di sini.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Sewaktu Melintasi Kundasang&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Sewaktu melintasi Kundasang&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Matahari melimpahkan sinar mutiaranya&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;ke atas bukit-bukit, hutan, deretan lalang&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;dan kebunan kubis&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;menyentak celaru kehidupan yang kupapah&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;sekali gus meresapkan rindu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;damai dengan warnanya&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;tak terusik.&lt;/span&gt;  &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku telah dihimpit bising peradaban&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;kasih dan cinta manusia&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;yang luput&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;ketika kau tetap abadi menatap alam&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;menyaksi kejadian serba takjub&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;sepi namun sentosa&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;bahagia sekalipun purba.&lt;/span&gt;  &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kabus menipis di puncak Kinabalu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;jalan di bawah berliku&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;angin dingin mengusap pohon-pohon&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;longgokan batu dan serpihan tebing&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;sewaktu melintasi Kundasang mesra dakap&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;melupakan aku sedetik, pendatang terasing&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;kali ini akan kuambil lembutmu&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;untuk melentur keras watakku.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Dewan Masyarakat, Disember 1989&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(Sajak ini menerima Hadiah Sastera Malaysia 1988/89)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;Dan saya yakin sekali bahawa paparan lanskap Kundasang di hadapan saya sebenarnya masih sama seperti yang terlukis oleh Lim 20 tahun sebelumnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sesudah pendakian kali pertama (Dis 2007) itu, sewaktu membelek-baca antologi &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Sukma Cemara (terbitan 2006) &lt;/span&gt;oleh penyair yang sama, saya temukan sajak Lim yang lain tentang Kundasang. Dan saya ingin berkongsi jua pengalaman itu.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Kundasang, Kaujabat Tanganku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Kaujabat tanganku, Kundasang&lt;br /&gt;dengan deras dan tajam angin gunungmu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kundasang, kaujabat tanganku&lt;br /&gt;dengan ayun dan paut bunga di ranting-ranting.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kaujabat tanganku, Kundasang&lt;br /&gt;dengan lenggang dan alun awanmu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kundasang, kaujabat tanganku&lt;br /&gt;dengan rembas angin dan hujan subuhmu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku datang melengkapkan rindu&lt;br /&gt;Kundasang, nanti pulang kudakap mimpiku.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sughyk6kcgI/AAAAAAAAAJ0/9nL-4WSirdw/s1600-h/PC150024.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sughyk6kcgI/AAAAAAAAAJ0/9nL-4WSirdw/s400/PC150024.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397601306190049794" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 153);"&gt;Orkid - teringat tanaman orkid arwah emak yang mendereti pagar.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SughHCHmquI/AAAAAAAAAJs/H7UpQHT4ap0/s1600-h/PC160038.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SughHCHmquI/AAAAAAAAAJs/H7UpQHT4ap0/s400/PC160038.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397600558115105506" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 153);"&gt;Puncak yang terlihat dari Kundasang...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SuggfZGdzPI/AAAAAAAAAJk/avxVly1Rn0g/s1600-h/PC150026.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SuggfZGdzPI/AAAAAAAAAJk/avxVly1Rn0g/s400/PC150026.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397599877089578226" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 153);"&gt;Dan melatari rakaman kenangan. Tunggu ... esok kami takluki mu!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SugfqYIDpHI/AAAAAAAAAJc/RVRXo59FrpQ/s1600-h/PC160061.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SugfqYIDpHI/AAAAAAAAAJc/RVRXo59FrpQ/s400/PC160061.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397598966294750322" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 153);"&gt;Gerak garis jalaran akar membangkit pesona buat pelukis dan penyair!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SugVLnw2eoI/AAAAAAAAAJU/T2MjU87qA0U/s1600-h/PC160047.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SugVLnw2eoI/AAAAAAAAAJU/T2MjU87qA0U/s400/PC160047.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397587442800163458" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Trek pendakian telah tersedia. Pada sesetengah bahagian anak-anak tangga dibina untuk pendaki.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau cuaca menyebelahi kita, pendakian sebenarnya tidak begitu sukar. Itulah yang saya fikir....&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SubOiEy11zI/AAAAAAAAAJM/-b0MPL5s6sY/s1600-h/PC160064.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SubOiEy11zI/AAAAAAAAAJM/-b0MPL5s6sY/s400/PC160064.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397228288247977778" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Selepas kilometer ke lima, kabus menyebar lembap ke wajah. Dingin menyamankan rasa... Pohon-pohon dan batu-batuan diselaputi lumut. Tanah yang semakin kurang kesuburannya membantutkan pertumbuhan pohon-pohon. Dan urat-urat yang berjalinan pada batang pohonan memberi isyarat ketuaannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pemandangannya sangat mengasyikkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada ketikanya terasa ingin sahaja berlama-lama duduk menikmati pemandangan, tetapi jika berbuat demikian, keletihan akan menewaskan kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk mengekalkan ketahanan badan, bergeraklah mengikut kelajuan yang termampu. Dan kekalkan demikian. Jangan mengejar kawan yang lebih terkehadapan, atau menunggu kawan yang tertinggal di belakang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kepingan coklat Cadbury berkacang saya kunyah dengan enak!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Gerak saya dan Baizura beriringan. Tidak terkejar Noraini di hadapan atau ahli-ahli lain dalam kumpulan kami yang jauh lebih pantas. Malang sekali, Yan  jauh di belakang tercedera otot rupanya. Dan porter membawanya, dengan ditemani rakan baiknya menuruni gunung. Mereka harus bermalam di pondok Layang-layang, sementara kami meneruskan pendakian ke Laban Rata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Porter kami, Hamiri, sesudah menghantar Yan dan Zizah ke Layang-layang, kembali mendaki ke Laban Rata untuk mendapatkan makanan dan membawanya turun buat Yan dan Zizah. Kemudian mendaki kembali bersama kami. Wah! Bayangkan! Naik turun gunung enteng sahaja buat mereka (guide dan porter).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari semakin gelap. Tenaga semakin berkurangan. Tapi harus terus mendaki Ke Laban Rata. Dan mengigil melawan dingin juga kerana jaket beserta &lt;span style="font-style: italic;"&gt;head light&lt;/span&gt; berada di dalam bag sandang yang sudahpun ditinggalkan oleh porter kami di tempat penginapan di Laban Rata. Dalam kegelapan, panduan pendakian adalah pantulan cahaya bulan ke batu-batu. (memang cahaya bulan indah sekali saat itu. Tapi aduh... saya terlalu letih dan sejuk untuk menikmatinya...)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya dan Baizura tiba di Laban Rata agak lewat, jam 7.00 malam. Suhunya 8 darjah celcius. Saya mengigil, letih dan sejuk berbaur. Dingin masih menguasai walaupun sesudah memakai jaket dan sarung tangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sesudah makan dan minum teh panas di Laban Rata, kami mendaki lagi ke pondok penginapan Gunting Lagadan. Kami perlu tidur dan rehat yang cukup untuk meneruskan pendakian pada jam 2 pagi nanti. Malangnya saya sukar tidur, seperti malam sebelumnya juga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami berkumpul kembali pada jam 2 pagi. Guide menanyakan keadaan kami. Dia mengingatkan, bahawa untuk mendaki ke puncak semangat sahaja tidak mencukupi. Perlu benar-benar fit. Hati saya mulai terdetak kerisauan kerana kepala saya sebenarnya  berdenyut akibat kurang tidur; sejak malam kami bertolak ke KK dari Sepang, dan di rumah penginapan di Kundasang. Sejurus sebelum mendaki salah seorang ahli kumpulan kami tiba-tiba pitam. Dia juga sudah tiga malam tidak cukup tidur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya ikut mendaki dengan cuak akan keadaan diri. Tidak jauh, saya mengalah. Saya risaukan migraine. Dan Baizura serta Azka, juga ikut berpatah balik ke Gunting Lagadan. Saya berhasrat untuk  untuk tidur sekejap. Hati tetap mahu bangun awal untuk melihat suasana matahari naik di Puncak Kinabalu. Hah! Saya rupa-rupanya tidur cukup nyenyak sekali! Matahari sudahpun tinggi waktu saya terkejut jaga! (Di sini jam enam pagi tidak ubahnya jam 8 pagi di semenanjung).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya fikir cukuplah percubaan untuk mendaki ini. Saya berpuas hati juga. Saya bukannya jenis orang yang gemarkan kegiatan lasak. Oh! Rupa-rupanya saya asyik terkenangkan puncak yang tidak mampu saya gapai. Demikian juga Noraini, lebih-lebih lagi kerana dia hanya tinggal 200 meter sahaja untuk ke puncak. Dia dinasihatkan untuk tidak meneruskan pendakian kerana tiupan angin terlalu kencang, 120km sejam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Panggilan Kinabalu rupa-rupanya begitu kuat. Hanya enam bulan kemudian, saya dan Noraini kembali mendaki. Kali ini kami menakluk puncaknya!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-74901778483898070?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/74901778483898070/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/10/imbauan-kinabalu.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/74901778483898070'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/74901778483898070'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/10/imbauan-kinabalu.html' title='Imbauan Kinabalu'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SugjNNLPx3I/AAAAAAAAAKE/_7iH19I3uN8/s72-c/PC150010.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-482419768031727504</id><published>2009-10-23T03:28:00.000-07:00</published><updated>2009-10-23T06:06:35.663-07:00</updated><title type='text'>Monolog</title><content type='html'>Anggaran harga baju sekolah sekolah rendah cap Canggih(bukan kes nak iklan jenama ini, tapi kerana puas hati dengan mutunya) :&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Baju sekolah saiz 13 - RM 22.50&lt;br /&gt;Sarung - RM 22.50&lt;br /&gt;Jumlahnya RM 45.00.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk ibu bekerja selesa kalau disediakan 3 pasang supaya kita taklah penat sangat. Jadi jumlahnya RM 135.00.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Baju seragam sekolah Agama pun 3 pasang, jadi RM 135 x 2 = RM 270.00.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kasut B First lebih kurang RM 20.00, kalau dua pasang RM 40.00. Stokin belilah yang harga &lt;span style="font-style: italic;"&gt;offer&lt;/span&gt; kat BATA &lt;span style="font-style: italic;"&gt;RM10 for 3 pcs (eh, eh ada ke?)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi RM 270 + RM 40 + RM10 &lt;span style="font-style: italic;"&gt;(erkkk i hate figures!)&lt;/span&gt; = RM 320.00&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau beg sekolah kena ganti, belilah yang ada brand sikit, supaya tahan lama (2 hingga 3 tahun). Yang ada brand (bukanlah brand yang gah pun!), lingkungan harga RM 60 - 80. Ok, ambik lah RM 80, jadi jumlahnya RM 400.00 (sssuuuup, darah dah berderau!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;O, o, lepas tu kena pergi beli stationeri pulak. Pencil case  kata lah RM 6.00. Lain-lain - pensil, eraser, sharpener, glue, gunting, gam, agaknya lebih kurang RM 25.00. Colour pencil macam mana? Emak ayah orang art, mesti nak beli colour pencil yang berkualiti. Ok lah, set 24 batang harganya RM23. Poster colour tak nak beli ke? Buncho ke alpha ke untuk tahap sekolah rendah? Apa-apa pun dua tiga belas jugak kan? Yang sekolah menengah tu, tak pe, I bagi pinjam &lt;span style="font-style: italic;"&gt;colour set guoache&lt;/span&gt; I punye. Jadi tak payah beli untuk kakak. Emm... kira-kiranya dekat RM 500 seorang...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hah! Bonus RM 500.00 saja?! Syukur gak la...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buku dapat percuma (pinjaman). Jadi yang perlu beli buku tulis, kertas warna (untuk folio macam-macam subjek), lencana dan mungkin sedikit barang-barang kecil yang lain (yang jika dijumlahkan harganya tak kecil! Aduhh...)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tahun depan Adib dah habis sekolah, jadi kena buat persiapan sekolah untuk dua orang saja. Tapi kena juga sedia perbelanjaan untuk kakak-kakak  yang berada di IPTA dan yang akan masuk IPTA (insyaallah).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh, oh, anak-anak..., janganlah risau dengan kira-kira umi dan abah ni. Tak ada apa-apa. Biasa lah, hujung tahun kenalah buat kira-kira (zaman sekolah dulu umi dan abah tak suka kira-kira, sekarang kena praktik pulak!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Zaman 50an dulu pernah lah dengar atau baca, orang kampung bergadai tanah untuk hantar anak ke sekolah. Dengan kata lain, berkorban... Ambik lah semangat orang dulu-dulu (konon)!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi janganlah mengeluh (pujuk hati sendiri...)!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ops.. hujung tahun ada lelong buku DBP di DAWAMA! Tak jenguk tak puas hati. Kalau jenguk emm.... mesti nak beli. Tapi tak rugi beli buku, kan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alahai, I tangguh dululah beli &lt;span style="font-style: italic;"&gt;hand bag&lt;/span&gt; baru....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-482419768031727504?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/482419768031727504/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/10/monolog.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/482419768031727504'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/482419768031727504'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/10/monolog.html' title='Monolog'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-8035673202201769674</id><published>2009-10-18T18:32:00.001-07:00</published><updated>2009-10-18T19:21:33.457-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='recipe'/><title type='text'>Sang Siakap</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/StvHzpbxFZI/AAAAAAAAAI0/55lNOZOj62o/s1600-h/PC150019.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/StvHzpbxFZI/AAAAAAAAAI0/55lNOZOj62o/s400/PC150019.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5394124668815873426" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family: arial;"&gt;                                                          Life is not a bed of roses...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: arial;"&gt;                                                          But a bed of celery stalks&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/StvE-DzUNPI/AAAAAAAAAIk/vTCoI3OUcI4/s1600-h/DSC09854.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/StvE-DzUNPI/AAAAAAAAAIk/vTCoI3OUcI4/s400/DSC09854.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5394121549157774578" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family: arial;"&gt;                                        For this garoupa have been bathe in pepper and salt...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/StvD3mFNECI/AAAAAAAAAIc/T2X2soLbmjQ/s1600-h/DSC09856.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/StvD3mFNECI/AAAAAAAAAIc/T2X2soLbmjQ/s400/DSC09856.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5394120338588897314" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family: arial;"&gt;                                  And other garnishing to add oomph to our taste bud&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/StvC5qaUufI/AAAAAAAAAIU/8kleMW80Kbk/s1600-h/DSC09857.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/StvC5qaUufI/AAAAAAAAAIU/8kleMW80Kbk/s400/DSC09857.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5394119274599332338" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family: arial;"&gt;                                              And into the steamer I see you off!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Waktu dulu-dulu, arwah ayah bila turun ke KL, akan membawa kami adik beradik ke Kampung Baru untuk menikmati ikan kukus. Saya tidak ingat nama restorannya, tapi yang saya ingat sekeliling restoran didindingi pokok-pokok buluh. Yang gemarkan ikan kukus ayah seorang sahaja. Saya suka ikan bawal masam manis (yang kalau dibuat sendiri tidak pernah menjadi sedap!). Arwah emak dan adik-adik memilih menu lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi itu cerita lebih 20 tahun yang lalu... Waktu itu saya tidak pandai memasak apa-apa!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekarang saya suka ikan kukus, dan suka juga menyediakannya. Masakan ini sudah menggabung tiga perkara yang perlu ada dalam sajian kita - ikan, kuah dan sayur. Jimat masa dan tenaga. Dan sihat pula. Cuma arwah ayah tidak sempat merasai air tangan saya...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-8035673202201769674?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/8035673202201769674/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/10/sang-siakap.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8035673202201769674'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8035673202201769674'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/10/sang-siakap.html' title='Sang Siakap'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/StvHzpbxFZI/AAAAAAAAAI0/55lNOZOj62o/s72-c/PC150019.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-1779139133349086825</id><published>2009-10-14T05:49:00.000-07:00</published><updated>2009-10-14T07:37:01.476-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='catatan'/><title type='text'>Catatan Hari Hujan</title><content type='html'>Awan menghantar titisnya saat dinihari hampir sampai ke penghujung. Dinginpun  menebar ke serata ruang. Sengaja saya tidak menarik gebar membalut kaki kerana enak menikmati dingin sesudah beberapa hari sang rembang gagah memanggang alam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya teringat sajak Zurinah, "Hujan di Kuala Lumpur" - saya perturunkan di sini fragmennya;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Di Kuala Lumpur air amat diperlukan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;tetapi hujan tidak dikehendaki.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Hujan pagi&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;memerangkap kami di jalanan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;........&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau tidak salah ingatan, terdapat sebuah sajak beliau yang mungkin tajuknya atau mungkin juga frasanya, berbunyi 'berkereta dalam hujan'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kerana tidak mahu &lt;span style="font-style: italic;"&gt;'hujan pagi memerangkap saya di jalanan'&lt;/span&gt;, saya pun keluar dari rumah lebih awal daripada kebiasaan. Enaknya memandu awal pagi. Para pemandu kelihatannya sabar dan sopan bergerak mengikut giliran dan tidak berdahulu-dahuluan. Mungkin juga kerana hujan membuat orang lebih cermat lalu meletakkan aspek keselamatan pada tahap kesedaran yang tinggi. Dan saya santai saja memandu sambil sempat mengerling samar alam pada jam 6.25 pagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Enaknya memandu dalam titis hujan yang sederhana lebat dan tidaklah sehingga mengehad jarak pandang. Dengan kelajuan yang sederhana sempatlah saya nikmati, walaupun dengan kerlingan; muka kolam di kiri kanan jalan waktu tiba di Puncak Perdana. Pemandangan di sini memang sentiasa menenangkan, namun pada waktu puncak janganlah berharap untuk bersenang-lenang santai memandu. Anda nanti dijerit oleh hon kenderaan di belakang atau ada saja kenderaan memotong laju sehingga menyentap darah seriau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi ini sempatlah saya nikmati sejenak cahaya lampu jingga berbaris di jalanan kawasan perumahan, bergandingan dengan kebiruan daripada lampu kediaman membias ke muka kolam. Dan sorot lampu kenderaan pula menghantar pembalikan pada takungan air di atas muka aspal lalu memunculkan titis-titis runcing kaki hujan yang bagai berlompatan, bergiliran membasahi bumi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hujan memanjangkan dingin pagi. Saya lalu teringat, pada zaman remaja, dalam cuaca dingin lembap begini, enaknya berselimut sambil menghabiskan bacaan novel... Pada usia dewasa, dengan segala tugas dan tanggungjawab, kesenangan demikian hanya menjengah dalam kenangan. Demikian setiap fasa kehidupan kita melaluinya dengan cara berbeza. Namun kesenangan boleh hadir dalam pelbagai cara.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pepatah German ada menyatakan, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"A man must see a beautiful picture, listen to a fine music, read a poetry; every day in his life."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mari kita nikmati puisi-puisi di bawah ini:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Siti Zainon Ismail&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Selepas Hujan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;semestinya &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;yang datang itu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;cumalah keinginan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;waktu istirahat begini&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;   usahlah bicara&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;kita pun telah saling melupakan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;angin menolak&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;cuaca redup&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;hujan yang tiba-tiba berhenti&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;di situ kau laung namaku&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;aku pun keluar&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;mengutip kuncup yang mulai mekar&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;sambil berkaca di padang basah&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;desahmu yang gugur&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;aku tertegun kembali&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;masuk ke alam diri&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;segala telah jauh.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;mei 1977&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;(Antologi Puisi Putih Sang Kekasih)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;T. Alias Taib&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;kubuka jendela, masuk gerimis&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;hujan pagi, gerimis senja&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;dan angin pertama musim gugur&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;berkesiur di kaca jendela.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;kubuka jendela, masuk gerimis&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;membawa secebis kenangan manis.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;hujan pagi, gerimis senja&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;dan angin pertama musim gugur&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;menderu dalam kalbuku.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;kubuka kalbu, masuk kau&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;membawa sekelumit kenangan payau.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;taipei artis village&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;beijing east road&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;22.ix.01&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;(Antologi Pasar Pengalaman)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Marsli N.O&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Ke dalam Hujan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;dari langit yang rawan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;hujan pun perlahan-lahan jatuh&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;dan angin menjadi beku dalam kedinginan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;lalu pada tanah yang telah melepaskan kemarau&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;     pohon-pohon pun bersegera bangkit&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;     dan bunga-bunga kembali mengembangkan kelopak&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;     lambat dan perlahan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;     lambat dan perlahan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;    &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; seperti sayap kupu-kupu yang basah&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;     ketika itu, &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;     kecewa juga kita lepaskan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;     ke dalam hujan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Januari 1977&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;(Antologi Kepada Angin Juga)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;A. Latiff Mohidin&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;hujan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;di sini&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;       di kota&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;                : hujan :&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;             adalah bunyi&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;       tin-tin kosong&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;                   berguling&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;                             guling&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;                                        gu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;                                            ling&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;di atap genting&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;tidak berhenti&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;hinggakan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;pagi&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;(Antologi Wayang Pak Dalang)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Catatan:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Terima kasih penyair, lunak bahasa yang kauanyam, menghantar keindahan dan pengertian kehidupan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;    &lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-1779139133349086825?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/1779139133349086825/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/10/awan-menghantar-titisnya-saat-dinihari.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/1779139133349086825'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/1779139133349086825'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/10/awan-menghantar-titisnya-saat-dinihari.html' title='Catatan Hari Hujan'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-494578570029303963</id><published>2009-10-03T06:25:00.000-07:00</published><updated>2009-10-03T07:09:57.582-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sajak'/><title type='text'>Mimpi Benih Damai</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 51, 255);"&gt;(Buat Sana Shah di Lahore dan anak-anak Seed of Peace seluruh dunia)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada rasa menyingkap dukamu&lt;br /&gt;Saat merpati kehilangan putih warnanya&lt;br /&gt;Lukapun mengabar puisi derita&lt;br /&gt;Benua itu sarat sengketa&lt;br /&gt;nyawa manusia pertaruhan tanpa harga&lt;br /&gt;Tapi cinta tetap bertelaga di matamu, Sana&lt;br /&gt;Mengerlip membisiki mimpi&lt;br /&gt;Di dadamu tumbuh subur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saat kaujabat&lt;br /&gt;tangan para sahabat&lt;br /&gt;Penghuni kecil dunia&lt;br /&gt;Sesama mengakrabi kasih insani&lt;br /&gt;Tanpa ras, tiada kasta&lt;br /&gt;Meski kulit berbeza warna&lt;br /&gt;Cinta berkelopak sesama manusia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi mimpi cinta&lt;br /&gt;Lindap di matamu, Sana&lt;br /&gt;Keamanan dan kecintaan&lt;br /&gt;Hanyalah debu angan-angan&lt;br /&gt;Kerana dunia menyesah&lt;br /&gt;Gelombang nafasnya yang lelah&lt;br /&gt;Kemanusiaan luluh di hujung senjata&lt;br /&gt;Cinta menzarah dengan harga tak terjangkau&lt;br /&gt;Darah melakar kanvas sejarah&lt;br /&gt;Bangsamu diintai dendam tak sudah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangan tangisi cinta yang mendebu, Sana&lt;br /&gt;Teruskan karangi nyanyi benih damai&lt;br /&gt;Dengan anak-anak dari segenap bangsa&lt;br /&gt;Memang suara kecil tidak bisa mengubah dunia&lt;br /&gt;Tapi dendang cinta harus terus menyebar&lt;br /&gt;Melodinya ke serata benua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Rositah Hj Ibrahim&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(Prahara di Padang Karbala, 2003/Terbitan &lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;Fakulti Bahasa Moden dan Komunikasi, UPM dengan Kerjasama Pustaka Nusa Sdn Bhd)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sajak di atas terhasil setelah menatap sekeping foto dalam majalah Newsweek. Foto itu memaparkan profil seorang gadis yang sedang merenung masjid di kejauhan dari sebuah bangunan ( kelihatannya seperti balkoni sebuah bangunan).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rencana yang mengiringi gambar itu mengisahkan seorang gadis 14 tahun bernama Sana Shah, dari Lahore. Dia telah memenangi sebuah pertandingan karangan yang dikhususkan kepada kanak-kanak di negara-negara yang dilanda peperangan. Pertandingan itu dianjurkan oleh sebuah pertubuhan bukan kerajaan bernama &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Seed of Peace&lt;/span&gt; yang berpengkalan di Amerika. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Seed of Peace&lt;/span&gt; telah memilih dan mengumpulkan pemenang-pemenang pertandingan itu di sebuah daerah di Amerika dan menganjurkan aktiviti untuk anak-anak ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak berapa ingat tentang aktiviti yang dijalani oleh anak-anak ini. Tapi apa yang yang saya pasti adalah mereka berkumpul di suatu tempat, menjalani kehidupan sebagai kanak-kanak dan melupakan keperitan peperangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah melalui suatu tempoh masa, mereka pun pulang ke negara asal. Rencana ini menyoroti kehidupan harian gadis kecil itu di tempat asalnya. Dipaparkan juga foto Sana Shah bersama rakan-rakan sekolahnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya lalu membayangkan sebuah dunia yang bebas sengketa...&lt;br /&gt;Saya terbayangkan lukisan matahari tersenyum yang dibuat oleh anak-anak kita...&lt;br /&gt;Saya teringat pameran lukisan kanak-kanak dari sebuah negara yang sentiasa berdarah - darahnya menyimbah ke atas kanvas!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-494578570029303963?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/494578570029303963/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/10/mimpi-benih-damai.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/494578570029303963'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/494578570029303963'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/10/mimpi-benih-damai.html' title='Mimpi Benih Damai'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-3108090195120511335</id><published>2009-09-26T06:58:00.000-07:00</published><updated>2009-09-29T02:19:09.630-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='jotting down'/><title type='text'>Raya - Sebelum dan Selepas</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sr9vOsGR9FI/AAAAAAAAAIM/3_zjyKvoxNc/s1600-h/DSC09630.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sr9vOsGR9FI/AAAAAAAAAIM/3_zjyKvoxNc/s400/DSC09630.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5386145977504756818" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;I love baking, however these things make seasonal appearance on our working table (err... in our small-house-case, it is a working table cum dining table!). Those cute cookie cutter, rolling pint, hazelnut, walnut, almond  etc, etc.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I used to bake cake and cookies in my teenage days. I went through trial and error, since my mother never had her hand in baking. My nasty brother used to tease me with his famous script, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Pah tu, jadi seghupo dale gambar dok?,"&lt;/span&gt; reffering to my one and only coloured pages recipe book at that time. (The book was borrowed by some one and it never made it's way back to my kithen, opps... my mother's kitchen!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I beat butter and sugar with a balloon whisk. It took a real hard work to make it creamy. Most of the time, it was not not creamy enough and my cake turned out hard. This gave my nasty brother another chance to have a good laugh!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My late father then bought me a Phillip hand-free cake mixer. Much to my relief. But I did  wonder how on earth he got to know the appliance. I was very glad to have it. I was form three at that time (1979), and believe it or not, I'm still using the same cake mixer! It still work wonder  even though it has to be hand-held since the bowl and it's stand had already broken ten years ago.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I bake cakes quite often. But baking cookies is ussually done during the festive season. It is fun, especially if your kids gather arround you, trying to do whatever task you ask them to, then waiting by the oven till the cookies are done and smell the sweet-smell of the newly baked cookies. (Baking cookies all by your self could be a little bit bore...though!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The kids, especially Adib, shows interest in baking (and cooking as well). A few years back, she wanted to do the baking by herself. So I gave her the instruction and guidance of the steps should be taken. And since then I haven't been baking (cookise)... Now a proud mother's task is just to buy the ingredients... Adib does all the baking and my other girls would give their hands.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This year, however, I have to make some cookies (my little Najaa helps with the cookie cutter) because Adib is having her SPM trial exam. Nevertheless, Adib with Fathanah's help, come out with a few... their famous (among the cousins) choc chip is the one that couldn't be left out.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sr4h5D3HECI/AAAAAAAAAIE/mTEJGD2G0nU/s1600-h/Copy+of+DSC09643.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sr4h5D3HECI/AAAAAAAAAIE/mTEJGD2G0nU/s400/Copy+of+DSC09643.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5385779468554407970" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;The recipe books I collect over the years.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Thanks to Chef Wan and Betty Saw. Theirs are superb because you would not go wrong if you follow the recipes accurately. And my brother now smile a sheepish smile over the cakes I pack for his chidren whenever they come over for a visit. He is in food business now ... tuck-shop operator, caterer and a restaurateour.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 153);"&gt;After Raya Kat Kampung...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is  the time to browse the woman magazines and recipe books ... still. Now is the time to decide whether it will be mee rebus or mee kari, laksa utara or laksa Johor!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So when will be the makan festival over? Every weekend there are a few houses should be visited. And every house has it's main dish. Biskut raya? They will taste nicer after Syawal is over!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sr4fSRrgcLI/AAAAAAAAAH0/bVU77T8EeD8/s1600-h/DSC09637.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sr4fSRrgcLI/AAAAAAAAAH0/bVU77T8EeD8/s400/DSC09637.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5385776603225682098" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;One weekend, I decided to try my hand at Mee Sup. Emm... boleh la... And only after the guests had their meal, then I realised that I forgot to serve the fried shallots, bird-eye chillies and other garnishings!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-3108090195120511335?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/3108090195120511335/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/raya-sebelum-dan-selepas.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3108090195120511335'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3108090195120511335'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/raya-sebelum-dan-selepas.html' title='Raya - Sebelum dan Selepas'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sr9vOsGR9FI/AAAAAAAAAIM/3_zjyKvoxNc/s72-c/DSC09630.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-3945890693576219728</id><published>2009-09-16T07:14:00.000-07:00</published><updated>2009-09-25T00:07:40.743-07:00</updated><title type='text'>Serupa Tapi Tak Sama</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SruJZWVvKxI/AAAAAAAAAHs/hV7KMjdDZaE/s1600-h/IMG_0003.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 262px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SruJZWVvKxI/AAAAAAAAAHs/hV7KMjdDZaE/s400/IMG_0003.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5385048848038046482" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Buku di atas adalah antara buku yang menjadi rujukan pelajar kesusateraan. Saya temui buku yang sama tetapi terbitan yang jauh lebih awal (di bawah) dalam koleksi suami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SruHrVMTEdI/AAAAAAAAAHk/0wqnMgpWGwo/s1600-h/IMG_0002.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 328px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SruHrVMTEdI/AAAAAAAAAHk/0wqnMgpWGwo/s400/IMG_0002.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5385046957944410578" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Semasa mengemas barang-barang milik peribadi sebelum meninggalkan asrama Seroja, saya terjumpa buku di bawah. Puas saya tanyakan teman-teman sebilik, tetapi tiada yang mengaku sebagai pemilik. Saya tanyakan jika ada sesiapa yang hendak menyimpannya, semua menggeleng. Daripada ditinggalkan begitu saja, lebih baik saya simpan, bukan begitu?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SrtTP2qWrtI/AAAAAAAAAHM/Op2aQow77XE/s1600-h/IMG_0006.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 294px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SrtTP2qWrtI/AAAAAAAAAHM/Op2aQow77XE/s400/IMG_0006.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5384989311287865042" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Buku di bawah sudah saya mesrai sejak saya belum pandai membaca! Topiknya lebih kurang sama dengan buku di atas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setiap kali balik ke rumah nenek, saya menemukan buku ini. Bila nenek ikut berpindah dan tinggal bersama kami, buku ini ikut sekali berpindah rumah. Bila saya pula berpindah kerana berkahwin, saya membawa buku ini bersama-sama. Buku ini diterbitkan pada tahun 1960; usianya lebih tua daripada saya! Pada bahagian-bahagian muka surat yang separa kosong terdapat lakaran saya sewaktu kecil. Sebab itulah buku ini menjadi bagai suatu nostalgia buat saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lihat, alangkah berbeza mutu dan kaedah percetakannya! Sengaja saya tunjukkan kulit belakangnya sekali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SrtSI8sT7mI/AAAAAAAAAHE/4AoLio4JRZA/s1600-h/IMG_0005.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 295px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SrtSI8sT7mI/AAAAAAAAAHE/4AoLio4JRZA/s400/IMG_0005.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5384988093135973986" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Buku berikut tidak ada apa-apa persamaan dengan mana-mana buku yang saya tampilkan dalam posting ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu mula-mula mengajar pada tahun 1990, saya bertugas di SMK Puteri Wilayah, di Kampung Baru. Saya mengajar sesi petang. Dalam perjalanan ke sekolah saya melalui Pustaka Antara. Sering saya keluar awal dari rumah dan menghabiskan masa di situ. Buku di bawah saya temui di kedai buku tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selain itu ada dua buah buku cerita kanak-kanak terbitan lama yang saya beli kerana ilustrasinya sangat cantik. Sayangnya buku itu akhirnya terkoyak di tangan anak-anak yang masih kecil ketika itu, dan helai-helaiannya hilang semasa berpindah rumah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SrD0IrkeLBI/AAAAAAAAAG8/xoFbWyjgqs8/s1600-h/IMG_0008.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 294px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SrD0IrkeLBI/AAAAAAAAAG8/xoFbWyjgqs8/s400/IMG_0008.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5382069984679570450" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Buku di atas juga mengingatkan saya pada sebuah buku berjudul The Malay Sketches (Terlupa pulak nama penjajah yang menulis buku ini. Ada sesiapa teringat nama penulisnya? Tolong beritahu, ya!). Walaupun membacanya membuat hati menjadi sakit, sayang pada buku itu tetap ada. Buku itu saya peroleh sewaktu guru pusat sumber sekolah hendak menghapus-kira buku-buku lama. Saya dengan segera menyambarnya, di samping beberapa buku lain. Sayang sekali buku ini telah tiada dalam simpanan. Mungkin tercicir semasa berpindah rumah, atau mungkin juga semasa bertukar sekolah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-3945890693576219728?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/3945890693576219728/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/serupa-tapi-tak-sama.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3945890693576219728'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3945890693576219728'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/serupa-tapi-tak-sama.html' title='Serupa Tapi Tak Sama'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SruJZWVvKxI/AAAAAAAAAHs/hV7KMjdDZaE/s72-c/IMG_0003.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-7883842208792228465</id><published>2009-09-13T00:39:00.000-07:00</published><updated>2009-09-13T00:52:15.646-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SqyieXdgOqI/AAAAAAAAAG0/MF9QeCvA6DA/s1600-h/blue+roses.jpeg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 101px; height: 121px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SqyieXdgOqI/AAAAAAAAAG0/MF9QeCvA6DA/s400/blue+roses.jpeg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5380854297378437794" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Bunga di Atas Meja&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memang kuharapkan ia terus mekar&lt;br /&gt;Tika kudup yang lain mulai terbuka&lt;br /&gt;Tapi angin menyapa&lt;br /&gt;Dan warnamu yang semakin tua&lt;br /&gt;Meninggalkan debu jingga&lt;br /&gt;Pada pasu dan buku-buku&lt;br /&gt;Di atas meja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memang kuharapkan ia terus mekar&lt;br /&gt;Tika kudup kecil mulai mengundang rama-rama&lt;br /&gt;Yang hinggap seketika dengan sayap tergigil&lt;br /&gt;Tapi kelopakmu yang mala&lt;br /&gt;Meninggalkan sayu di ruang kamar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memang kita sebenarnya bisa menduga&lt;br /&gt;Seri itu akan berakhir jua&lt;br /&gt;Namun tiap kali kuganti pasu&lt;br /&gt;Dengan kuntuman yang baru&lt;br /&gt;Sering kuharap ia&lt;br /&gt;Menyulam ke dalam mimpi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memang kita sering terlupa&lt;br /&gt;Keindahan yang ada&lt;br /&gt;Meski sementara&lt;br /&gt;Bisa jua melontar celaru dan buru-buru&lt;br /&gt;Hidup sentiasa mahal dengan waktu&lt;br /&gt;Untuk seketika tidak bisa teralpa&lt;br /&gt;Namun sesekali gapailah&lt;br /&gt;Secebis keindahan dengan bahasa kalbu&lt;br /&gt;Untuk lebih mengerti cinta&lt;br /&gt;Untuk lebih memaknakan&lt;br /&gt;Tujuan hidup kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Rositah Hj Ibrahim&lt;br /&gt;Jelita Julai 2007&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sqyh76L4NfI/AAAAAAAAAGs/vbHVV8q6OaA/s1600-h/blue+roses.jpeg"&gt; &lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-7883842208792228465?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/7883842208792228465/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/bunga-di-atas-meja-memang-kuharapkan-ia.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7883842208792228465'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7883842208792228465'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/bunga-di-atas-meja-memang-kuharapkan-ia.html' title=''/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SqyieXdgOqI/AAAAAAAAAG0/MF9QeCvA6DA/s72-c/blue+roses.jpeg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-3877369634630340393</id><published>2009-09-11T21:49:00.000-07:00</published><updated>2009-09-11T23:12:08.641-07:00</updated><title type='text'>Cerita Siput</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SqspaFmln2I/AAAAAAAAAGk/4TU4knh4Xss/s1600-h/DSC09206.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SqspaFmln2I/AAAAAAAAAGk/4TU4knh4Xss/s400/DSC09206.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5380439707981553506" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Ini bukan cerita siput yang menipu dalam perlumbaan lari. Ini cerita kreativiti orang Melayu dulu-dulu dalam menghasilkan bentuk makanan yang menarik. Tengoklah acuan kuih siput - sekeping papan bergerigi untuk memberi jalinan permukaan pada gentelan adunan gandum, mentega, gula, dan bahan-bahan sampingan lain untuk memberi rasa kepada kudapan yang tidak mengandungi sebarang bentuk perisa tiruan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Siput mempunyai rupa permukaan yang menarik. Cengkerangnya bercorak pusar diterjemahkan sebagai motif ragam hias dalam seni rupa Melayu. Dalam anyaman kita temui corak buntut siput. Dalam batik juga terdapat corak bergarisan organik dinamakan dengan makhluk ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pernah dengar buntut siput pada hujung jari?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Konon-kononnya barang sesiapa yang mempunya urat jari buntut siput, orang itu pandai memasak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi jenis siput babi yang ada di laman rumah kita dimusuhi kerana merosakkan tanaman!&lt;br /&gt;Manakala bagi penggemar siput sedut, jika dibuat masak lemak nikmatnya jadi igauan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kueh siput mungkin tidak disifatkan sebagai makanan yang exotic. Tapi jika beramai-ramai menonton TV dengan sebalang kuih siput, saya pasti sangat melekakan. Sedar- sedar balang telah licin-licau!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya membeli tiga acuan kuih siput. Tapi akhirnya tinggal satu sahaja. Dua lagi dipinjam suami - dia hendak mengajar anak-anak kecil tajuk jalinan dalam satu sesi&lt;span style="font-style: italic;"&gt; children's art&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;class&lt;/span&gt;nya. Tapi dia terlupa hendak mengembalikannya ke dapur dan saya pun tidak menuntut kerana belum hendak menggunakannya. Akhirnya tak tahu terselit di mana ...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sayapun menyusuri kedai untuk membeli ganti. Tapi yang saya temui acuan plastik. Tidak jadi dibeli. Hilang originaliti! Sewaktu balik ke Kelantan, saya memasuki pasar Machang dengan harapan ada acuan siput kayu, tapi yang saya temui plastik juga. (Aduh, sudah kurangkah kayu di Malaysia akibat pembangunan?) Tiada pilihan, sayapun belilah juga. Tapi akhirnya saya temui acuan diperbuat daripada kayu di Pekan Rabu Alor Setar. Alhamdulillah, masih cukup kayu-kayan di negara kita...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebenarnya ada beberapa lagi barang kecil-kecil di dapur yang jadi 'mangsa' &lt;span style="font-style: italic;"&gt;children art&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;class&lt;/span&gt; suami...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu anak mencari-cari sejenis acuan tekan untuk membentuk biskut, saya terdengar suami bertanyakan anak, "Bagaimana rupanya?" Setelah diterangkan oleh anak dia pun menjawab, "Oo yang tu abah tak ambik. Acuan lompang ada la abah ambik untuk buat sculpture!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hahh??&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sepanjang bulan puasa ini sudah dua kali kami membuat kuih siput. Kononnya untuk juadah raya, tapi tak sempat... belumpun seminggu, kuih itu tinggal serdaknya sahaja. Tak apa, boleh buat lagi! Kuih siput, yang tentunya mengambil ide dari corak makhluk kecil itu senang sahaja dibuat dan seronok pula kalau dibuat beramai-ramai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Alam terkembang menjadi guru&lt;br /&gt;Ilham orang dahulu kala&lt;br /&gt;Juadah terhidang merai tetamu&lt;br /&gt;Moga teguh persahabatan kita.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-3877369634630340393?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/3877369634630340393/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/cerita-siput.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3877369634630340393'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3877369634630340393'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/cerita-siput.html' title='Cerita Siput'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SqspaFmln2I/AAAAAAAAAGk/4TU4knh4Xss/s72-c/DSC09206.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-7774983126785411251</id><published>2009-09-10T03:41:00.000-07:00</published><updated>2009-09-10T03:52:19.865-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sajak'/><title type='text'>Usia</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Usia&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jari-jari meraba angka muka kalendar&lt;br /&gt;Kutahu, aku telah tewas pada waktu&lt;br /&gt;Ia berlalu terlalu cepat, tak sempat kuburu&lt;br /&gt;Sekian banyak tersesia&lt;br /&gt;Kerana banyak menunggu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ranting-ranting renggeh menjulang angkasa&lt;br /&gt;Musim menyihir hijau daun ke coklat tua&lt;br /&gt;Berebutan membajai tanah&lt;br /&gt;Angin mengabar berita&lt;br /&gt;Alam menginjaki usia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Rositah Hj Ibrahim&lt;br /&gt;Puncak Alam&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-7774983126785411251?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/7774983126785411251/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/usia.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7774983126785411251'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7774983126785411251'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/usia.html' title='Usia'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4146941559598112083</id><published>2009-09-09T08:32:00.000-07:00</published><updated>2009-09-09T08:40:58.719-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Catatan Peristiwa'/><title type='text'>Al Fatihah</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SqfLoGzzzHI/AAAAAAAAAGc/arDYsApEM1Q/s1600-h/IMG_0009.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 221px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SqfLoGzzzHI/AAAAAAAAAGc/arDYsApEM1Q/s400/IMG_0009.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5379492169800469618" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Bekas MB Kelantan Tan Sri Mohd Yaacob, 85, meninggal dunia di Pusat Perubatan Pantai, semalam, setelah menderitasakit barah paru-paru selama setahun.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4146941559598112083?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4146941559598112083/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/al-fatihah.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4146941559598112083'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4146941559598112083'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/al-fatihah.html' title='Al Fatihah'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SqfLoGzzzHI/AAAAAAAAAGc/arDYsApEM1Q/s72-c/IMG_0009.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-2183745392292998485</id><published>2009-09-05T04:57:00.001-07:00</published><updated>2009-09-05T14:56:28.702-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='catatan'/><title type='text'>TV Lagi...</title><content type='html'>I managed to make my hubby watched hindi movie along with me! Ha ha!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sounds romantic? If you have the typical Hindi movies in your mind, then, yes it is!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am not a fan of Hindi movies. Hindi movies always make me fall asleep. But I admit that I did watch a few 'hot' movies - Kabhi Kushi..., Duplicate, and Bobby (that was YEARS ago!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But the movie which I want to talk about is not like any typical Hindi movie at all. There is no song, thus no dance! No changing of beautiful clothes, and the casts look very much like the ordinary people you meet in the streets. If you expect the dolled-up heroines and sooo-good-looking heroes, then you should forget about this movie.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is about BLACK. I watched this movie some time ago. Even though not from the beginninng of the film, I was so touched by it. TV 3 aired the film again this evening, and i relate to my husband how beautiful the film is. And together we enjoyed the movie.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am not the right person to talk about films, movies, because I always fail to pay a hundred percent of attention. Once in a while I have to get up to do the laundry and etc, etc. But i do enjoy good movies.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;BLACK might not potray an ordinary Indian society. The westernised Indians, yes. And to me the important thing is, it's the value of humanities, relation-ship, love.... life, matter most. And they are conveyed artisticaly.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The narration is not straight-forward. The philosophy of life is uttered now and then.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If you are a kind of of soft-hearted, be prepared to wipe the corner of your eyes... It is not the tears of the casts that make you want to cry, but the expression, dialogues, make your heart sink... Even the joy send water to your eyes.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And the cinematography is splendid. The inter-play of light and shadow contributes a kind of visual dialogue.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For movie-goers, or fan of serious movies, BLACK is not new, because this film actually was produced  a few years ago.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I jot down a few beautiful lines from its subtitles:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;'Hidup bukan kegelapan, tapi penuh cahaya.'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Hidup bagai ais krim, nikmatinya sebelum ia mencair.'&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Labah-labah berjaya membuat sarangnya, kura-kura berjaya merentasi gurun.'&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Amitabh Bachan, no doubt is a good actor. Rani Mukherji -  plays her role well.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The film is directed by Sanjay Leela,  who is the screen play writer as well. And there are a few other writers involve for it's english dialogues.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-2183745392292998485?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/2183745392292998485/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/tv-lagi.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/2183745392292998485'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/2183745392292998485'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/tv-lagi.html' title='TV Lagi...'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-8438520715708148103</id><published>2009-09-02T05:49:00.000-07:00</published><updated>2009-09-02T06:35:32.442-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='catatan'/><title type='text'>TV Kita</title><content type='html'>Semalam, sesudah berbuka, saya berehat-rehat sementara menunggu giliran bilik air (macam cerita P Ramlee pulak!), saya 'tertonton' sebuah rancangan TV (tidak pasti dan tidak ambil tahupun saluran mana). Rancangan itu adalah rancangan komedi dan pasti saja bertujuan untuk membuat anda ketawa. Malangnya saya menjadi sakit hati! Saya menekan butang info, lalu tahulah saya bahawa rancangan itu diterbitkan oleh seorang celebrity yang mempunyai ijazah dari sebuah IPT terkemuka. Memanglah sudah diketahui umum bahawa lebih kurang demikianlah hasil kerja watak ini. Saya jadi tertanya-tanya sendiri, bila 'tokoh' ini hendak menjadi lebih cerdik? Sekurang-kurangnya jagalah martabat ijazah yang dimilikinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Stesen TV diterajui oleh orang-orang berpendidikan, tetapi anehnya rancangan yang dipilih untuk disajikan kepada penonton, banyak yang tidak mempunyai pengisian apa-apa. Jenaka murahan seperti yang dihasilkan oleh 'tokoh' ini yang dibeli untuk disiarkan buat hiburan penonton.... Penonton bukan bodoh! Baiklah tonton rancangan Tom And Jerry Show!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tutup TV!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bercakap tentang rancangan TV, saya lebih rela menonton ulang tayang filem P Ramlee. Dan saya tahu saya tidak keseorangan dalam hal ini. Saya ternanti-nanti untuk mendengar alunan Tunggu Sekejap dalam Sarjan Hasan. Getaran Jiwa, Jeritan Batinku dan banyak lagi yang tidak puas didengar.  Berapa kali sudah menonton Kasim Selamat (opp Ibu Mertuaku), sepatutnya sudah tidak terasa lagi keharuannya. Tapi saya tetap sebak apabila mendengar suara Mami yang penuh keibuan itu menyapa Kasim yang tertidur di halaman rumahnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Usia bidang penyiaran negara kita semakin tua, tetapi tidak semestinya semakin tua semakin matang....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak nafikan ada rancangan TV yang baik, tetapi yang sampah lebih banyak.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-8438520715708148103?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/8438520715708148103/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/tv-kita.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8438520715708148103'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8438520715708148103'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/09/tv-kita.html' title='TV Kita'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-423561326218909284</id><published>2009-08-27T06:11:00.000-07:00</published><updated>2009-08-27T07:14:30.939-07:00</updated><title type='text'>Nasi Kerabu, sajian negeri Kelantan</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SpaK0IfRvBI/AAAAAAAAAGU/3JsQSbascs4/s1600-h/DSC09110.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SpaK0IfRvBI/AAAAAAAAAGU/3JsQSbascs4/s400/DSC09110.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374635833549765650" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;                                                    Nasi kerabu buat berbuka&lt;br /&gt;                                                    juadah diramu cara tradisi&lt;br /&gt;                                                       Sesama dikongsi saudara tetangga&lt;br /&gt;                                                       Limpah rezekimu mohon diberkati&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SpaIofujWuI/AAAAAAAAAGM/Tu6ALRIA6BE/s1600-h/DSC09113.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SpaIofujWuI/AAAAAAAAAGM/Tu6ALRIA6BE/s400/DSC09113.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374633434606164706" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Tidak lengkap hidangan nasi kerabu andai ulamnya tidak diramu bersama pucuk serai kayu ini. Rasanya sedikit kelat, tapi kelat yang sedap. Apa lagi jika teradun bersama bunga kantan, kacang panjang dan timun, dan saya suka kalau ada sekali daun salad Cameron. Di Selangor, hirisan daun kubis pun turut dicampur beserta taugeh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pokok serai kayu ini ada sejarahnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa tinggal di Gombak, seorang kawan membawa anak pokok yang kecil. Saya membawanya balik dan menanamnya. Subur tumbuhnya walaupun saya memiliki &lt;span style="font-style: italic;"&gt;yellow fingers(!), &lt;/span&gt;iaitu lawan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;green fingers!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Bila berpindah ke Puncak Alam&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;, &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;pokok itu dibawa bersama tapi hayatnya tidak lama. Saya lalu meminta emak saudara bawakan anak pokok ini. Mak Su bawa dua, yang kekal hayatnya satu.&lt;span style="font-style: italic;"&gt; &lt;/span&gt;Yang satu inipun saya dapati telah diserang kulat.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Di Kelantan, pokok ini tidak ditanam orang. Tumbuhnya subur saja antara semak-samun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nasi Kerabu, nasinya ada tiga warna. Warna kuningnya daripada kunyit, dicampur dengan daun limau purut. Yang berwarna biru diperoleh dari bunga telang. Pokok ini pun ada di rumah saya. Senang saja tumbuhnya. Dan ada yang berwarna asalnya, iaitu putih. Saya lebih suka yang putih. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lauk nasi kerabu ada pelbagai. Agaknya yang paling sinonim dengan budaya Kelantan adalah solok lada dan ikan goreng celup tepung. Lain-lain lauk - daging bakar, ayam goreng, telur asin, keropok... Pada saya cukup ikan goreng celup tepung, telur asin dan keropok.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi tidaklah nasi kerabu namanya kalau tidak ada sambal tumisnya beserta kelapa parut bergaul isi ikan, bawang, serai dan lada hitam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-423561326218909284?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/423561326218909284/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/nasi-kerabu-sajian-negeri-kelantan.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/423561326218909284'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/423561326218909284'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/nasi-kerabu-sajian-negeri-kelantan.html' title='Nasi Kerabu, sajian negeri Kelantan'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SpaK0IfRvBI/AAAAAAAAAGU/3JsQSbascs4/s72-c/DSC09110.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6376977323499215199</id><published>2009-08-25T02:02:00.000-07:00</published><updated>2009-08-25T02:37:01.386-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sajak'/><title type='text'>membaca Sajak Zurinah</title><content type='html'>Zurinah Hasan, penyair yang ku kenali lewat puisi-puisinya yang tersiar dalam Dewan Sastera. Waktu itu aku dalam tingkatan satu, dan baru berjinak-jinak membaca Dewan Sastera.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dewan Sastera senang ditemui di pekan kecilku dalam tahun-tahun 70an. Kedai Buku Melati, kedai buku yang paling maju kukira di pekan kecilku waktu itu, sentiasa ada terbitan majalah dan buku terbaru. Manakala jika hendak cari Dewan Sastera keluaran yang lepas-lepas, aku akan menyusuri kedai buku kecil, Pustaka Buku Marhan (di situ kutemui Sayang Ustazah Sayang, Salmi Manja). Dan kerap juga aku membelek-belek majalah di Pustaka Setia Raya. Di situ aku terjumpa sajak-sajak Lim Swee Tin. Tidak sangka pula, penyairnya bertugas di sekolahku selepas dua tahun aku hanya mengenali namanya lewat sajak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari perpustakaan sekolah ku temui 'Sesayup Jalan'. Dalam tekun menghayati Sesayup Jalan, aku mengakrabi juga Dalam Pelarian Zaihasra dan Nyanyian Malam Siti Zainon. Selain mendekati puisi karya penulis wanita lain seperti Habsah Hasan dan Siti Zaleha Hashim.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Membaca sajak Zurinah kita akan mendapat kesan bahawa permainan katanya tidak sekadar menyedapkan bunyi agar kedengaran enak bila dibaca; tapi membawa erti dan pemikiran. Pemilihan kata yang sederhana, namun membawa pemikiran yang bermakna.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Biarlah Gunung Ledang berdiri mengingatkan&lt;br /&gt;ada bunga yang tidak dapat digubah&lt;br /&gt;sesedap titah.&lt;br /&gt;Seorang perempuan pun ada kalanya&lt;br /&gt;berhak memiliki kebebasan&lt;br /&gt;seorang sultan pun ada kalanya&lt;br /&gt;harus tunduk kepada kesalahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Zurinah Hasan ;'Pesanan Puteri gunung Ledang kepada Sultan Mahmud')&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A&lt;/span&gt;ku titipkan di sini sebuah coretan kecil yang aku tuliskan setelah mengulang baca beberapa antologi beliau yang ada dalam koleksiku.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;SAJAK-SAJAK ZURINAH&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Semakin dibaca&lt;br /&gt;semakin tertikam sukma&lt;br /&gt;lunak bahasa tidak dibumbui bunga-bunganya&lt;br /&gt;tapi jalur pemikiran&lt;br /&gt;dan renungan&lt;br /&gt;menebar ke luas kehidupan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Rositah Ibrahim&lt;br /&gt;30.03.06&lt;br /&gt;Puncak Alam&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6376977323499215199?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6376977323499215199/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/membaca-sajak-zurinah.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6376977323499215199'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6376977323499215199'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/membaca-sajak-zurinah.html' title='membaca Sajak Zurinah'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-7638748336127067947</id><published>2009-08-23T20:58:00.000-07:00</published><updated>2009-08-24T03:59:16.593-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='jotting down'/><title type='text'>Buku Oh Buku</title><content type='html'>Hari ke tiga puasa. Tahun ini aku hanya membalas dua 'sms puasa' (ucapan selamat menyambut Ramadhan), dan mengirim ucapan via sms kepada seorang teman, dengan tujuan lebih untuk bertanya kabar tentang sakitnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ke tiga puasa dan hari pertama cuti sekolah (tolaklah Sabtu dan Ahad - itu cuti hujung minggu!). Aku merenung habuk pada buku-buku di atas rak sewaktu kucari buku yang diperlukan oleh anakku. Sudah tiba waktu untuk mengemas dan menyusun kembali. Sudah ada buku-buku yang berpindah tempat (berpindah ke rak buku kecil di tingkat bawah, atau tergeletak di atas meja kopi di ruang tamu). Buku yang dikehendaki anak jenuh kucari, akhirnya terjumpa terselit antara koleksi novel. Buku biografi Tun Abdul Razak itu sepatutnya berada di bahagian lain. Bagaimana boleh tersesat ke bahagian novel. Pasti sudah, waktu untuk kembali menyusun dan membersihkan habuk!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam Dewan Sastera Disember 2006, ada tulisan Baha Zain berjudul 'Buku oh Buku! Aku cinta kamu, beri aku ilmu'. Katanya setiap kali berkemas kerana pindah rumah, bukulah satu-satunya yang tidak dibuang (&lt;span style="font-style: italic;"&gt;selain isteri(!) kerana isteri bukan barang, dan sangat diperlukan&lt;/span&gt;). Menariknya pengalaman berpindah rumah dengan buku yang banyak ini mungkin sedikit sebanyak punya persamaan dengan kami sekeluarga. Cuma pasti sekali buku-buku kami tentu saja tidak sebanyak buku beliau- barangkali sekitar 1/10 sahaja daripada jumlah buku yang beliau miliki. Dan koleksi kami itu terasa banyak kerana kami tidak miliki barang-barang berharga yang lain (kecuali lukisan). Itupun koleksi kecil kami sudah cukup mengagumkan beberapa tetamu (yang bukan terdiri daripada teman-teman sepengajian dulu).Belum lagi melihat jumlah yang ada di tingkat atas, atau yang terpaksa kusorong ke bawah katil kerana tidak cukup ruang!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini setelah mempunyai rumah sendiri, dapatlah kubuat ruang yang khusus untuk buku, walaupun tempatnya terpaksa berkongsi dengan perabot asas di bilik utama. Tiada lagi yang terpaksa kusorong ke bawah katil.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku percaya golongan penulis adalah golongan yang memiliki paling banyak buku. Aku bukan penulis, tapi kesenangan terhadap bahan bacaan ini sangat mengasyikkan. Setiap kali mengemas buku-buku di atas rak, sama ada di bilik atau di ruang tamu, kerja yang sepatutnya boleh disiapkan dalam tempoh 1 jam itu berlarut menjadi hampir setengah hari! Kenapa? Kerana setiap kali mengemas, setiap kali itulah aku aku membelek-belek dan mengulang-baca beberapa bahagian muka surat, seolah-olah buku itu baru sahaja dimiliki.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Harus diakui juga ada novel yang tidak habis dibaca kerana tidak suka, atau dibaca langkau-langkau untuk mengetahui penghujungnya saja. Dan ada yang dibaca berulang kali kerana sukakan ayat-ayatnya yang terjalin. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;The Soul Mountain  &lt;/span&gt;karya Gao Xinjian, kuulang-ulang beberapa muka surat yang sama kerana ayat dan gambaran suasananya sangat indah - akhirnya novel yang tebal itu tidak dapat dihabiskan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu membaca buku itu pada waktu senggang di sekolah, seorang guru matematik berbangsa cina menegurku, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Wa! You read that book aa! Very difficult you know! My fr&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;i&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;end read in chinese also don't understand!"  &lt;/span&gt;Kami pernah juga berbual-bual tentang beberapa judul buku, dan aku mendapat kesan dia membaca juga karya sastera. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"But my wife don't read la!"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada novel yang kubaca kerana jalinan ceritanya. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Waiting &lt;/span&gt;karya Ha Jin, awalnya terasa sangat konvensional (terlalu konvensional kadang-kadang agak membosankan), tapi kugagahi kerana teringat Pak Samad mengatakan, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"That book is very good!"&lt;/span&gt; Dalam satu pertemuan dengan beliau aku nyatakan bahawa aku 'tidak berani' membeli Waiting walaupun setiap kali ternampak buku itu di MPH, aku rasa tergoda untuk memilikinya. Aku jadi tidak berani kerana mengenangkan The Soul Mountain yang tidak habis kubaca. Rupa-rupanya Waiting mempunyai daya tarikan yang mendesak kita untuk menghabiskannya, dan mengulangi bacaan juga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;The God of Small Things&lt;/span&gt; dan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Angela's Ashes&lt;/span&gt; adalah antara novel yang kerap kuulang. Novel melayu? Novel melayu tentulah yang paling banyak kuulang-baca! Aku bermula dengan novel-novel berbahasa Melayu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seorang guru matematik semasa darjah enam (dia pernah mengajar kami Ilmu Alam semasa kami darjah empat), Cikgu Awang Mohamad namanya; adalah individu yang banyak mempengaruhi kami untuk membaca novel. Dia selalu menyebutkan judul-judul novel, antara yang kuingat adalah Ranjau sepanjang Jalan, Srengenge, Tenggelamnya Kapal Ven der Wick, Di bawah Lindungan Kaabah; dan menceritakan keseronokan membaca buku-buku yang disebutkannya itu. Kami lalu berlumba-lumba mencari buku-buku yang disebutkannya dan sering bertukar-tukar buku sesama teman.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di rumah seorang teman pula, kebetulan bapanya pernah mengajarku semasa aku darjah satu, aku temui Angin Timur Laut, Sandera, Juara dan beberapa novel lagi; yang kemudiannya ku ketahui sebagai karya-karya penting dalam sejarah sastera. Waktu itu budak-budak lagi! manalah aku tahu kesemua itu merupakan karya penting!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu zaman kanak-kanak juga, aku sering menghabiskan cuti persekolahanku di rumah ayah di Dabong atau Gua Musang. Ayah selalu ditugaskan ke kawasan 'ulu'. Kami adik beradik tidak ikut berpindah mengikut ayah bertugas kerana ayah tidak mahu mengganggu persekolahan kami. Lagi pula kawasan-kawasan itu masih mundur, jauh dari kemudahan asas. Tapi sebagai pekerja kerajaan, rumah ayah lengkap berpili dan ada kuasa elektrik dari generator.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tempat-tempat itu pada waktu itu hanya mempunyai jalan keretapi saja sebagai bentuk perhubungan(murid-murid sekolah di kawasan itu, nak ke sekolah terdekat pun terpaksa menaiki keretapi!). Tiada kemudahan elektrik, jadi tiada TV. Maka buku cerita menjadi syaratku kepada ayah sekiranya ayah mahu aku dan adikku mengikutinya semasa cuti sekolah panjang. Masih kuingat sebuah antologi drama yang kubeli di stesen keretapi Kuala Krai, 'Memburu Bulan Sabit'. Sewaktu membaca buku itu sementara menanti keretapi bergerak, seorang kenalan ayah berbangsa cina tertarik pada buku itu dan memintanya dariku. Dia membelek-belek buku itu. Ada nama watak 'Malisa', lalu dia bertanya dengan pelat cina, "Apa itu Malisa? Malaysia ka?" Ayah menjawab dengan pelat cina juga, "Bukan, itu perempuan punya nama!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalaulah aku memiliki buku-buku yang pernah kubaca/ pinjam semasa zaman kanak-kanak dulu..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kadang-kadang kerja mengulang-baca semasa mengemas ini terlalu mengasyikkan sehingga matlamat mengemas itu sendiri tidak tercapai!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan alangkah bahagianya melihat buku-buku tersusun cantik! Kebahagiaannya berlarutan. Kadang-kadang tercegat di hadapan susunan buku beberapa ketika sambil membayangkan aku memiliki rumah yang lebih besar dan koleksi yang lebih banyak!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada sebilangan kecil buku yang lesap kerana berpindah tangan - menjadi koleksi anak-anak! Itu tidak mengapa. Yang dipinjam oleh kawan-kawan 'kirim salam' sajalah. Tidak akan kembali lagi lah jawabnya. Oh! tak juga! Kawan yang meminjam Wi dan William tulisan Azizi telah memulangkan buku tersebut. Tapi buku Glenn Dorman, Bagaimana Meningkatkan Kecerdasan Anak Anda (buku terjemahan yang dilelong dengan harga RM10 saja), rasanya tidak ternampak bayang untuk kembali ke rak bukuku. Telah masuk TUJUH tahun kawanku meminjam (MEMINJAM?) buku itu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada buku yang sama kubeli dua kali. Antara yang kuingat, Salina, Hujan Pagi, Saga - terpaksa kubeli lagi untuk menggantikan buku-buku yang 'dipinjam-ambil' oleh teman-teman. Ada waktunya, jika dalam kemampuan  pada waktu-waktu tertentu, kubeli buku yang pernah kumiliki atau baca semasa zaman anak-anak atau semasa bersekolah menengah. Misalnya antologi cepen 'Benda Ajaib di Bilik Tertutup' yang pernah kumiliki semasa aku dalam darjah tiga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jualan murah buku-buku DBP di Dawama mengasyikkan dan menyeronokkan kami sekeluarga. Bayangkan ada buku berharga RM1.00! Seronoknya memborong!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi terdetik juga sedikit kecewa di sudut hati, melihat buku yang terpaksa dilelong dengan harga yang sebegitu rendah. Terasa tidak padan jika dibuat perbandingan antara isinya dengan harganya, lebih-lebih lagilah dengan nama penulisnya, walaupun setahuku royalti kepada penulisnya tidak ada '&lt;span style="font-style: italic;"&gt;discount' &lt;/span&gt; seperti harga bukunya dijual. Tetapi DBP perlu menghabiskan stoknya (ya la, buku-buku DBP susah ditemui dalam pasaran, jadi cukup tahun kena lah lelong!), dan aku pengguna perlu mengira setiap sen yang kubelanja. Tolak tepilah harga itu! Boronglah banyak-banyak!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku kagum pada orang yang banyak membaca. Stamina orang seperti ini sungguh luar biasa sebenarnya. Stamina orang yang banyak membaca ini sebenarnya lebih banyak daripada stamina orang yang mendaki gunung! Bagaimana hendak kuperoleh stamina seperti ini?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dua tiga hari sebelum puasa, aku menerima kiriman hadiah yang akan kusimpan sampai bila-bila! Seorang teman telah menitipkan dua buah antologi puisi. Terima kasih, Aris!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan hasrat hendak mengemas rak buku hari ini masih tidak tercapai!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-7638748336127067947?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/7638748336127067947/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/buku-oh-buku.html#comment-form' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7638748336127067947'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7638748336127067947'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/buku-oh-buku.html' title='Buku Oh Buku'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6766144562554631436</id><published>2009-08-20T08:14:00.000-07:00</published><updated>2009-08-20T08:58:10.155-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cheese cake'/><title type='text'>Mmmm..... yummy......</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/So1r5lPUMqI/AAAAAAAAAF4/uVR6fYOnfnk/s1600-h/kek+keju.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 343px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/So1r5lPUMqI/AAAAAAAAAF4/uVR6fYOnfnk/s400/kek+keju.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5372068567515935394" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Anybody favour cheese cake? I LOVE cheese cake! And I would like to share with you the recipe, which is taken from Jelita July 2004. It was featured in&lt;span style="font-style: italic;"&gt; Langkah Demi Langkah&lt;/span&gt; column, by chef Anuar  .&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This is normally called as Boston Cheese Cake. I've tried it for several times and it never fail to please the cheese cake lovers - my hubby, kids and friends. And I love to experiment too. Some times I replace the whip cream with fruit-flavoured yoghurt. I prefer to use fresh lemon juice instead of lemon paste. And I always reduce the amount of sugar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Try it! If you are not into baking, then let me know. I will be please to bake it for you...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/So1qHR8uCYI/AAAAAAAAAFg/nSt_wPN7yiQ/s1600-h/cheese+cake.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 312px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/So1qHR8uCYI/AAAAAAAAAFg/nSt_wPN7yiQ/s400/cheese+cake.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5372066603832576386" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/So1p4vDupgI/AAAAAAAAAFY/C1KiUKWQFW8/s1600-h/rec+cheese+cake.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 326px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/So1p4vDupgI/AAAAAAAAAFY/C1KiUKWQFW8/s400/rec+cheese+cake.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5372066353948567042" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6766144562554631436?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6766144562554631436/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/mmmm-yummy.html#comment-form' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6766144562554631436'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6766144562554631436'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/mmmm-yummy.html' title='Mmmm..... yummy......'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/So1r5lPUMqI/AAAAAAAAAF4/uVR6fYOnfnk/s72-c/kek+keju.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6308863571647765939</id><published>2009-08-13T01:48:00.000-07:00</published><updated>2009-08-13T05:43:15.487-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Sajak-sajak penyair tersohor'/><title type='text'>Tentang Usia</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SoPX5s0DV5I/AAAAAAAAAFI/eFTLcZUTRDc/s1600-h/published+poem_0001.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 315px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SoPX5s0DV5I/AAAAAAAAAFI/eFTLcZUTRDc/s400/published+poem_0001.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5369372567037761426" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;                    Saya gemarkan sajak Allahyarham &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;T Alias Taib&lt;/span&gt;, atau mesra dipanggil Pak Engku. Sajak di atas adalah sajak dari antologi beliau dengan tajuk yang serupa. Antologi beliau yang lain adalah &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Pemburu Kota, Seberkas Kunci, Opera, Piramid, Pasar Pengalaman; &lt;/span&gt;setakat yang&lt;span style="font-style: italic;"&gt; &lt;/span&gt;saya tahu dan miliki. Ingin sekali saya miliki &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Laut tak Biru di Seberang Takir&lt;/span&gt;, terbitannya tahun 1972- tempoh masa yang terlalu jauh, dan hal inilah yang barangkali menyukarkan perolehannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;                  Sajak-sajaknya ekonomis kata tapi cukup mengesankan rasa. Permainan bahasa yang tidak dibuat-buat tapi menjadi indah pengucapannya, hasil keupayaan penyair yang tinggi daya intelektualnya dan tajam pengamatannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;                  Sewaktu percutian di KT beberapa lama dahulu, dan kemudiannya tahun lalu menghantar Ilham untuk mendaftar di UMT, tidak dapat tidak patah-patah katanya serasa menyelit di celahan deru ombak dan desir angin pantai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;                 Tentang usia (oh, teringat sajak &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Leo A.W.S&lt;/span&gt; dalam antologi &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Bulan Senja&lt;/span&gt;) banyak kita temui dalam puisi-puisi penyair, dan kerapnya puisi tentang usia ini terhasil apabila umur mencecah 40an. Dan apabila bicara tentang usia, orang kerap kali akan menyebut soal 'perpindahan abadi'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;    &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;    &lt;/span&gt;                   Saya ingin berkongsi dengan teman-teman lagi sebuah sajak T Alias Taib:&lt;br /&gt;              &lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SoPXmkUinxI/AAAAAAAAAFA/u0LdrWShawY/s1600-h/published+poem_0002.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 278px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SoPXmkUinxI/AAAAAAAAAFA/u0LdrWShawY/s400/published+poem_0002.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5369372238340595474" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;                   Lain penyair lain pula gaya yang memikat saya. Saya turut menggemari Baha Zain. Antologi beliau  &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Dari Kertas Catatan Tengah Malam&lt;/span&gt;   dan    &lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Sepuluh Sajak / Ten Poems&lt;/span&gt; adalah antara koleksi terawal milik saya sendiri. Sebelumnya hanya buku-buku kumpulan sajak yang saya temui di perpustakaan sekolah, juga  &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Penjuru Matamu &lt;/span&gt;milik abang (waktu itu yang saya cukup hafal, '&lt;span style="font-style: italic;"&gt;di penjuru matamu yang ungu lalu membiru...!&lt;/span&gt;)&lt;br /&gt;              Masih ingat, setiap kali ke pantai, saya akan melakarkan IRMA pada pasir lembap, sambil dalam hati saya tuturkan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;'Irma, hanya satu kata yang terguris di pasir / penulisnya tak bernama dan sudah pergi/ Irma, kabarnya masih muda dan manis/ air yang ia mandi masih jernih...' (&lt;/span&gt;&lt;span&gt;Fragmen sajak beliau yang berjudul '&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Nama yang kutemui di Pasir')&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;                    Dan sewaktu merindu kehilangan oleh perpindahan abadi, saya dapati sajak ini memberi kesan yang sangat bermakna.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SoPXXmzbvuI/AAAAAAAAAE4/JOcAHLy18Ys/s1600-h/published+poem.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 329px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SoPXXmzbvuI/AAAAAAAAAE4/JOcAHLy18Ys/s400/published+poem.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5369371981309001442" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;                    Sajak Baha Zain ini saya ambil dari antologi &lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Dari Kertas Catatan Tengah Malam.&lt;/span&gt; Saya paparkan untuk kita sama-sama hayati. Sebagai mana penyair menghantar kepada kita keindahan makna lewat kata, saya sampaikan kepada teman-teman keindahan itu. Andai teman-teman sudahpun menemui keindahan itu terlebih dahulu, marilah kita sama-sama menikmatinya.&lt;br /&gt;                  Saya paparkan juga sebuah sajak yang juga cukup indah dan mengharukan, karya &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Rahimidin Zahari&lt;/span&gt; lewat antologi &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Sekepal Tanah&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SoPW5FZlKwI/AAAAAAAAAEw/jgqafG5oD1s/s1600-h/published+poem_0003.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 292px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SoPW5FZlKwI/AAAAAAAAAEw/jgqafG5oD1s/s400/published+poem_0003.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5369371456946121474" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;                    Sajak-sajak tentang 'perpindahan abadi' ini tunda-menunda mengasak ingatan oleh berita kepulangan beberapa tokoh yang kita cukup tahu. Sabar Bohari, Yasmin Ahmad, dan dari negara seberang Rendra dan Mbah Surip.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;                 Minggu lepas saya terima sms dari teman sekolah, 'Lina Tomboy koma kerana barah otak'. Lina, teman seasrama sewaktu bersekolah dulu - penampilannya, biarpun dari rambut hingga pakaian persis budak lelaki (lalu terlekatlah gelaran tomboy), tetapi sopan-santunnya sangat terjaga dan menyenangkan sesiapa saja. Pagi tadi saya menghantar sms kepada teman, bertanyakan kabar tentang Lina Tomboy. Rupanya dia telah kembali kepada pencipta Jumaat lepas. Al Fatihah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6308863571647765939?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6308863571647765939/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/tentang-usia.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6308863571647765939'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6308863571647765939'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/tentang-usia.html' title='Tentang Usia'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SoPX5s0DV5I/AAAAAAAAAFI/eFTLcZUTRDc/s72-c/published+poem_0001.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-3130191611083150381</id><published>2009-08-04T03:24:00.000-07:00</published><updated>2009-08-04T09:02:35.963-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Lembaran Lama'/><title type='text'>Kata dan Warna</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SngQGb-6OmI/AAAAAAAAAB8/_Kmdod1vjgg/s1600-h/sjk+s+penari.jpg"&gt;&lt;img style="cursor: pointer; width: 417px; height: 123px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SngQGb-6OmI/AAAAAAAAAB8/_Kmdod1vjgg/s400/sjk+s+penari.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5366056658788825698" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Sang Penari&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Menyusun gerak makna&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;menyusup makna duka&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;di awan suara lukaku&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;mengiring tari sumbang&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;langkahku seakan terhenti.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Sebiru warna cinta&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;kutenun jemalur rindu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;selendang yang tiada lagi alunnya&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;pada gemalai tari&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;melafaz puisi sepi.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Hentak lembut ujung kaki&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;melentik segenap jemari&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;sang penari menyusun sembah&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;gementar rindu masa silam.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Berita Minggu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;24.08.1986&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Aku teringatkan sajak di atas apabila kembali mengakrabi gerak tari. Juga catan yang kuhasilkan di Pulau Pinang, setelah tamat Seni Halus di ITM Shah Alam. Dan kata-kata sering bertebaran, meminta untuk dirangkaikan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;  &lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SnhUHrsus4I/AAAAAAAAACE/ksG0tACbPfs/s1600-h/works861.jpg"&gt;&lt;img style="cursor: pointer; width: 447px; height: 465px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SnhUHrsus4I/AAAAAAAAACE/ksG0tACbPfs/s400/works861.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5366131446978098050" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kata dan Warna&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Menyerak warna&lt;br /&gt;menukangi kata&lt;br /&gt;sehimpun resah menduga&lt;br /&gt;selaut bicara&lt;br /&gt;hendak kuselam maknanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Puncak Alam&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;4 Ogos 09&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-3130191611083150381?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/3130191611083150381/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/kata-dan-warna.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3130191611083150381'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/3130191611083150381'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/kata-dan-warna.html' title='Kata dan Warna'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SngQGb-6OmI/AAAAAAAAAB8/_Kmdod1vjgg/s72-c/sjk+s+penari.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-7508324427039130384</id><published>2009-08-01T23:29:00.000-07:00</published><updated>2009-08-02T04:30:44.595-07:00</updated><title type='text'>Hari Minggu</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SnV2lrKeRjI/AAAAAAAAAB0/p2TTSj05Qtg/s1600-h/DSC08850.JPG"&gt;&lt;img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SnV2lrKeRjI/AAAAAAAAAB0/p2TTSj05Qtg/s400/DSC08850.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5365324920695703090" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After reading (or browsing?) some weekly newspapers, I begin to think of the meal I should prepare for lunch even though I don't feel like cooking.  There is the school work load that I have to attend to, but I don't feel like doing it either. Time to laze &lt;span class="blsp-spelling-corrected" id="SPELLING_ERROR_0"&gt;around&lt;/span&gt;, I guess, but oh I feel guilty!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So I browse the kitchen shelf. There is a can of &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_1"&gt;carbonara&lt;/span&gt; sauce. The girls don't like it. It is a mistake to buy it during one of our grocery shopping trip. Yesterday I was thinking of making mac n cheese, like the one they have at Kenny Roger's outlet. But I ended up cooking &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_2"&gt;sambal&lt;/span&gt; &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_3"&gt;tumis&lt;/span&gt; &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_4"&gt;udang&lt;/span&gt;&lt;/span&gt; and &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_5"&gt;ikan&lt;/span&gt; &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_6"&gt;pelaling&lt;/span&gt; &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_7"&gt;goreng&lt;/span&gt;&lt;/span&gt; instead. Served with steaming hot rice, off course!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A few days ago, a friend of mine taught me how to prepare mac n cheese. Easy - melt the butter, add in cheddar cheese and toss in the cooked macaroni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, there is no cheese in our fridge. So I drive to a nearby shop. It is a quiet Sunday. As it always is in my neighbourhood. A poem by A. &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_8"&gt;Latiff&lt;/span&gt; &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_9"&gt;Mohidin&lt;/span&gt;, entitled &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_10"&gt;Hari&lt;/span&gt; &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_11"&gt;Minggu&lt;/span&gt;&lt;/span&gt; comes to my mind:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;         &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_12"&gt;Hari&lt;/span&gt; &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_13"&gt;minggu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_14"&gt;hari&lt;/span&gt; &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_15"&gt;kelabu&lt;/span&gt;&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;            &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_16"&gt;tiang&lt;/span&gt; &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_17"&gt;lampu&lt;/span&gt;&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;            miring&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_18"&gt;satu&lt;/span&gt; &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_19"&gt;persatu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;I get the cheese. And &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_20"&gt;carbonara&lt;/span&gt;.... what should I do with it? And there is a packet of mince chicken too in our freezer.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So here it goes:&lt;br /&gt;Blend the onion, garlic and ginger. Heat a little oil, fry the onions until fragrant. Add in the mince chicken. When it is cooked, pour in the &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_21"&gt;carbonara&lt;/span&gt; sauce. Sprinkle a dash of salt and pepper to your taste. Done.&lt;br /&gt;Cook the macaroni. Add in a little bit of butter and salt. Drained.&lt;br /&gt;Melt the butter. Add in  the sliced cheddar cheese. Then add in a little of &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_22"&gt;moza&lt;/span&gt; cheese.&lt;br /&gt;Lastly mix the &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_23"&gt;carbonara&lt;/span&gt; sauce, cooked mac and the melted cheese. Voila! Lunch in a jiffy!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The girls like it. And my &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_24"&gt;carbonara&lt;/span&gt; don't go wasted. But to add colour and taste,  sprinkle some &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_25"&gt;parmeesan&lt;/span&gt; cheese and serve it with steamed &lt;span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_26"&gt;brocolli&lt;/span&gt; and carrot.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-7508324427039130384?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/7508324427039130384/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/hari-minggu.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7508324427039130384'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/7508324427039130384'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/08/hari-minggu.html' title='Hari Minggu'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SnV2lrKeRjI/AAAAAAAAAB0/p2TTSj05Qtg/s72-c/DSC08850.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6999617819776230913</id><published>2009-07-29T02:54:00.000-07:00</published><updated>2009-07-29T04:28:01.052-07:00</updated><title type='text'>Tari dan Kucing</title><content type='html'>Ada dua perkara yang dekat dengan hati saya sedang berlangsung ketika ini - &lt;span style="font-style: italic;"&gt;textile convention&lt;/span&gt; di UiTM, Shah Alam; dan Festival Tari Malaysia di Dewan Bandaraya KL. Antara kedua-duanya, textile convention agak 'jauh-jauh dekat'! Dijauhkan oleh kosnya! Maka saya memilih  Festival Tari (Percuma!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dewan Bandaraya hampir penuh sewaktu kami (saya dan Uda) tiba. Saya sudahpun diberitahu oleh seorang teman penari akan kemungkinan hal ini. Sebelum memasuki dewan terjumpa teman-teman lama semasa di USM, selain rakan dan kenalan di Jabatan Kebudayaan yang sememangnya berkampung di sebuah hotel sepanjang festival berlangsung (27 - 31 Julai). Dan terserempak pula dengan Bro Fendi sekeluarga sesudah &lt;span style="font-style: italic;"&gt;show&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Festival ini merupakan acara tahunan. Sebenarnya suatu pertandingan kumpulan-kumpulan kesenian yang mewakili zon masing-masing. Malam pertama menampilkan persembahan kumpulan dari Melaka dan Sabah. Malam kedua dengarnya dari Johor, manakala malam ke tiga dari Selangor. Menarik. Kalau boleh nak pergi tengok tiap-tiap malam....("Boleh tak kekandaku?")&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sepanjang menaip catatan ini saya diganggu oleh 'tangisan' si Te O yang kehilangan anak. Ini adalah kali ke tiga dia beranak. Batch pertama habis mati digigit kucing jantan. Dia beranak di celah-celah batu di hadapan rumah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu balik dari sekolah suatu hari, saya mengintai-ngintai celah-celah batu itu hanya untuk memastikan anak-anak kucing itu selamat. OK, mereka ok. Saya masuk  ke rumah dan kembali keluar lima belas minit kemudian. Alangkah terkejutnya melihat tompokan darah di merata-rata  tempat di hadapan pintu. Rupa-rupanya sudah dikerjakan oleh kucing jantan yang sempat saya lihat lari ke luar pagar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Te O tak tentu arah jadinya. Kadang-kadang tidak semena-mena dia 'menampar' kaki kami atau mengiau kuat ke arah kami. Bagai mengisyaratkan kekecewaannya (atau kemarahannya?).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kali kedua dia beranak di bawah katil. Anak-anaknya sempat membesar tetapi tidak berapa cergas. Seekor demi seekor mati. Kata abang mungkin jangkitan kuman.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kali ketiga, kami sangat berhati-hati. Kami menutupi sangkarnya dengan lapisan kain agar suasananya lebih 'tersorok'. Sewaktu anak-anaknya masih berjalan terketar-ketar, ruang mereka hanya di sekitar bilik belakang yang kami jadikan bilik studi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila mereka sudah pandai bermain-main, kami pindahkan ke &lt;span style="font-style: italic;"&gt;court-yard.&lt;/span&gt; Jaringan gril kami tutup dengan ikatan dawai agar tiada lubang yang memboloskan mereka keluar ke halaman rumah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari sebalik kaca pintu gelongsor, selalu saya berdiri saja memerhatikan mereka bermain kejar-mengejar ekor sesama sendiri. Kadang-kadang memanjat badan si ibu dan menggigit-gigit telinga ibu mereka. Ada masanya seekorpun tidak kelihatan, rupa-rupanya mereka tidur di dalam pasu yang bermulut kecil.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Te O mengajar mereka memanjat gril. Sesudah itu bermulalah dunia baru buat si kenit- si kenit ini. Mereka berkejar-kejaran di laman depan, atau bersembunyi di bawah rimbunan daun langsuyar dan batu-batu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu zaman anak-anak dulu saya memang penggemar makhluk comel ini. Pantang terjumpa kucing terbiar di tepi-tepi jalan, saya kutip dan bawa pulang untuk dibela. Kini anak-anak pula yang membela kucing, saya tumpang bermain... dan kehadiran mereka sebenarnya menjadi suatu bentuk terapi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila anak-anak membaca novel Zaharah Nawawi buat kali yang pertama, saya ceritakan perihal Zaharah Nawawi dengan kucing-kucingnya. Anak-anak jadi seronok kerana pengarang yang mereka minati juga merupakan penggemar kucing. Lalu cepatlah pula mereka menambah karya Zaharah ke dalam koleksi mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini Te O menangis lagi... ketiga-tiga anaknya tiba tiba ghaib serentak. Hati kami kuat mengatakan mereka dicuri orang. Siapalah yang tidak geram melihat tiga ekor anak kucing comel yang lincah. Tapi pencuri kucing itu sepatutnya tahu bahawa tidak baik memisahkan ibu kucing dari anak-anaknya. Binatangpun mempunyai perasaan juga!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kasihan Te O...&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6999617819776230913?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6999617819776230913/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/ada-dua-perkara-yang-dekat-dengan-hati.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6999617819776230913'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6999617819776230913'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/ada-dua-perkara-yang-dekat-dengan-hati.html' title='Tari dan Kucing'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-1648969685948307020</id><published>2009-07-21T05:56:00.001-07:00</published><updated>2009-07-21T08:26:34.096-07:00</updated><title type='text'>Sajak Sahabat</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SmW8SNaeM8I/AAAAAAAAABk/tv04OKoW4e4/s1600-h/sajak+kawan_0001.jpg"&gt;&lt;img style="cursor: pointer; width: 426px; height: 138px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SmW8SNaeM8I/AAAAAAAAABk/tv04OKoW4e4/s400/sajak+kawan_0001.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5360897952478802882" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SmW8ARS0G2I/AAAAAAAAABc/PHeNwsnedes/s1600-h/sajak+kawansamb.jpg"&gt;&lt;img style="cursor: pointer; width: 401px; height: 438px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SmW8ARS0G2I/AAAAAAAAABc/PHeNwsnedes/s400/sajak+kawansamb.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5360897644282780514" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sajak di atas kusimpan bukan sahaja kerana ditulis oleh sahabat baikku, tetapi juga kerana aku menyenangi sajaknya yang berbentuk lirikal. Lupa pula hendak mencatatkan tarikh sajak ini tersiar, tapi aku ingat akhbarnya, Berita Minggu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sabrihadi (nama sebenarnya Kamarudin Abdul Rahman), berasal dari Pasir Mas dan merupakan teman sekursus semasa di USM. Dia juga antara teman yang menghadiri majlis perkahwinanku. Dia datang bersama bekas guruku, Lim Swee Tin (Dr). Lim Swee Tin ketika itu masih mengajar di sekolah lamaku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Melalui rencananya yang tersiar dalam Dewan Sastera bertahun yang lalu, aku mengetahui yang dia menjadi guru. Pastilah dia seorang guru sastera yang baik kerana dia menyintai bidang pendidikan dan kesusasteraan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak kutahu bagaimana kabarnya kini. Aku juga telah terputus hubungan dengan kawan-kawan yang lain seperti Noorjan (Ada terbaca beberapa cerpennya dalam akhbar), Baha Azuwan yang suka berbahasa isyarat, Shukri Matt Ali yang lebih banyak tersenyum, danHajah Simpol serta Rosli barangkali masih dengan DBP Brunai.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-1648969685948307020?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/1648969685948307020/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/sajak-di-atas-kusimpan-bukan-sahaja.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/1648969685948307020'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/1648969685948307020'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/sajak-di-atas-kusimpan-bukan-sahaja.html' title='Sajak Sahabat'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/SmW8SNaeM8I/AAAAAAAAABk/tv04OKoW4e4/s72-c/sajak+kawan_0001.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-6341250125894946064</id><published>2009-07-21T02:30:00.000-07:00</published><updated>2009-07-21T03:16:29.467-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cerita cikgu'/><title type='text'>Cikgu Gaji Kecik</title><content type='html'>A boy who spotted long hair was caught and had his hair cut by a disciplinary teacher. This made his father angry. He came to school and warned the disciplinary teacher, "Don't touch my son!" &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Berapa sangat gaji cikgu nak potong rambut anak saya?" &lt;/span&gt;He added.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, I guess this man never go to school, that is why he doesn't know the school's rules!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The incident makes me wonder why does he send his son to school? After all he needs neither school nor &lt;span style="font-style: italic;"&gt;cikgu bergaji kecik&lt;/span&gt; to educate his son....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-6341250125894946064?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/6341250125894946064/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/cikgu-gaji-kecik.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6341250125894946064'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/6341250125894946064'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/cikgu-gaji-kecik.html' title='Cikgu Gaji Kecik'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-53632687996669406</id><published>2009-07-16T07:09:00.000-07:00</published><updated>2009-07-16T09:33:32.701-07:00</updated><title type='text'>Kinabalu oh Kinabalu</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl88fXgYExI/AAAAAAAAABU/WYg_UcB2Isk/s1600-h/sajak+kblu+jelita+jun+09+.jpg"&gt;&lt;img style="cursor: pointer; width: 365px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl88fXgYExI/AAAAAAAAABU/WYg_UcB2Isk/s400/sajak+kblu+jelita+jun+09+.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5359068591177601810" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;                              Sajak ini tersiar dalam majalah Jelita Jun 2009. Sebenarnya dah terlupa ada mengirimkan sajak ini kepada Jelita. Sajak ini  ditulis pada tahun 2007, iaitu selepas percubaan mendaki Kinabalu buat pertama kali. Percubaan itu gagal. Di Laban Rata tiba-tiba saja kepala berdenyut. Khuatirkan migraine, saya berpatah balik ke rest house Panar Laban.&lt;br /&gt;                              Ustaz Azka, melihat saya berpatah balik, ikut mematikan hasrat mendaki ke puncak, disusuli oleh teman kami, Baizura@Mek Besut. Teman-teman yang lain, Azman dan dua orang kawannya (maaf, lupa nama mereka) meneruskan pendakian.Noraini juga terus mendaki, tetapi angin di puncak waktu itu terlalu kencang (120 kph). Lagi 200 metre ke puncak, juru pandu menasihatkan dia supaya tidak meneruskan perjalanan kerana terlalu bahaya.&lt;br /&gt;                              Walau bagaimana pun, saya berpuas hati juga. Dapat menikmati pemandangan terutamanya selepas kilometer ke lima, merupakan pengalaman yang menakjubkan. Sangat cantik. Beberapa kali saya berasa ingin duduk saja merenung pemandangan terhampar indah di ruang pandangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl82Pu5D4yI/AAAAAAAAAA8/yFrGHXCe_UE/s1600-h/DSCN2935.JPG"&gt;&lt;img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl82Pu5D4yI/AAAAAAAAAA8/yFrGHXCe_UE/s320/DSCN2935.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5359061725507478306" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;        Pendakian kali kedua pada Mei 2009.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;                              Noraini (belakang sekali) mengajak saya mencuba lagi. Jenuh juga kami mencari teman-teman untuk ikut serta. Teman-teman yang mendaki Kinabalu dengan kami sebelum ini mencari pengalaman baru di Gunung Stong, Kelantan.&lt;br /&gt;                              Kami mendaki lagi. Kali ini dalam kumpulan yang kecil. Apabila berada dalam kumpulan sekecil ini, baru aku kenal Ustaz Azka (tengah) yang sebenar - dia gila-gila bahasa rupanya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl81yVBAo_I/AAAAAAAAAA0/1EVOIayJ5og/s1600-h/P5290081.JPG"&gt;&lt;img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl81yVBAo_I/AAAAAAAAAA0/1EVOIayJ5og/s320/P5290081.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5359061220345291762" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;                              Percubaan mendaki kali pertama (Disember 07) kami  melalui Mesilau dan menuruni Timpohon. Trek dari Mesilau lebih mencabar ketahanan. Diakui oleh juru pandu bahawa trek ini lebih sukar. Kali kedua mendaki kami melalui Timpohon. Jaraknya lebih pendek(2 km lebih pendek berbanding Mesilau). Jam 9 pagi memulakan pendakian, jam 3 petang tiba di Laban Rata.&lt;br /&gt;                    Kali ini suhu di Laban Rata tidak serendah Disember lepas. Disember lepas 8 darjah, kali ini 11. Jam 4 pagi mulai mendaki. Jam 6 baru tiba di Sayat-sayat (km ke 8). Matahari telah tinggi sewaktu kami berada di puncak. Tetapi bila dibuka jeket, sejuknya terasa menggigit. Kami mengambil kesempatan untuk berada di puncak sepuas-puasnya kerana kami telah menempah bilik di Laban Rata untuk dua malam.&lt;br /&gt;                    Perjalanan turun melalui Timpohon pun dalam keadaan santai. Tiada yang perlu dikejar. Tidak perlu terburu-buru. Jadi saya mengambil kesempatan untuk menikmati pemandangan.&lt;br /&gt;         Tahun hadapan kami merancang untuk mencuba Gunung Mulu pula. Hah! Pada usia 40an baru kutahu nikmatnya mendaki gunung!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-53632687996669406?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/53632687996669406/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/blog-post_16.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/53632687996669406'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/53632687996669406'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/blog-post_16.html' title='Kinabalu oh Kinabalu'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl88fXgYExI/AAAAAAAAABU/WYg_UcB2Isk/s72-c/sajak+kblu+jelita+jun+09+.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-5779626295480981983</id><published>2009-07-16T03:49:00.000-07:00</published><updated>2009-07-16T04:05:58.433-07:00</updated><title type='text'>Dari Lembaran Lama</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl8HCLIh-hI/AAAAAAAAAAk/W1PZRJ1GitE/s1600-h/cat+hari+hujan+crop.jpg"&gt;&lt;img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 279px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl8HCLIh-hI/AAAAAAAAAAk/W1PZRJ1GitE/s400/cat+hari+hujan+crop.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5359009815523883538" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;          Sajak ini tersiar dalam akhbar Berita Minggu 12 April 1987. Waktu itu saya di USM, mengambil kursus sijil Penulisan Kreatif selama setahun. Sajak-sajak lain yang turut tersiar dalam ruangan PUISI adalah Uzlah karya &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Chulan Chin&lt;/span&gt;, Kuala Lumpur; Tanpa Kamu Sedar, karya &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Sabar Bohari,&lt;/span&gt; Sri Andalas; dan Kampung Nelayan, Kuala Sungai &amp;amp; Ombak karya &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Arifin Said, &lt;/span&gt;Kuantan.&lt;br /&gt;          Lembaran akhbarnya telah lusuh dan menguning. Menghantarnya ke ruang blog ini supaya tidak terus dipudarkan waktu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-5779626295480981983?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/5779626295480981983/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/blog-post.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/5779626295480981983'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/5779626295480981983'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/blog-post.html' title='Dari Lembaran Lama'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl8HCLIh-hI/AAAAAAAAAAk/W1PZRJ1GitE/s72-c/cat+hari+hujan+crop.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4208691173578514656</id><published>2009-07-15T03:32:00.000-07:00</published><updated>2009-07-15T06:48:10.306-07:00</updated><title type='text'>Pertemuan Pertama</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl2xlE34gYI/AAAAAAAAAAc/LJCMTkJHZSo/s1600-h/spmg+ds+%28edited%29.jpg"&gt;&lt;img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 397px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl2xlE34gYI/AAAAAAAAAAc/LJCMTkJHZSo/s400/spmg+ds+%28edited%29.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5358634382162166146" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;          Sesudah lama menyepi dari puisi, terasa ada sesuatu yang hilang. Untuk mengembalikan citra puisi, maka kugagahi diri untuk menghadiri pertemuan penulis muda di rumah PENA. Itu pun setelah diberitahu oleh Mawar Shafie bahawa pertemuan itu terbuka kepada semua peminat sastera (Mawar merupakan penulis yang kuminati, memiliki senyuman yang manis dan dengan manis juga sudi menyambut salam perkenalan dariku sesudah bertemunya dalam sebuah acara). Jika tidak aku tentu berasa segan untuk menghadiri sebarang pertemuan sastera kerana selalu sahaja berasa kerdil, mengenangkan namaku hanyalah butiran zarah dalam dunia sastera.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;         Pada hari tersebut, mula berkenalan dengan Siti Hajar Mohd Zaki, dan Pak Engku (Al Fatihah buat beliau), nama besar dalam kesusasteraan tanah air yang begitu ramah memberi dorongan. Beliau sudi mengedit dan memberi komentar beberapa sajakku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;         Arwah Pak Engku kemudiannya menjadi pengadil tetap dalam Pertandingan Deklamasi Puisi Sekolah Menengah Peringkat Daerah yang dikendalikan oleh SMK Seri Gombak, tempat aku bertugas ketika itu. Beliau menjadi akrab dengan guru-guru sekolah kami. Dan Siti Hajar menjadi teman dalam beberapa acara sastera kerana kebetulan kami berada dalam zon geografi yang sama - aku di Seri Gombak, dia di UIAM. Kini sama-sama menetap di Puncak Alam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;         Foto di atas dirakam oleh Faizal Tehrani, dan disiarkan dalam majalah Dewan Sastera Julai 2002, mengiringi tulisan Zainal Rashid Ahmad yang berjudul &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Selembar Sejarah Sekretariat Penulis Muda GAPENA.&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4208691173578514656?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4208691173578514656/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/pertemuan-pertama.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4208691173578514656'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4208691173578514656'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/pertemuan-pertama.html' title='Pertemuan Pertama'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl2xlE34gYI/AAAAAAAAAAc/LJCMTkJHZSo/s72-c/spmg+ds+%28edited%29.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4066511347925744066</id><published>2009-07-15T01:55:00.000-07:00</published><updated>2009-07-15T03:31:52.971-07:00</updated><title type='text'>Catatan tentang  Puisi</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;          Bermula dengan kesenangan membentuk bunyi. Keghairahan terhadap kebolehan baru mencantum huruf demi huruf untuk membentuk bunyi - mulanya bunyi yang pendek-ringkas; yang biasa terlihat pada papan tanda-papan tanda di jalanan. Kemudian beralih kepada cerita. Inilah dunia baru untuk anak kecil yang tidak punya ramai teman bermain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;        Bunyi menjadi semakin seronok kerana berasosiasi dengan turutan peristiwa terjalin lantas memunculkan kesan perasaan - ketegangan, tanda tanya dan kesudahan sama ada bahagia atau tragis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;        Sesudah bunyi menemukan cerita, bunyi tampil dengan nada, irama dan rentak oleh permainan susunan bunyinya, barisnya dan rangkapnya. Sehingga timbul rasa keindahan menyebut-baca bunyi-bunyi itu. Tidak tahu apa yang dikatakan lirik, puitis, estetik atau istilah-istilah lain yang digunakan dalam kajian bahasa indah. Cuma tahu ia terasa, terdengar dan terlihat indah. Maka yang indah lalu dihafal, dibacakan kuat - sekurang-kurangnya terdengar oleh telinga sendiri. Kerap juga perdengarkan pada nenek yang sudi menelinga. Kesudian nenek barangkali juga diasak oleh himbauan rindu pada arwah datuk yang sering dijemput rata-riti untuk perdengarkan syair hikayat anak-anak raja mitos.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;        Susudah itu terbentuklah pula keghairahan baru - merangkai bunyi-bunyi yang kurasa indah daripada kata-kata yang dipilih. Kata-kata dianyam menjadi frasa. Frasa membentuk nada, lalu akhirnya terbentuklah puisi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;        Tetapi puisi bukan sekadar menghantar keindahan bunyi yang terbentuk dari kata. Puisi harus mengandung makna untuk memiliki jiwa. Lalu peralihan usia membawa citra puisi yang mulai berbeza daripada puisi-puisi awal. Ada sesuatu yang terasa mendesak dari dalam diri. Ada sesuatu yang harus dimunculkan dalam patah demi patah kata.Hingga akhirnya puisi bagai suatu bentuk katarsis, walaupun mungkin tahapnya tidak tercapai. Tetapi itulah bentuk kesenangan yang paling mungkin untuk aku menyenangi puisi!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4066511347925744066?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4066511347925744066/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/catatan-tentang-puisi.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4066511347925744066'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4066511347925744066'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/catatan-tentang-puisi.html' title='Catatan tentang  Puisi'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-4021035833861782779</id><published>2009-07-13T02:31:00.000-07:00</published><updated>2009-07-16T07:01:23.441-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl8ym5qjkbI/AAAAAAAAAAs/p3OyGqklyO4/s1600-h/PC270102.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl8ym5qjkbI/AAAAAAAAAAs/p3OyGqklyO4/s320/PC270102.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5359057725489910194" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;KELAHIRANMU&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(Untuk Najaa Athirah)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setitis embun bening&lt;br /&gt;gugur&lt;br /&gt;memantul sinar emas&lt;br /&gt;ke hati&lt;br /&gt;yang digenangi&lt;br /&gt;harap dan cemas mimpi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Engkaulah yang hadir&lt;br /&gt;kehadiran yang membunga citra&lt;br /&gt;oleh zarah cinta&lt;br /&gt;mewangi dan menyegar&lt;br /&gt;jalan ke rumah cinta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tika tangismu mula&lt;br /&gt;mengetuk pintu penantian&lt;br /&gt;ku mohon Illahi&lt;br /&gt;titipkan buatmu&lt;br /&gt;rasa insani.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kelak nanti kau mengerti&lt;br /&gt;cinta yang menghulur tangan&lt;br /&gt;menyambut kedatanganmu di sini&lt;br /&gt;amat mahal di negeri berdarah&lt;br /&gt;seberang benua.&lt;br /&gt;Tak bererti bagi manusia&lt;br /&gt;yang kemabukan rasa&lt;br /&gt;memancang kuasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kelak nanti kau syukuri&lt;br /&gt;damai yang membumbungi kita&lt;br /&gt;tidak dimiliki&lt;br /&gt;oleh anak-anak di negeri derita&lt;br /&gt;di sana langitnya kelabu&lt;br /&gt;oleh debu peluru&lt;br /&gt;renung yang kelam&lt;br /&gt;oleh nyala mesiu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kelak nanti&lt;br /&gt;kau mengerti nikmat&lt;br /&gt;memahami azab&lt;br /&gt;dewasalah kau dalam kehalusan rasa&lt;br /&gt;dan fikir yang bijaksana!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Rositah Hj Ibrahim&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(Visi Suri Mei 2003)&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-4021035833861782779?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/4021035833861782779/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/kelahiranmu-untuk-najaa-athirah-setitis.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4021035833861782779'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/4021035833861782779'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/kelahiranmu-untuk-najaa-athirah-setitis.html' title=''/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_4lpqL4Ty1Po/Sl8ym5qjkbI/AAAAAAAAAAs/p3OyGqklyO4/s72-c/PC270102.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6197514042486345501.post-8006839958277893061</id><published>2009-07-09T07:10:00.000-07:00</published><updated>2009-07-13T01:58:19.436-07:00</updated><title type='text'>Puisi Pelukis</title><content type='html'>i&lt;br /&gt;Telah kaubancuh warna&lt;br /&gt;sepi meraung&lt;br /&gt;di hujung berus.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Telah kauungkap tutur&lt;br /&gt;laut deritamu mengering&lt;br /&gt;dan memunculkan&lt;br /&gt;segala khazanah&lt;br /&gt;yang terpendam di dasarnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Telah kaususur&lt;br /&gt;Galau dan galur peristiwa&lt;br /&gt;Mematang denai usia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ii.&lt;br /&gt;Tentang sajakmu&lt;br /&gt;Dari aksara garis&lt;br /&gt;Dan gema warna&lt;br /&gt;Telah kaulagukan&lt;br /&gt;Pada nyanyian yang tersebar&lt;br /&gt;Dari bibir cinta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tentang jerih pengalaman&lt;br /&gt;Melalui detik berjingkat&lt;br /&gt;Telah kautinggalkan&lt;br /&gt;Pada jelaga kenangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau memacak keyakinan&lt;br /&gt;Sinar cemerlang&lt;br /&gt;Menugu arca&lt;br /&gt;Pada cinta yang bergugus&lt;br /&gt;Pada sela serakan warna.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rositah Ibrahim&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Gombak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jelita.Dis 03&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6197514042486345501-8006839958277893061?l=rupatinta.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rupatinta.blogspot.com/feeds/8006839958277893061/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/puisi-pelukis.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8006839958277893061'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6197514042486345501/posts/default/8006839958277893061'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rupatinta.blogspot.com/2009/07/puisi-pelukis.html' title='Puisi Pelukis'/><author><name>Rositah Ibrahim</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11155925137658050593</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry></feed>
